Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - G ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. 1. Femte tonen i grundskalan
C-dur. — 2. Fornromerskt taltecken
för 400.
g, officiell förkortning för gram.
Ga, kemiskt tecken för Galhum.
Ga., förkortning för Georgia, stat i
USA.
Gab’bata, enligt Joh. 19: 13 den plats
i Jerusalem där Pilatus dömde
Jesus.
Gabb’ro, en till de s. k. grönstenarna
hörande jämnkornig, medelgrov till
grovkornig djupbergart. Svart till
brunsvart färg. Består framför allt
av basisk plagioklas och pyroxen,
1858, 2246.
Gabelle [-bäV], fr., impopulär
saltskatt i Frankrike, avskaffad 1790.
Ga’belsberger, Frans Xaver (1789—
1849), tysk ämbetsman och
uppfinnare av det första tyska
stenografi-systemet (omkring 1818), 3241.
Gabès’, hamnplats i ö. Tunis vid Lilla
Syrten, 23 000 inv. 1946, därav 1 500
européer.
Gabin [gabä"®’], Jean (f. 17/5 1904),
fransk filmskådespelare. Började
före första världskriget som
revyartist bl. a. hos Mistinguett på
Mou-lin Rouge. Debuterade vid filmen
1930 och blev snabbt fransk films
ledande hjälte. Filmer bl. a. Pépé
från Marseille (1936),
Natthärbärget (1936), Den stora illusionen
(1937), Dimmornas kaj (1938),
Människans lägre jag (1938), Dagen
gryr (1939), 938, 939 B.
Gable [geibl], Clark (f. 1/2 1901),
tysk-amerikansk filmskådespelare,
har efter blygsamma
teaterframgångar som statist blivit en av den
amerikanska filmens främsta
krafter. Första större filmroll 1930.
Filmer bl. a. Det hände en natt (1934),
San Francisco (1936), Borta med
vinden (1939), Äventyr (1945) och
Mogambo (1953).
Ga’blonz, se Jablonec.
Gabon [gabåns’] eller Gabu’n, fransk
koloni på Guineakusten, en del av
Franska Ekvatorialafrika. Omfattar
floden Ogowes vattenområde,
267 000 km2, 407 326 inv. 1952,
därav 3 829 européer. Huvudstad
Libre-ville, 24 K, 1161.
Gaboriau [gabårjå’], Émile (1835—73),
fransk författare, bekant för sina
spännande och på sin tid ytterst
populära kriminalromaner, Monsieur
Lecoq m. fl., 704.
Gabriel, hebr., namn på en ärkeängel,
se Dan. 8:16, 9:21, Luk. 1:19, 26.
I islam förmedlare av
uppenbarelsen till Muhammed.
Gabriel [-ST], Jacques-Ange (1698—
1782), fransk arkitekt, en av Louis
XVI-stilens utbildare, skapare bl. a.
av slottsoperan och lustslottet Petit
Trianon i Versailles och Place de
la Concorde i Paris med dess
monumentala husfasader, det senare
hans huvudverk.
GabrieTi, Giovanni (1557—1612),
italiensk kompositör, blev organist i
Venedig 1586. Banade med sina
orkesterverk väg för nya former
inom instrumentalmusiken. Han
skrev även berömda madrigaler. G.
var en av de främsta inom den
s. k. venetianska skolan.
Gabrielsson, Assar T. N. (f. 13/8 1891),
industriledare. Efter karriär inom
kullagerbranschen har G. 1923—55
varit verkställande direktör i AB
Volvo, vars utveckling till ledande
svensk bilindustri väsentligen skett
under hans egid. G. tilldelades 1929
de Laval-medaljen.
Gad, hebr., lycka. 1. Namn på
patriarken Jakobs sjunde son, den
från honom härledda stammen och
dess område. — 2. Syrisk
lycko-gudomlighet, senare identifierad
med den grekiska Tyche.
Gadd, det till stickvapen ombildade
äggläggningsröret hos vissa
gadd-steklar. Till G. hör en giftblåsa,
353.
Gad’di, Tadde’o (omkring 1300—1366),
italiensk målare, verksam i Florens.
Var lärjunge till Giotto, vars stil
han anslöt sig till och utvecklade i
mera berättande anda. G. har
utfört fresker i Santa Croce i
Florens och San Francesco i Pisa.
Gaddsteklar, Aculea’ta, underordning
av steklarna. Hit höra bin,
rov-steklar, getingar och myror, 3229.
Gade [ga’öa], Jacob (f. 1879), dansk
tonsättare och dirigent, som bl. a.
komponerat den över hela världen
bekanta Tango jalousie.
Gade, Niels (1817—90), dansk
tonsättare och dirigent. Stod den tyska
musikromantiken, särskilt
Mendels-sohn, nära och fick stort inflytande
på musiken i såväl hemlandet som
de nordiska grannländerna. Skrev
bl. a. 8 symfonier, körverk,
däribland den omtyckta Elverskud,
sånger och kammarmusik, 677, 2299,
2382.
Ga’debusch [-bosj], tysk stad i
Mecklenburg n.v. om Schwerin. 5 135
inv. 1946. Här vann Magnus
Stenbock 20 dec. 1712 en betydande
seger över danskar och sachsare.
