Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Falsterbo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALSTERBO REV
FANTOM
nom Falsterbonäset. Tillkom efter
mineringen av Öresund (1939).
Falsterbo rev, undervattensgrund, som
sträcker sig 8 km ut i havet s. om
Falsterbo udde, över revet höjer sig
en sandbank, Måkläppen, och
utanför grundet ligger Falsterborevs
fyrskepp.
Faltbåt (ty. Faltboot, hopvikbar båt),
kanot, vanligen av gummiduk,
avsedd för högst två personer, 1931.
Falti’n, Richard (1835—1918),
finländsk musiker av tysk börd, bl. a.
kapellmästare vid Finska operan i
Helsingfors, 970.
Falu gruva, Sveriges fordom största
koppargruva och numera förnämsta
svavelkisfyndighet, belägen i s.v.
delen av staden Falun. Kallades
under medeltiden vanligen
Tiskasjö-berg eller Kopparberget, sedermera
även Stora Kopparberg. Drevs
ursprungligen som en samfällighet av
korporativt sammanslutna bergsmän
med Kronan som delägare, omtalas
första gången 1288. Tillhör numera
Stora Kopparbergs bergslags AB,
som förarbetar svavelkisen till
svavelsyra, järnvitriol, rödfärg m. m.,
900 B.
Falu-Kuriren, folkpartitidning i
Falun, grundad 1894. Chefredaktör
sedan 1941 E. A. Östberg (f. 1915).
Falun, stad i ö. Dalarna, vid sjön
Runn. 18 008 inv. 1954. Blev stad
1641. Läroverk, bergsskola,
små-skole- och folkskoleseminarium,
länslasarett. Bergslagsmuseet med
industrihistoriska samlingar och
Dala fornsal. Mekaniska verkstäder,
tegelbruk, svavelsyrefabriker, Falu
gruva. Sveriges största skidbacke.
Förläggningsort för Dalregementet
(1 13), 639, 640 B, 641 K.
Fa’ma, i romerska mytologin ryktets
gudinna.
Famagusta, hamnstad på ön Cypern.
19 451 inv. 1951. Viktig flyg- och
örlogsbas. Ruiner av medeltida
gotikbyggnader från glanstiden under
det cypriska kungadömet, 638.
Fam’es, lat., hunger. Hos romarna
skildrat som ett kvinnligt väsen.
Familj (lat. famrTia, husfolk,
tjänarskara), numera oftast i
betydelsen : man, hustru och barn, ibland
med utsträckning till närmare
släktingar, ibland också liktydigt med
släkt (av god familj). — Inom
biologin beteckning för en grupp
närstående släkten. — Familiaritet,
förtrolighet. — Familjär’, förtrolig,
närgången.
Familjebidrag, benämning på två
olika former av sociala förmåner,
nämligen 1) F. åt värnpliktiga och
2) F. till mindre bemedlade,
barnrika familjer. Det förstnämnda
bidraget utgår till hustru och barn
under militärinkallelse, i regel i
form av familjepenning och
bostadsbidrag samt efter summarisk
behovsprövning. Verksamheten
handhas av kommunala familj
ebidrags-nämnder. Det sistnämnda bidraget
är en form av bostadsbidrag, även
kallad hyresrabatter, som utgår till
mindre bemedlade familjer med
minst tre barn. Jfr Familj
ebostads-bidrag, 3768.
Familj ebidragsnämnd, kommunalt
organ för administration av
familjebidrag åt värnpliktiga. Jfr
Familjebidrag.
Familjebostadsbidrag infördes 1948 som
en utvidgning av den äldre formen
av bostadsbidrag, familjebidragen. F.
utgår till familjer med minst två
barn, nedanför en viss inkomstgräns,
under förutsättning att bostaden
uppfyller vissa villkor i fråga om
storlek, utrustning m. m., 470.
