- Project Runeberg -  Kunskapens bok : Natur och kulturs illustrerade uppslagsverk för hem och skola / Femte upplagan. 8. Register A - K /
4235

(1937-1965) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Galjon ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GALJON

GALLISK

av Weichsel med San samt av
Dnjestr. I väster polsk, i öster
ukrainsk befolkning. Genomkorsas
av den nya polsk-ryska gränsen.

Galjon eller Gallion, sidoutbyggnad
vid förstäven på (äldre) segelfartyg
med ändamål att ge större
utrymme ombord.

Galjonsbild, en på ett fartygs förstäv
anbragt (-trä-) skulptur, vanligen
föreställande en människo- eller
djurskepnad. En märklig samling
galjonsbilder är uppställd i den
s. k. Galjonslunden på örlogsvarvet
i Karlskrona.

Gall (jfr verbet gälla, kastrera),
steril, ofruktsam.

Gall, Franz Joseph (1758—1828), tysk
läkare, frenologiens grundläggare.
G., som var en framstående
nervfysiolog, trodde sig finna ett
samband mellan huvudformen och de
olika s. k. själsförmögenheterna,
varför man från den förra skulle
kunna sluta sig till de senare, se
även Frenologi, 1938.

Galla, bittert gulgrönt sekret, som
avsöndras från levern till en mängd
av ca Vs—1 1. per dygn. Upplagras
i gallblåsan och tömmes via
gallgången i tolvfingertarmen vid
matsmältningen. Består av gallsyrade
salter, kolesterin och
gallfärgäm-nen. Inverkar vid matsmältningen
på fettet i födan.

Galla, inom veterinärmedicinen:
kronisk vätskeutgjutning i senskidor
och ledgångar särskilt hos hästar
och nötkreatur, orsakad av
överansträngning eller till följd av en akut
inflammation.

Gall’a, hamitiskt folk i Östafrika, i s.
Etiopien och n.ö. Kenyaområdet.
Närbesläktade med somalifolken,
men starkt uppblandade med
negrer, 23.

Gallacher [gäVacha], William (f. 1881),
brittisk politiker, kommunist. Blev
medlem av brittiska
kommunistpartiets exekutivkommitté 1921 och var
under perioden 1935—45 den ende
kommunistiske representanten i
underhuset. Återvaldes vid
underhusvalen 5 juli 1945 men slogs ut
vid följande val, 23 febr. 1950.

Gal’la-Li’damo, s.v. delen av Etiopien,
provins i förutvarande Italienska
Östafrika, 322 000 km2, ca 4 milj.
inv.

Gallas, Matthias (1584—1647), greve,
tysk fältmarskalk. Förde överbefälet
i 30-åriga kriget efter Wallenstein.
G. segrade vid Nördlingen, led
sedan ständiga motgångar och
kallades härfördärvaren.

Gallbildningar, svulstartade
missbildningar hos växter, uppkomna
genom abnorm celldelning till följd
av retning från parasiterande
växter eller djur, se Galläpplen,
Häx-kvastar. Även vid Symbios kunna
G. uppkomma, t. ex.
bakterieknölarna på ärtväxternas rötter.

Gallblåsa, hos människan ca
höns-äggstor säckformig bildning på
leverns undre yta. Står i förbindelse
med gallgången och tjänstgör som
reservoar för gallan.

Gallblåsekatarr, kolecystit,
inflammation i gallblåsan. Kan vara akut
eller kronisk. Yttrar sig med feber,
kräkningar, kolikartade smärtor,
ömhet under höger revbensbåge.
Eventuellt lätt gulsot.

Galle, Point de Galle [poäns’ da gal’],
befäst stad på Ceylons s.v. kust.
55 825 inv. 1953. Tillverkning av
guld-, silver- och sköldpaddarbeten.
Fram till 1880-talet Ceylons främsta
hamn. Jfr Colombo. 1727 K.

Galle, Johann Gottfried (1812—1910),
tysk astronom, direktör för obser-

vatoriet i Breslau. G. upptäckte
1846 Neptunus efter teoretiska
angivelser av Leverrier. Han har
dessutom upptäckt tre kometer.

Galle, Peder (d. 1537 eller 1538),
katolsk teolog, lärare i teologi i
Uppsala; bekämpade reformationen och
disputerade bl. a. med Olaus Petri
vid Västerås riksdag, 2565 B.

Gallé, Émile (1846—1904), fransk
konsthantverkare, förnyare av
glaskonsten vid 1800-talets slut, berömd
för sina i överfångsteknik utförda
naturalistiskt dekorerade glas.

Gallehus, by i Sönder j ylland nära
Tönder. I G. hittades 1639 och
1734 två guldhorn, troligen danska
arbeten från 400-talets första hälft.
De överlämnades till den kungliga
konstkammaren men bortstulos
därifrån 1802 och nedsmältes.
Rekonstruktioner har dock gjorts
efter gamla beskrivningar. Båda
hornen, varav det ena hade en märklig
runinskrift, bestodo av en stomme
av tunt guld utsmyckad med
fastlödda guldfigurer av religiös
betydelse.

Ga’llen-Kall’ela, Akseli (1865—1931),
intill 1905 Axel Gallén, finländsk
målare, en av de främsta
representanterna för 1890-talets nationella
romantik. Efter studier i Paris
1884—90 började G. efter en
kortare symbolisk period att skildra
ämnen ur det finska folklivet och
myterna, främst Kalevala, i en
dekorativ, förenklad stil. — Bland
G:s monumentalarbeten märkas
fresker i Juseliusmausoléet i
Björneborg (1901—03) och i Finlands
nationalmuseum (1928). G. har även
framträtt som en betydande
bokillustratör, t. ex. i Alexis Kivis Sju
bröder, 901 B, 964, 965 B, 969 B,
1923 B.

