Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fiholm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIHOLM
FILIP DEN ÄDELMODIGE
Fiholm. 1. Gods i Rytterne kommun,
Västmanland, fideikommiss inom
ätten Ridderstolpe. Huvudbyggnaden
uppförd 1772—73. — 2. Gods i
Ka-fjärdens kommun i Södermanland
invid Mälaren. De två
huvudbyggnaderna, ursprungligen avsedda som
flyglar, uppfördes 1640—42 för Axel
Oxenstierna av Simon de la Vallée
och är en av våra främsta
byggnader från 1600-talets förra hälft.
Fika, slanguttryck för kaffe, bildat
genom stavelseomkastning i det
dialektala kaffi, ibland också
uppfattat som verb.
Fikonträdet, Fi’cus Ca rica, art av
familjen mullbär sväxter, ett upp till
10 m högt träd med handflikiga
blad, stammande från
Medelhavsländerna. Odlas i Californien, Mindre
Asien och Italien. Själva fikonet,
som är starkt sockerhaltigt och
vanligen försäljes torkat, är en
skenfrukt, vars viktigaste del utgöres av
det köttiga blomfästet.
Fiktio’n (lat. fin’gere, föreställa sig),
det uppdiktade, låtsade; i filosofin
fruktbar hypotes (antagande), som
visserligen inte kan bevisas, men
som kan fungera som tanke- eller
handlingsnorm, »regulativ princip»
(Kant); antaget förhållande,
tankeexperiment; ibland fantasifoster. —
Fiktiv, antagen, medvetet förenklad.
Fiktionslek, låtslek, lekform som
dominerar i 3—4-årsåldern men kan
förekomma redan hos ettåringar.
Fiktionslitteratur, litterära verk som
rör sig med uppdiktade personer
och händelser (epos, drama,
romaner och noveller).
Fiktionslära, se Als-ob-filosofi.
Fi’kus, rumsväxt, Ficus elas’tica,
familjen mullbärsväxter,
gummifikonträdet från Bengalen och
Sunda-öarna. F. är ett träd, som hos oss
växer långsamt men småningom
kan dekorera en hel vägg med sina
stora, brett avlånga, mörkgröna,
glänsande blad, 2882.
Fil. 1. Ett med skarpräfflad yta
försett stålverktyg för slätputsning av
trä- och metallytor. — 2. (lat. fi’lum,
tråd), rad, följd. Körfil, rak följd
av fordon. Även om vägbana för en
eller flera fordon i bredd.
Fil- (grek. fil’os, vän, älskande) i
sammansättningar för att beteckna
någon som vän eller tillgiven någon
eller något. Jfr nedan.
FiladeFfia (grek., broderskärlek). 1.
Forntida stad i ö. Lydien, v.
Mindre Asien. Här låg en i N. T. omtalad
kristen församling med detta namn,
efter vilken en del församlingar
inom bl. a. pingströrelsen blivit
uppkallade. — 2. Senare namn på
ammoniternas huvudstad Rabat ö.
om Jordan. — 3. Stad i USA, se
Philadelphia.
Filantrop [-trå’p] (grek. an’thropos,
människa), människovän; person,
som ägnar sig åt välgörenhet eller
annan humanitär verksamhet
(filan-tropi).
Filantropism eller filantropinism
(efter Basedows läroanstalt
Filan-tropinum), en av J. B. Basedow (se
d. o.) grundad pedagogisk rörelse,
vilken betraktade som sin väsentliga
uppgift att sträva efter lycka och
arbetsglädje åt människorna, 2632.
Filare’t (omkring 1555—1638), den
förste regenten av huset Romanov;
egentligen patriark och fader till
den förste tsaren Mikael Romanov.
Strängt ortodox.
Filare’te, Antonio (omkr. 1400—1469),
italiensk bildhuggare och arkitekt.
Hans främsta verk är bronsporten
till Petersbasilikan i Rom (senare
överflyttad till Peterskyrkan). I ett
arkitekturteoretiskt arbete framlade
F. det första av renässansens många
idealstadsförslag.
Fila’ria, trådmasksläkte av klassen
rundmaskar. Två arter parasitera
hos människan. F. (dracun’culus)
medinen’sis, guine’a- eller
medina-mask, lever i underhuden och
förorsakar svåra bölder. F. san’guinis
hom’inis, blod- och lymfparasit,
förorsakar elephanti’asis, 2272.
Filateli’ (grek. atel’eia, frihet från
avgift, frankering), samlande av
frimärken eller brevkort och
fran-kokuvert, samt kunskapen om dem.
— Filatelist, frimärkssamlare.
Fil. dr, förkortning för Filosofie
doktor.
Fi’le eller Philae, ö i Nilen ovanför
första katarakten, central
fornegyp-tisk kultort med ett berömt
Isistempel.
Filé (fr. filet). 1. Partiet under
kotlettraden på slaktdjur och den rätt
man lagar därav. — 2. Ett knutet,
spetsliknande nätverk med
fyrkantiga maskor, där trådar träds in till
att bilda mönster, s. k. filégepyr.
Filefjell, fjällområde, s. om
Jotun-heimen, v. Norge. Högsta topp
Jö-keleggja 1921 m ö. h. Genom F.
går den gamla färdvägen mellan ö.
och v. Norge.
File’mon, medlem av den kristna
församlingen i Kolosse i Mindre Asien.
Till honom är ett av Paulus’ brev
adresserat.
File’mon och Baukis, i antik mytologi
ett gammalt frygiskt par som
gäst-vänligt mottog Zeus och Hermes
och till tack härför skonades från
en översvämning, varvid deras
stuga förvandlades till ett tempel.
