Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Finanspolitik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINANSPOLITIK
FINNVEDEN
Finanspolitik, den del av den
ekonomiska politiken, som rör statens
(samt eventuellt även
kommunernas) egen hushållning. F. har sedan
1930-talet haft stor betydelse för
den allmänna ekonomiska politiken,
då staten medvetet försökt att
genom sin F., t. ex. genom s. k.
över-eller underbalansering av budgeten,
motverka periodiska eller tillfälliga
störningar i
konjunkturutvecklingen, 950, 3358.
Finansrätt, sammanfattningen av de
rättsregler, som rör statens och
kommunernas rätt att uttaga skatt
och andra pålagor.
Finanstidningen, grundad 1923. F., som
utkommer varje vecka, behandlar
för det svenska näringslivet
aktuella frågor. Innehåller bl. a.
fondbörsöversikter och kommentarer till
utvecklingen på obligations- och
penningmarknaden.
Finanstull, tull pålagd i rent
finansiellt, icke näringspolitiskt, syfte,
för beredande av statliga
inkomster. — Motsats: skyddstull, 3531.
Finch [-tj], Alfred William (1854—
1930), finländsk keramiker och
målare av engelsk börd. F. fick stor
betydelse såväl genom sin
banbrytande keramiska verksamhet som
genom sitt av neoimpressionismen
influerade måleri.
Fin de siècle [fän& da siä’kl], fr.,
sekelslutet. Uttrycket uppkom i
Frankrike vid sekelskiftet och brukar
beteckna den dåvarande dekadenta
livsstämningen inom bl. a. konsten
och litteraturen.
Fi’ne, italiensk musikterm: slut.
Fines herbes [finsä’rb], fr.,
kryddväxter: köksterm, som i regel avser
finhackad persilja, dill, gräslök e. dyl.
Finess’ (fr. finesse), förfining,
skicklighet, sinnrikhet; förr även list och
förslagenhet.
Fin’gal, gaelisk sagohjälte, besjungen
i Ossians sånger av Macpherson.
Fin’galsgrottan, strandgrotta på ön
Staffa vid Skottlands västkust.
Väggarna i den 89 m långa grottan
utgöras av sexsidiga basaltpelare, 1460.
Finge’ra (lat., fimgere), låtsa. — Se
Fiktion.
Fingeravtryck, avtryck av
fingertopparnas linjemönster, vilket är olika
hos varje individ och förblir
oförändrat hela livet. Härigenom ha F.
kunnat användas till
personidentifiering. F.-metoden tillämpas i
Sverige sedan 1906. Centralt register
över F. och fotografi av
brottslingar föres hos Statens
kriminaltekniska anstalt. (Bestämmelser i
kungl. kungörelse 19 dec. 1947),
952 B, 2705.
Fingerborgsblomma, fingerhatt,
biskopsmössa, Digita’lis purpur’ea,
2-årig meterhög ört med hängande,
snett klocklika, röda eller vita
blommor i klase. Prydnadsväxt på
kalljord. Även odlad som
medicinalväxt, se Digitalis.
Fingerdjur, aye-aye, Chi’romys
mada-gascarien’sis, i Madagaskars
bambuskogar förekommande halvapa, stor
som en katt, med runt huvud, stora
öron, lång, yvig svans och
klobe-väpnade tår utom stortån, som har
nagel. Ett utpräglat nattdjur, som
lever av insekter och växtföda.
Fingersvamp, Clava’ria fla’va, höggul,
matsvamp, allmän i löv- och
barrskog, med typisk förgrening
(getskägg, korallsvamp, tuppkam),
stundom av ansenlig storlek. Alla F.
äro ätliga, 3299, 3301 B.
Fingerört kallas de arter av släktet
PotentiVla, som hava fingrade, ej
parbladiga, blad, såsom fem-,
vår-och revfingerört.
Finiglaciala skedet, en del av istidens
avslutningsperiod, 1807.
Fi’nis, lat., slut. — F. coro’nat op’us,
änden kröner verket. — F.
malo’-rum, slut på olyckorna. — F.
sanc-ti’ficat medla, ändamålet helgar
medlen.
Fin’ish [-isj] (eng., slut), slutstrid i
löpning, hastighetsåkning på
skridskor, simning, etc. Ofta detsamma
som slutspurt.
Finistère [finistä’r], det västligaste
departementet i Bretagne, Frankrike,
7 329 km2, 727 847 inv. 1954.
Huvudstad Quimper.
Finisterr’e, Kap. F., udde på Spaniens
n.v. kust.
Fini’t (lat., fini’tus, begränsad) säges
en verbform vara som endast
användes som predikat och är bestämd
till person och numerus, i svenskan
presens, imperfektum och
imperativ. Motsats: inf init.
Finja, församling i Tyringe kommun
i n. Skåne, Kristianstads län, 4 422
inv. 1954, därav 3 009 i del av
Tyringe municipalsamhälle.
Finjasjön, sjö i mellersta Skåne, s.v.
om Hässleholm. 43 m ö. h., 11 km2.
Avrinner till Helgeån, 3089 K.
Fin kanon, tryckstilsgrad mellan
dub-belmittel och kanon. Kägel (höjd)
32 punkter = 16/4 petit = 12,030 mm.
Finkar, Fringilli’ni, underfamilj av
finkfåglarna (se nedan). Hit höra
många av våra vanligaste
småfåglar, bl. a. bofink, domherre,
grön-siska, korsnäbbar och steglits samt
även gråsparven. En utländsk art är
kanariefågeln.
Finkel, från finkelolja ofullständigt
befriat brännvin. Är illaluktande,
1916.