GadeTius, Bror (1862—1938),
psykiater, professor vid Karolinska
institutet 1908—27, överläkare vid
Stockholms hospital 1903—27. G. är
en av föregångsmännen inom
svensk psykiatri och har gjort en
betydelsefull insats för
sinnessjukvårdens humanisering. Bland hans
arbeten märkas Tro och övertro i
gångna tider, I—II (1912—1913),
Det mänskliga själslivet I—IV
(1921—1924), Skapande fantasi och
sjuka skalder (1927) samt Tro och
helbrägdagörelse (1934). Det
sistnämnda arbetet är en kritisk
uppgörelse med psykoanalysen.
Gadh, Hemming (omkring 1450—1520),
politiker, vald till biskop i
Linköping 1501, en av Sturarnas främsta
diplomatiska medhjälpare,
tillfångatagen av danskarna 1518, anslöt sig
till Kristian II men avrättades på
dennes order i Finland.
Gadolini t, ett vid Ytterby gruva i
Sverige upptäckt sällsynt mineral
av beryllium-, järn- och
yttrium-silikat.
Gadoli’nium, sällsynt jordartsmetall,
kemiskt tecken Gd, atomvikt 156,9,
atomnr 64, — 207.
Gaeler [gä’-], keltisk stam från
Irland, omfattande irerna, invånarna
på ön Man och höglandsskottarna.
Namnet användes numera
huvudsakligen om invånarna i Skotska
högländerna och på Hebriderna.
GaeTiska, språkgrupp inom den
kel
tiska språkfamiljen, i inskränkt
betydelse ibland benämning på
hög-landsskotskan (skotsk-gaeliskan),
numera talad av blott ca 200 000
personer, övriga gaeliska språk är
iriskan (också kallad gaeliska), som
talas av ca 1/2 miljon irländare, och
det utdöda manx på ön Man. De
flesta gaelisktalande kan även
engelska, 1975.
Gaeta [gae’ta], italiensk stad på en
udde i Gaetagolfen n.v. om Neapel.
18 323 inv. 1951. Var förr en
betydande fästning.
Gafen’cu, Grigore (f. 1892), rumänsk
politiker, 1938—40 utrikesminister
och 1940—41 sändebud i Moskva.
Numera bosatt i Schweiz. Har
utgivit Préliminaires de la guerre å
1’est (1944) och Les derniers jours
de 1’Europe (1946).
Gaffel, en från masten utgående
stång, som har till uppgift att
uppbära ett snedsegel (gaffelsegel).
Gaffelantilop, Antilocap’ra america’na,
antilopdjur med gaffelformigt
kluvna horn, som förekommer på
Nordamerikas prärier. Längd 1,5 m.,
höjd 80 cm.
Gaffelapa, stormastens gaffelsegel.
Gaffelfock, fockmastens gaffelsegel.
Gaffelgrening, se Dikotomi.
Gaffelsegel, segel, vars övre lik är
fäst vid en gaffel, som bildar mer
eller mindre spetsig vinkel mot
masten och stöder mot denna genom
en ledbar förbindelse, t. ex. av
gaffeltyp, 2972, se även Gaffel,
Gaffelapa o. Gaffelfock.
Gaffelsvansar, två släkten, Ceru’ra
och Dicranu’ra, av
spinnarfjärilar-nas grupp, vilkas larver i bakre
ändan ha två långa spröt, varur fina
trådar utskjutas, när djuren oroas.
Gaffeltoppsegel, trekantigt segel
mellan masttopp och gaffel.
Gafsa, oasstad i mellersta Tunisien
inom ett rikt fosfatdistrikt. Järnväg
till Sfax. Ca 8 000 inv.
Gaga’t eller jet, mineral, »svart
bärnsten» eller »beckkol»,
svartglänsande varietet av brunkol, förr mera
än nu använd till smycken.
Namnet av staden Gagat i Lykien.
Gage [ga’sj] (fr., pant), lön, honorar.
Gag’ea, släkte av familjen liljeväxter,
se Vårlök.
Gagnef, kommun i s. Dalarna,
Kopparbergs län, 5 798 inv. 1954.
Gahli’n, Thorvald (f. 14/3 1910),
karikatyrtecknare, med starkt
personlig teckningsstil, sedan 1932
verksam som skämttecknare i Dagens
Nyheter. Utger årligen Salon
Gah-lin, ett häfte skämtteckningar, 1944.
1. Gahn, Johan Gottlieb (1745—1818),
kemist och mineralog, förbättrade
kopparsmältningen i Falun, anlade
verkstäder för tillverkning av
vit-riol, svavel och rödfärg. Inom
blås-rörsanalysen är G. en pionjär. Han
framställde först metallen mangan
(1774) ur brunsten genom
reduktion med kol.
2. Gahn, Wolter (f. 13/5 1890),
arkitekt. Har bl. a. utfört om- och
tillbyggnad av Kanslihuset i
Stockholm (1930—35), i samarbete med
G. Clason, samt teatern i
Karlskrona (1939). G. var en av
författarna till den funktionalistiska
stridsskriften acceptera (1931).
22—507033 VIII
4233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
