Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fairfax ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAIRFAX, THOMAS
von FALKENHORST, NICOLAUS
han måleri i Paris. Filmdebut
(statist) 1923, teaterdebut 1929. Filmer
bl. a.: Fången på Zenda (1937),
Gunga Din (1939), Änglar över
Broadway (1940), Statshemlighet
(1950).
Fairfax [fä’afäks], Thomas, lord av
Cameron (1612—71), engelsk
fältherre. Deltog med utmärkelse i
inbördeskriget mot Karl I. Moderat,
medverkade till Karl II :s
restauration.
Fair play [fä’a plej], eng., rent spel.
Fairway [fä’aoei], den jämna och
väl-klippta delen av en golfbana (dock
ej så välskött som green, se detta
ord).
Faisaba’d, Fyzabad, handels- och
industristad i n. Indien, vid Ganges
biflod Gogra, 66 000 inv. 1931.
Faiseur [fäsö’r], fr., tillverkare.
Uttrycket användes om en konstnär
som besitter tekniskt kunnande men
saknar djupare anlag. — Skrives i
svenska oftast fäsör.
Fais’tcs, palatsruiner på Kreta från
den minoiska tiden, jämte Knossos
den förnämsta av de bevarade
furstepalatsen från denna tid.
Märkliga fynd, bl. a. av minoiska
inskrifter, ha gjorts vid de
arkeologiska utgrävningar som sedan 1900
utförts. 766.
Fait accompli [fät akånspli’J, fr.,
fullbordat faktum.
Fajans’, keramisk produkt, bestående
av bränd lera, glaserad med
täckande tennglasyr, 1983 B.
Faju’m, El-Fajum, eller Faiyüm, oas
i övre Egypten v. om Nilen, med
vilken den står i förbindelse genom
den omkring 2000 år f. Kr. grävda
Bahr el-Jusuf. Den utgör en sänka i
Libyska öknen, som i centrum har
sjön Birket el-Karun, 44 m under
h., 1 778 km2, 669 696 inv. 1947.
Huvudstad Medinet-el-Fajum, 74 314
inv. 1947, — 769, 777.
Faki’r (arab., fattig). — 1.
Muhammedansk asket. — 2. Indisk
trollkarl.
Fakse, Faxe, industrisamhälle på s.
Själland, Danmark, med
kalkstens-gruva, 1 966 inv. 1950. Hamnplats är
Fakse Ladeplads, 1 595 inv. 1950.
FaksimiT, även faksim’ile (lat.
fac’-simile, gör lika), trogen
efterbild-ning, särskilt om tryckt
reproduktion av ett original.
Namntecknings-stämpel.
Fakta, pluralis av faktum.
Faktio’n (lat. fac’tio), (upprors)parti;
politisk gruppering, anhang.
Fak’tis, ett kautschuksurrogat.
Framställes genom behandling av linolja
med svaveldiklorid vid låg
temperatur (vit F.) eller med svavel vid
hög temperatur (brun F.).
Fak’tisk, som är ett faktum; verklig,
sann.
Fak’tor (lat. fac’ere, göra). 1.
Betydelsefull omständighet, t. ex. vid ett
avgörande. — 2. Detsamma som
arvsfaktor, arvsanlag. — 3. Inom
psykologin de element,
gruppfaktorer, av vilka intelligens och
läggning sammansättas. — 4. Inom
matematiken de element, som ingå i en
produkt. Sålunda äro a och b de
faktorer som ingå i produkten ab.
— 5. Förman vid tryckeri.
Faktoranalys, faktorpsykologi,
matematisk metod varigenom man
söker isolera och analysera vissa
psykologiska faktorer främst i fråga
om intelligensen. Jfr bl. a. J.
Elm-gren. Psykologisk faktoranalys (1955).
Faktori’, (gevärs) fabrik; filial med
varunederlag i utlandet, även
han-delskoloni.
Fakto’tum (medeltidslat. facto’tum,
gör allt); allt i allo, oumbärlig
hjälpreda.
