Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fonderad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FONDERAD
FORELL
i betydelsen lägga vinstmedel till
kapitalet i stället för att dela ut
dem.
Fonde’rad, om lån och dylikt,
betyder i regel att lånet ej får
uppsägas godtyckligt och att det
löper med fast ränta. Fonderad
statsskuld är beteckningen på statliga
lån med längre löptid än fem år.
— Motsats: svävande, dvs.
kortfristiga, lån, t. ex. skattkammarväxlar.
Fondmäklare, person, som
yrkesmässigt förmedlar köp och försäljning
av värdepapper. Officiell
benämning i Sverige fondkommissionär.
Tillstånd att bedriva
fondkommission beviljas av Bank- och
fondinspektionen.
Fondpapper, på fondbörs noterade
värdepapper.
Foneti’k, grek., ljudlära, vetenskapen
om språkljudens akustiska,
anatomiska och fysiologiska
förutsättningar. I nutida språkforskning
spelar F. en betydande roll bl. a.
genom experimentella metoder. —■
Fone’tisk skrift eller ljudskrift är
ett vetenskapligt hjälpmedel för att
konsekvent återge mänskligt tal, då
den vanliga bokstavsskriften gör
detta ganska ofullkomligt, 2.
Foniatri’k (grek., iatros’, läkare),
läran om talapparatens sjukdomar
och deras behandling.
Fonis’m, hörselförnimmelser, utlösta
av starkt ljus.
Fonogra’f (grek. graf’ein, skriva),
detsamma som talmaskin. Ordet F.
angavs först av fransmannen
Charles Cross (1877). Vanligen förstår
man med F. en apparat, där
avspelningen sker från vaxrullar e. dyl.,
medan grammofon, som betyder
samma sak, är en apparat för
skivor, 763, 764 B.
Fonoli’t (grek. lith’os, sten), en grå
till grågrön yngre eruptiv bergart
med en finkristallinisk grundmassa
av kalifältspat, nefelin eller leucit
samt augit. Namnet härrör av att
F. klingar, när den slås sönder.
Fonologi’ (grek. log’os, lära), ljudlära.
—. Även benämning på en riktning
inom modern språkforskning,
Prag-skolan, som studerar språkljuden
med hänsyn till deras funktion som
betydelsebärande element. En av
F:s främste företrädare var N. S.
Trubetskoj.
Fo’ns, lat., källa
Fonse’caviken, havsbukt i
Centralamerika på Stilla havskusten mellan
Salvador, Honduras och Nicaragua.
Flottbas för USA, 2296.
Fontaine [fåntei’n], Joan (f. 22/10
1917), amerikansk
filmskådespelerska, syster till Olivia de
Havil-land. Började vid teatern, filmade
från 1937 men slog igenom först i
Rebecca (1940). Bland övriga
filmer: Illdåd planeras (1941), Alla
himlar öppna sig (1942).
Fontaine [fån«tä’n], Pierre Francois
1762—1853), fransk arkitekt. Var
jämte Ch. Percier den egentlige
skaparen av den franska
empire-stilen. Utförde tillsammans med
Percier bl. a. triumfbågen på Place
du Carrousel i Paris (1806—08),
samt ombyggnader och
inredningsarbeten vid Malmaison och
Louvren. Utgåvo även
arkitekturhistoriska arbeten, 1172.
Fontainebleau [f å"Ktänblå’], fransk
stad, 6 mil s.s.ö. om Paris. 19 915
inv. 1954. Berömt slott från
medeltiden, ombyggt på 1500-talet,
restaurerat av Napoleon I, som här
undertecknade sin tronavsägelse.
I svensk historia är F. känt för den
fred, som 1679 här slöts mellan
Sverige och Danmark. Se även
Bar-bizon, 1152, 1172.
Fontainebleauskolan. 1. Den grupp
italienska målare, med Primaticcio
som ledande konstnär, vilka under
Frans I var verksam vid
utsmyckandet av slottet Fontainebleau. —
2. Grupp av franska målare, som
vid 1800-talets mitt huvudsakligen
valde sina motiv från Fontaine
-bleauskogen, där flera voro bosatta
i Barbizon (se d. o.), 1175.
Fonta’na, Carlo (1634—1714), italiensk
arkitekt, lärjunge till Bernini,
representerar den romerska
barockens sista skede. F:s flesta projekt
blevo outförda, men fingo genom
kopparstick en vid spridning. Bland
F:s arbeten märkas drottning
Kristinas gravvård i Peterskyrkan.
Fonta’na, Domenico (1543—1607),
italiensk arkitekt, en av den tidiga
romerska barockens främsta
representanter. Bland hans verk märkas
Lateranpalatset i Rom och Palazzo
reale i Neapel. Tillsammans med
G. della Porta fullbordade F.
Pe-terskyrkans kupol.
Fonta’na di Trevi, bekant fontän i
Rom, uppförd 1735 av Nicolo Salvi.
Enligt gammal sed offra resenärer
ett mynt i dess vatten för att få
tillfälle att återse Rom.
Fontane, Theodor (1819—1898), tysk
författare, bekant för sina
realistiska samtidsskildringar i synnerhet
ur den högre berlinska
borgarklassens liv bl. a. Irrungen, Wirrungen
(1888) och Effi Briest (1895, sv. ö.
1902), 3569 B, 3570.
Fontaneller, öppningar mellan de
ännu ej hopvuxna hjärnskålsbenen
hos nyfödda. Den största ligger
mellan pannbenen och hjässbenen, en
mindre mellan dessa och nackbenen.
Inom mindre än tre år äro de fullt
hopvuxna och förbenade.