Deras önskan att få dö samtidigt
bönhördes av gudarna som läto dem
förvandlas till träd. — Om denna
episod handlar en av Ovidius’
metamorfoser. Motivet har även
behandlats av Heidenstam.
File’ra, dela fisk i filéer.
Filfiskar, Balis’tidae, familj av
fastkäkarna med från sidorna starkt
hoptryckt kropp, täckt av hårda, sträva
fjäll. Den främsta taggen på främre
ryggfenan är kraftigt utvecklad och
skrovlig som en fil. Filfiskarna höra
hemma i tropiska och varma hav.
Filfras (ty. Vielfrass, storätare),
detsamma som järv. Se Järvsläktet.
Filharmo’nisk (grek. harmoni’a,
samklang), musikälskande, ofta i namn
på sammanslutningar som odla
konstnärlig kör- eller
orkestermusik.
Filhellen (grek. hel’len, grek),
grekvän, speciellt benämning på dem
som verkade för grekernas
frigörelse från turkväldet under
grekiska frihetskriget.
Filia, lat., dotter.
Filial, underavdelning till ett
affärsföretag.
Filigra’n (lat. fiTum, tråd, och
gra-num, korn), guldsmedsteknik,
varvid tunna guld- eller silvertrådar i
mönster fastlödes vid underlaget.
Vanligt under antiken, i
Västeuropa under folkvandringstid, äldre
medeltid och senrenässans samt i
Kina och Indien.
Filioq’ue (lat., »och av sonen»),
västerländskt tillägg till
trosbekännelsens ord om den Helige Andes
utgående av Fadern. Tillägget
förkastades av den österländska kyrkan och
blev en av anledningarna till
kyrko-schismen.
Filip (d. 1118), svensk konung av
stenkilska ätten. Enligt
Västgötala-gen medregent till sin broder Inge
d. y.
Filip II August (1165—1223), konung
av Frankrike (1180), son till
Ludvig VII. Bekämpade vasallerna och
utökade den kungliga domänen. F.
låg i ständigt krig med England.
Skicklig hushållare och organisatör,
2072.
Filip III, den djärve (1245—85),
konung av Frankrike, son till Ludvig
IX.
Filip IV, den sköne (1268—1314),
konung av Frankrike (1285). Skapade
en stark konungamakt med
centraliserad förvaltning; bragte
påvedö-met i franskt beroende
(Avignon-påvedömet).
Filip V, den långe (1294—1322),
konung av Frankrike 1316, son till
Filip IV. Omorganiserade
förvaltningen och förbättrade finanserna.
Beryktad för sina judeförföljelser.
Filip VI av Valois (1293—1350),
konung av Frankrike (1328), under
vars regering det s. k.
hundraårskriget med England utbröt. Införde
saltskatten.
Filip II (383—336 f. Kr.), konung av
Makedonien, regent 359. Upprättade
en stark krigsmakt, besegrade
grekerna 338 och gjorde Makedonien
till en stormakt. F. lönnmördades
av en officer. Fader till Alexander
den store, 702, 1446.
Filip V (238—179 f. Kr.), konung av
Makedonien 221, besegrades av
romarna vid Kynoskefalai 197. Under
hans son upphörde Makedonien att
existera som stat.
Filip I, den sköne (1478—1506),
konung av Spanien, son till kejsar
Maximilian I och Maria av Burgund,
förmäldes 1496 med Ferdinands och
Isabellas dotter Johanna. Antog 1504
titeln konung av Aragonien och
tvang 1506 Ferdinand att avstå
regeringen åt sig. Far till kejsar
Karl V.
Filip II (1527—98), konung av
Spanien 1556, son till kejsar Karl V,
utrotade protestantismen i sitt rike.
Besegrade fransmännen och gjorde
sig till Portugals konung 1580 men
misslyckades med sitt anfall mot
England 1588 och kunde ej hindra
Hollands frigörelse. Undergrävde
genom sin kostsamma
utrikespolitik Spaniens stormaktsställning, 928,
929 B 3171.
Filip III (1578—1621), konung av
Spanien 1598, son till Filip II. Svag
regent, inledde rikets nedgång.
Filip IV (1605—65), konung av Spanien
1621, son till Filip III, lät styrelsen
skötas av gunstlingar bl. a. Olivares.
Var mystiskt religiöst anlagd.
Filip V (1683—1746), konung av
Spanien, Ludvig XIV :s sonson, erhöll
genom testamente 1700 den spanska
kronan, vilket gav upphov till det
långvariga spanska tronföljdskriget.
Överlämnade styrelsen åt sin gemål
Elisabet av Parma och kardinal
Al-beroni.
Filip Araben (d. 249), romersk
kejsare, född i Arabien. Störtade 244
Gordianus III och bemäktigade sig
tronen. Regerade under ständiga
strider med germanerna, firade
tu-senårsminnet av Roms
grundläggning 248.
Filip av Schwaben (d. 1208), tysk
konung 1198, yngre son till Fredrik
Barbarossa, valdes efter brodern
kejsar Henrik VI :s död till tysk
konung i strid med Otto IV. Blev
mördad.
Filip den gode (1396—1467), hertig av
Burgund, ingick 1420 fördrag med
England och tvang 1435 Karl VII
av Frankrike till vittgående
eftergifter. Han utvidgade sitt rike,
befrämjade näringslivet och
centraliserade förvaltningen, 537.
Filip den ädelmodige (1504—67),
lantgreve av Hessen, en av
reformationens ivrigaste anhängare. F. stödde
4188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