Faktum (pluralis fakta, lat. fac’tum,
det gjorda) motsvaras bäst på
svenska av sakförhållande. F.
betecknar någots verkliga existens i
motsats till produkter av dröm, lögn,
fantasi, inbillning eller förmodan. I
Norge och Danmark användes ordet
kjendsgjerning (känd handling).
Faktu’r, ett konstverks teknik eller
utföringssätt, målningens slutliga
materiella effekter; sättet på vilket
t. ex. färgen pålagts i en målning
eller gipsen, marmorn etc. är
behandlad i en skulptur.
Faktu’ra, i detalj angiven
varuför-teckning; räkning över inköpta
varor. — Fakture’ra, uppsätta en
faktura.
FakuJtati’v (lat. facul’tas), frivillig,
valfri. — Motsats: obligatorisk.
Fakulte’t, en av huvudavdelningarna
vid ett fullständigt universitet:
teologiska, juridiska, medicinska och
filosofiska fakulteten, som kan
innefatta eller vara sidoordnad med
en naturvetenskaplig F., 3588, 3589.
Falaise [-lä’s], benämning på
klintkust i Nordfrankrike, särskilt mellan
Le Havre och Boulogne vid
Engelska kanalen. Se Abrasionsbrant.
Falang’, militärterm, slaglinje i den
grekiska, särskilt macedonska hären
(Filip II och Alexander den store).
F:s djup var vanligen 16 man tungt
väpnat fotfolk. Allmänt avser F. en
mindre grupp av människor,
sammanslutna kring en uppgift eller
idé, t. ex. konstnärsgruppen
Falangen (1920-talet).
Falan’gen (sp. falange espanola), namn
på av José Primo de Rivera junior
(d. 1937) grundad spansk
fascistor-ganisation och sedan 1939 ensamt
statsparti i Spanien under ledning
av Franco. Dominerande makt i
Spaniens inrikespolitik efter
inbördeskrigets slut men efter 1943 har
dess ställning blivit mindre
betydelsefull sedan den avväpnats, 3172.
FaFaris, tyrann i den grekiska staden
Akragas på Sicilien ca 560 f. Kr.,
beryktad för sin grymhet. Säges ha
stekt sina fiender till döds i en
koppartjur (Falaris’ tjur).
FaTbygden eller Falan, bördig
kalk-stensslätt i mellersta Västergötland,
s. om Billingen, över slätten höja
sig platåberg, såsom Mösse- och
Ål-leberg. Gerums-, Varvs- och
Plantabergen. Är Västergötlands äldsta
kulturbygd med talrika
gånggrif-ter och hällkistor. Stad: Falköping,
3774.
1. Falck, August (1882—1938),
skådespelare, filmregissör. Samarbetade
1907—10 med A. Strindberg vid
Intima teatern i Stockholm och
verkade sedan för framförandet av
dennes pjäser. Film: Fadren (1912).
2. Falck, Johan (f. 14/8 1909), son till
A. F., regissör, teaterchef. Efter
studier utomlands regissör vid
Blanche-teatern och Dramaten (1936—39),
produktionschef för Folkfilm 1940—
45, chef för Skansen teatern 1943—
44, 1947 chef för
Norrköpings-Linköpings stadsteater och sedan 1953
chef för Hälsingborgs stadsteater.
Falconet [falkånä’], Étienne Maurice
(1716—91), fransk bildhuggare, en av
rokokons främsta skulptörer. F. har
dels utfört småskulpturer av barn
och badande kvinnor, dels
porslinsfigurer och grupper för
porslinsfabriken i Sèvres, vars konstnärlige
ledare han blev 1757. Han kallades
1766 till Petersburg, där han utförde
sitt förnämsta verk, Peter den
stores ryttarstaty i brons (färdig 1782),
373, 375 B.
Faleij, Gunnar (f. 18/3 1909),
ingenjör i Mora, har satt flera
världsrekord för utbordare och har varit
ledare för Sveriges Grand Prix för
utbordare på Saxviken, Mora, 2368.