Familjerätt, den avdelning inom den
allmänna privaträtten (civilrätten),
som behandlar rättsförhållanden
inom familjen, äktenskap, föräldrar
och barn, förmynderskap m. m.
Familjevård, inackordering av sjuka,
särskilt sinnessjuka, i familjer i
stället för vård på sjukhus. Inom
modern socialvård framträder en
ökad tendens att ersätta
anstalts-vård med familjevård.
Familjä’r, förtrolig, närgången.
Famille rose, famille verte [famij’
rås’, vär’t], den rosafärgade,
respektive gröna familjen. Benämning på
olika grupper av kinesiskt porslin
efter dekorens huvudfärg. Famille
verte hade sin blomstringsperiod
1662—1722, Famille rose 1736—96.
Famn, gammalt mått = avståndet
mellan långfingerstopparna då armarna
hållas utsträckta. Motsvarar 6
svenska fot = 1,7814 m. Som vedmått
tidigare 6X6X6 kubikfot = 5,65 m3,
numera oftast 3,56 m3 (meterfamn,
nyfamn). På grund av de många olika
mått, såväl svenska som utländska,
som inbegripas i benämningen famn,
har detta mått fr. o. m. 1 juli 1927
förbjudits vid handel med ved.
Famo’s, ty., storartad.
Fam’ulus, lat., slav; biträde,
medhjälpare.
Famö’s (fr. fameux), ryktbar;
beryktad. Jfr Farna.
Fan. 1. (Frisiska fannen, fresta),
frestaren, djävulen. — 2. Inom
zoologin: sammanfattande benämning på
de från spolen utgående strålarna
på en fjäder. Jfr Fjäder.
Fana, fälttecken, samlingstecken, på
senare tid även för civila
korporationer. Under medeltiden och även
längre fram betecknade F. en
mindre truppavdelning, speciellt rytteri,
jfr Fänika. De äldre
kompanifanorna avlöstes av regementsfanor, vilka
då det gäller landskapsregementen
äro prydda med landskapsvapen.
Fana’1 (fr., av grek, fanos’), fackla,
fyrbåk, skeppslanterna. — Namn på
en opera av Kurt Atterberg (1934).
Fanario’ter, de förnäma grekiska
släkter, som efter Konstantinopels
erövring av turkarna bodde kvar i
stadsdelen Fanar vid Gyllene hornet. De
användes av sultanen som högre
ämbetsmän, t. ex. hospodarer
(ståthållare) i Moldau och Valakiet.
Majoriteten av dem flyttade efter
grekiska frihetskrigets slut till
Grekland.
Fana’tiker (lat. fana’ticus, heligt
besatt), av överdriven hänförelse, blint
trosnit, ofördragsam politisk eller
religiös iver besatt person. —
Fanatisk, överdriven trosiver,
ofördragsamhet.
Fanborg, i grupp ställda eller burna
fanor.
Fancy [fän’si], eng., fantasi; nyck;
inbillning; extravagant; fantasifull.
Fandang’o, spansk nationaldans i 3/4
takt, dansas av två till gitarr och
kastanjetter. Var särskilt populär
på 1700-talet.
Fane’r, tunt skikt av trä. F. av finare
träslag, ädelfaner, användes ofta för
ytbeläggning på möbler och andra
snickeriprodukter, 3067.
Faneroga’mer, växter med pistiller och
ståndare, fröväxter. F. omfatta hela
växtriket utom kryptogamerna och
indelas i angiosper’mer och
gym-nospermer, 3796.
Fanfa’r, signal i regel utförd på
blås-instrument, horn eller trumpet, med
markerad rytm och treklangs gångar;
har särskilt militär användning.
Fangen, Ronald (1895—1946), norsk
författare. Har utgivit utmärkta
psykologiska romaner. Efter 1934
verkade han ivrigt för
oxfordrörel-sens program. Bland arbeten märkas
Några unga människor (1929, sv. ö.