Galler, en keltisk folkstam, som
under forntiden bebodde nuvarande
Frankrike mellan Seine och
Ga-ronne samt n. Italien. Uppträdde
första gången i Italiens historia
387 f. Kr., då de plundrade Rom.

Galler, inom radiotekniken en av
klena, vanl. parallella trådar
sammansatt elektrod, insatt mellan
andra elektroder. Det G., som är
beläget närmast katoden, kallas
styrgaller. I tetroder finnes ett
andra G., skärmgallret, vars
uppgift är att minska återverkan på
styrgallret från anodens
spänningsvariationer. Vid pentoder finnes
utanför skärmgallret ytterligare ett
G., det s. k. broms- eller
fånggallret, vilket hålles vid mycket låg
spänning. Det har till uppgift att
genom repulsionsverkan återföra
sekundärelektroner till anoden.

Galleri’. 1. Långsmalt rum eller
korridor, ofta med förnämliga
inredningar. — 2. Konstsamling,
konstmuseum. — 3. Arkadförsedd gång
i övre våning. — 4. De högst
belägna platserna på en teater. — 5.
Täckt gång i fästning för försvar.
— 6. På segelfartygen en
akterutsmyckning i form av en
balkonglik utbyggnad.

Galleri’skog, smala bälten av skog på
ömse sidor om vattendrag i f. ö.
skoglös trakt. Förekommer särskilt
i Afrikas och Sydamerikas
savannområden, 18.

Gallerverk, om fackverk påminnande
järnkonstruktion, vid vilken endast
diagonalt förlöpande stänger
(livstänger) finnas mellan huvudbal
-karna.

Gallgången, leverns utförselgång, som
utmynnar i tolvfingertarmens övre
del.

GaTlia Cisalpi’na, lat., på denna sidan

Alperna, romersk provins,
omfattande Norditalien kring Po.
Erövrades av romarna 222 f. Kr., 569.

Galliar’d, sydeuropeisk dans i
tredelad takt, under 1500- och 1600-talen
ofta förekommande som efterdans
till pavane i de instrumentala
sviterna.

GalTia Transalpi’na, lat., på andra
sidan Alperna, romersk provins
omfattande Frankrike och angränsande
av kelter (galler) bebodda områden.
Provence erövrades 118 f. Kr.,
övriga delen av Caesar 50—58 f. Kr.,
569.

Gallicis’m, ord eller uttryck typiskt
för franska språket, även sådant
som inlånats i ett annat språk.

Gal’li-Curci [-kor’tji], Ameli’ta (f.
1889), italiensk-amerikansk
koloratursångerska, anställd bl. a. på
Me-tropolitanoperan i New York 1921
— 1924.

Galli’ da Bibiena, se Bibiena.

GaFIien, romarnas namn på de av
gallerna (kelterna) bebodda
områdena i övre Italien och nordvästra
Frankrike. Jfr Gallia Cisalpina och
Gallia Transalpina, 1143, 2861 K.

Galliéni [galjeni’], Joseph Simon (1849
—1916), fransk militär,
generalguvernör i Paris 1914 och chef för 6:e
armén. Bidrog till framgångarna
vid Marne genom att ta initiativet
till det franska motanfall, som
stoppade tyskarnas marsch mot Paris.
Krigsminister 1915. Erhöll fem år
efter sin död värdigheten marskalk
av Frankrike.

Gallie’nus, Publius Licinius (218—268
e. Kr.), son till kejsar Valerianus,
vars medregent han blev 253,
kejsare 260. Hade att kämpa med många
uppror i de europeiska och
afrikanska provinserna, besegrade flera
gånger goterna. Utsvävande men
begåvad, gynnade konst och
vetenskaper. Föll offer för en
lönnmördare.

Gallie’ra, hertigdöme invid Bologna,
Italien. Förlänat av Napoleon I åt
Eugène de Beauharnais’ dotter
José-phine, gift med kronprins Oskar av
Sverige-Norge. 1837 försålt till
påven för 600 000 kr, som utgöra
pen-ningfideikomiss inom huset
Bernadotte.

de Galliffet [fä’-]. Gaston Alexandre
(1830—1909), markis, fransk
general, deltog i mexikanska krigen
1862—68 och utmärkte sig under
1870—71 års krig med Tyskland.
Krigsminister 1899—1900.

Gallika’nska kyrkan, den katolska
kyrkan i Frankrike (lat. Gallia).
Denna hävdade under århundraden
vissa fri- och rättigheter gentemot
påvestolens krav på suverän
bestämmanderätt i andliga och världsliga
ting.

Gallimati’as (av ovisst ursprung),
meningslöst, osammanhängande tal;
även obegripligt, ologiskt tal,
dumheter, nonsens, dravel.

Gallio’n, se Galjon.

Galli’poli. 1. Lång och smal halvö på
europeiska sidan av Dardanellerna,
n.v. Turkiet. Skådeplats för häftiga
strider under första världskriget i
samband med ett misslyckat
brit-tiskt-franskt försök febr.—aug. 1915
att tränga igenom sundet, erövra
Konstantinopel och nå direkt
förbindelse med bundsförvanten
Ryssland denna väg. På halvön ligger
fästningen och hamnstaden
Galli-poli, ca 7 000 inv., 830. — 2.
Hamnstad i s.ö. Italien, på en ö i
Taranto-bukten. Ca 12 000 inv. Export av
olivolja och spannmål, 3539.

GaFlisk, från Gallien, fransk. —
Gallisk esprit [espri’], gallisk anda, den

4235

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 12 02:57:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kunskapens/5-8/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free