Fcntenay-sous-Eois [fånstanä’ so boa’],
stad i dep. Seine, nära Paris,
Frankrike, 36 739 inv. 1954.
Fontenelle [fånstanär], Bernard Le
de Bovier, (1657—1757), fransk
författare, en av upplysningens
ban-brytare. Var en mästare i att
popularisera den nya tidens
vetenskapliga idéer. I sina dialoger ger
han uttryck åt den svala och
eleganta skepticism som var hans
kännemärke. Bland hans arbeten
märkas Entretiens sur la pluralité des
mondes (1686, sv. ö. 1759) och
His-toire des oracles (1686).
Fonteyn, Margot (f. 1919), engelsk
ballerina, anses för närvarande vara
Västerlandets främsta klassiska
dansös. Utbildades vid Sadler’s Wells
baletten och har sedan 1934 varit
denna trupps främsta kraft.
Fontä’n (fr. fontaine), springbrunn,
vattenkonst, anläggning där ur rör
framspringande vattenstrålar
utnyttjas i dekorativt syfte. F. utbildades
främst under renässansen och
barocken.
Fonvi’zin eller Fonvi’sin, Denis
Ivano-vitj (1745—92), rysk författare,
dramatiker, påverkad av bl. a. Holberg.
Hans produktion inskränker sig i
huvudsak till komedierna Brigad
-generalen (1766) och övermagen
(1782), 2907.
Food and Agriculture Organization,
se FAO.
Food for powder [fod få pao’da],
eng., kanonmat, uttryck som är
hämtat från Shakespeares Henrik
IV, där det användes av Falstaff.
Forain [fåräng’], Jean Louis (1852—
1931), fransk tecknare och grafiker,
har med frän satir i en summarisk
linjestil skildrat Paris’ halvvärld
och konstnärsvärld. Även
framstående affischkonstnär.
Fora’men ovaTe, lat., ovala hålet,
öppning i hjärteväggen mellan
för
maken hos fostret, som i vissa fall
kvarstår som missbildning efter
födelsen.
Foraminife’rer höra till slemdjuren
bland de encelliga organismerna.
De ha skal av kitin eller kalk,
genomborrade av en mängd fina hål,
varav namnet, som betyder
hålbärare. Knappast synliga för blotta
ögat, finnas i stora massor i
havet. Skalrester efter döda F.
kunna bilda väldiga avlagringar, t. ex.
Rügens kritklippor.
Bergartsbildan-de under karbon- och
permperio-dema, 983.
Forbes [få’bs], Archibald (1838—1900),
världsberömd engelsk
krigskorrespondent. Minnen (1895, sv. ö. 1897).
Forbe’sius, Johannes eller John Forbes
(1568—1634), skotsk teolog, ivrig
kalvinist, uppträdde 1608 i Sverige
och deltog i en teologisk
disputation varvid han säges ha blivit
svarslös; därav ordstävet ad haec
Forbesius nihil, dvs. på detta
svarade F. intet.
Forboli’n, svenskt varunamn för
lino-leumersättning, framställd av
nitro-cellulosa, tallolja m. m.
Force majeure [fårs masjö’r], fr.,
»större makt», oförutsedda och
övermäktiga omständigheter, såsom krig,
revolution, jordbävning, som kunna
hindra t. ex. uppfyllande av
ingångna avtal, 240.
For’ceps (lat. forceps, eldtång),
särskild sorts förlossningstång.
Force’ra (fr. forcer), tvinga; driva
på; betvinga, storma; lösa (ett
chiffer). — Force’rad, överdriven,
ansträngd.
Forchhammer [fårk’-], Johan Georg
(1794—1865), dansk naturforskare,
grundläggare av dansk geologisk
forskning.
Ford [fåd], Glenn (f. 1916), amerikansk
filmskådespelare. Började filma 1939
och har framställt en lång rad
hård-hudade hjältar i mer eller mindre
äventyrliga sammanhang. Filmer:
Gilda (1946), Vita tornet (1950),
Trinidad (1952).
Ford [fåd], Henry (1863—1947),
amerikansk automobilfabrikant, den
förste, som gjorde bilen till en
billig massprodukt, tillverkad enligt
det löpande bandets princip. F.
försökte sig flera gånger som
politiker, socialreformator,
nationalekonom m. m., men misslyckades på
samtliga dessa områden, 382, 1095 B.
Ford [fåd], John (1586—omkr. 1640),
engelsk dramatiker, vars skådespel,
främst »Tis pity she’s a whore»
(1633), företrädesvis behandla
extraordinära ämnen i en diabolisk,
skräckromantisk men poetisk stil.
Ford [fåd], John, egentligen Seame
O’Fienne (f. 1895),
irländsk-amerikansk filmregissör, en av USA:s
främsta i modem tid. Bland hans
filmer märkas Angivaren (1935),
Diligensen (1939), Den långa resan
hem (1940), Vredens druvor (1940),
Jag minns min gröna dal (1941) och
Hans vilda fru (1952).
Fordran eller fordringsrätt, rätt för
en person att av annan erhålla viss
prestation, i penningar, varor,
arbete, 3846.
Forehand [få’ahänd] (eng., insidan av
handen), slag i tennis och liknande
spel med han df latan framåt (en
högerhänt spelare slår bollen till
höger om sig själv).
Foreign Office [får’in åf’is], brittiska
utrikesdepartementet.
Forell’, egentligen benämning på
laxöring som lever i mindre
vattendrag och är av mindre storlek. —
Numera betecknar F. dock ej blott
bäcköring utan regnbågsforell,
bäck-röding m. fl. laxfiskar.
4205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