1930), Duell (1932, sv. ö. 1933), På
död mark (1936, sv. ö. s. å.), Prästen
(1946, sv. ö. 1947) m. fl. romaner,
samt essayer, journalistik och
skrifter i religiösa frågor. F. omkom vid
en flygolycka utanför Oslo, 2535.
Fangio, Juan Manuel (f. 1931),
argentinsk bilsportsman, Buenos Aires,
tidigare mekaniker, slog igenom som
förare 1939, vann VM med Maserati
1951, med Mercedes-Benz 1954 och
55, segrade 1955 i Sveriges Grand
Prix i Kristianstad.
Fan’go, vulkanisk svavelhaltig gyttja,
som erhålles från några kratersjöar
i n. Italien^ — S. k. fangobad äro
ett terapeutiskt medel mot
reumatiska sjukdomar.
Fanjunkare, underofficersgrad vid
armén (vid artilleriet och luftvärnet:
styckjunkare).
Fanningöarna [fän’ning-], öar i
Ocea-nien, tillhörande brittiska kolonin
Gilbert- och Elliceöarna. Störst är
Fanningön. 39 km2, 278 inv. 1950.
Kabelstation.
Fant (ital. fante, pojke), dialektord
för landstrykare, vagabond, tiggare;
fåne; även norskt namn på tattare.
1. Fant, Erik Michael (1754—1817),
historiker, professor i Uppsala 1781,
flitig samlare och utgivare av
historiskt material, Geijers lärare.
2. Fant, Gunnar (f. 12/8 1879),
ämbetsman, 1931—49 borgmästare i
Stockholm.
3. Fant, Georg (f. 11/7 1916), brorson
till Gunnar F., skådespelare. Efter
Julia Håkanssons teaterskola knöts
han till S. F. 1937. Samma år
teaterdebut på Vasan. Filmer bl. a.
Snapp-hanar (1941), Ungdom i bojor (1942),
Blod och eld (1946), Lars Hård
(1947), Främmande hamn (1948),
Resa i natten (1955).
Fant, Kenne (Carl-Henrik) (f. 1/1
1923), skådespelare och regissör. Via
Dramaten och Intima teatern har F.
kommit till filmen, där han varit
verksam som regissör. Filmer bl. a.
Skuggan (1953), Vingslag i natten
(1953), Ung sommar (1954).
Fantasi’ (grek. fantasi’a, anblick,
föreställning), inbillning, inbillnings
-kraft, drömbild; den
själsverksam-het, varvid moment ur olika
upplevelser sammanställas till
nyskapade föreställningar. — Inom
musiken: namn på olika instrumentala
stycken med så fri gestaltning, att
de icke kunna sägas följa någon av
de musikaliska formerna.
Fantasmagori’ (grek. fan’tasma, syn,
spöke, och agorei’n, framkalla),
spökförsamling, ursprungligen
optiskt, t. ex. genom later’na mag’ica
framställda skenbilder; spök- eller
andeuppenbarelse på scenen eller i
dikten; bländverk, gyckelspel.
Fanlasos, i grekisk mytologi
drömmarnas gud, son till Morfeus.
Fantast’, svärmare, drömmare;
överspänd, verklighetsfrämmande
människa. Jfr Fantasi. — Fantasteri’,
fantasi- eller tankeverksamhet, som
kännetecknar en fantast. Användes
i klandrande bemärkelse.
Fantin-Latour [fangtäng’ lato’r],
Henri (1836—1904), fransk målare,
mest känd genom sina intimt
studerade, oftast i dämpade toner
hållna porträtt och gruppbilder, bl. a.
av konstnärer, t. ex. Hyllning till
Delacroix (1864, Louvren) och
Ateljén i Batignolles (1870, Louvren).
Fantom [-å’m], (fr. fantöme, av grek.
fan’tasma), fantasifoster, skenbild,
drömsyn; spöke, vålnad. — Inom
anatomin: för biologisk och
medicinsk undervisning använd
avgjut-ning eller modell av ett organ eller
kroppsdel.
4178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