Faler’nervin, Faler’num vi’num, ett i
antiken högt skattat vin, besjunget
bl. a. av Horatius. F. är uppkallat
efter odlingstrakten i Kampanien,
under antiken kallad Ag’er
fa-lerinus.
FaTerz eller falerts, silverförande
grått mineral, bestående av
svavelföreningar av bl. a. koppar.
Falis’ker, fornitalienskt folk,
besläktat med latinerna, vilkas huvudstad
var Faler’ii i Etrurien.
Falk, se Falksläktet.
Falk, Adalbert (1827—1900), tysk
politiker, spelade som preussisk
ecklesiastikminister från 1872 en
framträdande roll i den s. k.
kulturkampen mot katolska kyrkan och
var den främste upphovsmannen till
de s. k. majlagarna (1873—75).
Ivrade för en förbättrad undervisning
och för skolans emancipation från
kyrkan.
Falk, Elin (1872—1942),
gymnastikpedagog, en av barn- och
kvinnogym-nastikens främsta främjare i
Sverige, 1510.
Falk, Hjalmar (1859—1928), norsk
filolog, professor i Kristiania 1897.
Tillsammans med A. Torp har han
utgivit en utmärkt framställning av
dansk-norsk syntax samt en stor
etymologisk ordbok.
Falk, Jeanna (f. 15/8 1901),
danspedagog, utbildad efter
Jaques-Dalcroze-metoden. 1926—34 lärare i
gymnastik vid Kungl. Dramatiska teaterns
elevskola i Stockholm.
Falkar, fåglar tillhörande falksläktet
eller, i vidsträcktare mening, fam.
Falconifo’rmes, falkartade
dagrovfåglar, till vilken samtliga svenska
dagrovfåglar höra, 2877, 2877 B.
Falkberget, Johan (f. 1879), norsk
författare, ursprungligen gruvarbetare.
I sina romaner, bl. a. Eli
Sjursdat-ter (1913), Brandoffer (1917) och
huvudverket Christianus Sextus (1—
3, 1927—35) har han givit utmärkta
bilder ur arbetares och
ödemarks-människors liv, 2535.
Falkenberg, stad i mellersta Halland,
vid Ätrans mynning i Kattegatt.
9 869 inv. 1954. Samrealskola.
Länslasarett. Valskvarn, skofabriker,
tegelbruk m. m. Laxfiske. Stad redan
på 1200-talet. Stadsprivilegier
bekräftade 1558. 1952 inkorporerades
Skrea med Falkenberg, 1534 B.
von FaFkenberg [-bärk], Dietrich
(1588—1631), tysk militär, ledde i
svensk tjänst Magdeburgs försvar
mot de kejserliga 1631 och stupade
vid stadens stormning.
von Fal’kenhausen [-häbsan],
Alexander (f. 1878), tysk militär,
general-stabschef i Främre Orienten under
första världskriget,
överkommendant i Belgien under andra
världskriget. Ställd inför belgisk
militärdomstol hösten 1950 som
krigsförbrytare och dömd till 12 års
straffarbete, fick amnesti s. å. och
återvände till Tyskland.
von Fal’kenhayn, Erich (1861—1922),
tysk militär. Vid första världskrigets
utbrott krigsminister; efterträdde
Moltke som generalstabschef efter
slaget vid Marne sept. 1914. I sept.
1916 fick F. befälet över 9:e armén
och hade i samarbete med
Macken-sen framgång i fälttåget mot
rumänerna. 1919 tog F. avsked och
ägnade sig huvudsakligen åt militärt
skriftställeri.
von Fal’kenhorst, Nicolaus (f. 1885),
tysk militär, generalöverste 1940;
ledde den militära ockupationen av
Norge 1940 och anfallet från
Nord-finland mot Ryssland 1941. 1942—44
överbefälhavare i Norge, därefter på
4176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