Finkelolja, förorening, som uppstår
vid alkoholjäsning. Utgöres
huvudsakligen av amylalkohol, 48.
Finkfåglar, Fringil’lidae, familj av
småfåglar. Indelas i två
underfamiljer, fältsparvar, dit bl. a.
gulsparven hör och finkar (se ovan).
Finland, fi. Su’omi, republik i n.
Europa, ö. om Bottniska viken.
337 009 km2, 4 203 689 inv. 1954.
Huvudstad Helsingfors (Helsinki).
President Juho Kusti Paasikivi (vald
för sexårsperioden 1950—56), 953 B,
955 K.
Finlan’dia, symfonisk dikt för orkester
av Sibelius, skriven 1899, — 2986.
Finlandis’m, ord eller uttryck,
karakteristiskt för finlandssvenskan, 972.
Finlands akademi, en 1947 grundad
statlig institution för främjandet av
vetenskap, litteratur och konst. Har
12 medlemmar.
Finlands frihetskrig, benämning på det
krig under vintern och våren 1918,
varigenom Finlands vita under
general Mannerheims ledning
undertryckte det uppror, som de röda i
förening med bolsjevikerna
igångsatte, sedan Finlands självständighet
proklamerats i december 1917.
Finlands konstakademi, Helsingfors.
F. omhänderhar vården av Finska
konstföreningens samlingar i
Ate-neum och leder dess skola. F.
bestod 1922—40 av direktionen för
Finska konstföreningen men är nu
en självständig stiftelse.
Finlands lejons orden, finländsk
orden, instiftad 1942.
Finlands nationalmuseum, Helsingfors,
Finlands centrala arkeologiska och
kulturhistoriska museum. F:s
nuvarande byggnad, uppförd 1906—10
av Gesellius, Lindgren och
Saari-nen, är ett genombrottsverk i
Finlands moderna nationella arkitektur.
Finlands språk, se Finlandssvenska
och Finska språket, 971.
Finlandssvenska, det svenska språk
som talas i Finland av ca 350 000
människor, 3606.
Finlands vita ros, finländsk orden
instiftad 1919.
Finlay [finTi], George (1799—1875),
engelsk historiker, författare till
flera arbeten om Greklands
historia sedan den romerska erövringen.
Finländare, invånare i Finland utan
avseende på språk.
Finmo, jord med kornstorlek 0,06—
0,02 mm.
Finn, enligt till flera nordiska
stenkyrkor knutna folksägner en jätte som
byggt kyrkan på uppdrag av ett
helgon mot löfte av sol och måne
eller helgonets ögon, såvida denne
icke kan gissa hans namn. — I
Lunds domkyrka har sägnen knutits
till ett par figurer i kyrkans
krypta, vilka dock egentligen icke
föreställa F. utan Simson och
Delila, 2205.
Finnar, folk tillhörande den
finsk-ugriska språkstammen och
huvudsakligen bosatt i Finland. Ofta
användes F. i samma bemärkelse som
finländare, 1658.
Finnberg, Gustaf Wilhelm (1784—
1833), finländsk målare. Var efter
studier vid Konstakademin verksam
i Åbo. Återflyttade efter stadens
brand 1827 till Stockholm. F. har
främst utfört altartavlor och
porträtt med en säregen och rik
kolorit, 964.
Finnboda varv, ett 1873 av Bergsunds
mekaniska verkstad anlagt
skeppsvarv i Nacka, s. om Stockholm. Äges
sedan 1916 av Finnboda Varvs AB.
F. arrenderar två dockor på
Beckholmen. På F. har byggts bl. a.
pansar kryssaren Fylgia.
Finne är en inflammation i hudens
talgkörtlar, orsakad av varbakterier,
en särskilt vanlig företeelse i
pubertetsåren. Man särskiljer två slags
F., furunkel eller spikböld samt
karbunkel, vilken senare uppträder ur
återkommande (recidiverande)
spikbölder.
Finnekumla, församling i Åsundens
kommun i ö. Västergötland,
Älvsborgs län, 433 inv. 1954.
Finnerödja, församling i Tivedens
kommun i n.ö. Västergötland,
Skaraborgs län, 1 864 inv. 1954.
Finnforsen, kraftstation (25 000 hkr) i
Skellefte älv vid den 20 m höga
forsen med samma namn, fem mil ovan
älvens utlopp.
Finngrundet, fyrskepp utanför Gävle
-bukten.
Finnmarken, Finnmark fylke,
nordligaste delen av Norge mellan Ishavet
och finska gränsen. 48 645 km2,
64 475 inv. 1950. Är ett av djupt
inträngande fjordar sönderstyckat
berg- och platåland. Det inre bebos
av renskötande lappar, kusten av
norrmän, som driva torskfiske.
Rundradiostation.
Finnmarker, skogsmarker i mellersta
Sverige, från Södermanland och
Värmland till Ångermanland, först
bebyggda av finnar, som under
slutet av 1500-talet och 1600-talet fingo
bosätta sig på kronoskogarna i de
obebodda trakterna. Finska språket
höll sig länge kvar och ännu finnas
ett par byar i n.v. Värmland, där
invånarna förstå finska.
Finnmossen, ett nästan utbrutet
järnmalmsfält i s.ö. Värmland, en mil n.
om Filipstad. Största intressenten i
Finnmosse gruvbolag är Uddeholms
AB.
Finnskoga-Dalby, kommun i
Värmlands län. 6 647 inv. 1954. Bildad
1952 genom sammanslagning av
Dalby, Norra Finnskoga och Södra
Finnskoga.
Finnveden, ett av de »småland», som
4190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
