Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Grinnels ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRINNELS LAND –––––––––––-
fångar åren 1941—45. Efter Norges
befrielse i maj sistnämnda år
omdöpt till Ilebu fengsel och använt
för internering av norska
landsförrädare.
Grin’nels land, arktiskt land i Canada,
mellersta delen av Ellesmereland.
Grinneröd, församling i Ljungskile
kommun i Göteborgs och Bohus län,
502 inv. 1954.
Grinstad, församling i Bolstads
kommun i ö. Dalsland, Älvsborgs län,
1021 inv. 1954.
Grin’zing, förstad till Wien, på
sluttningen av Wienerwald, bekant för
sina vinodlingar och många livligt
uppskattade värdshus, där det nya
vinet, Heuriger, utskänkes av
odlarna själva.
Grip, fabeldjur med en örns huvud
och vingar och ett lejons kropp och
ben, förekommande inom
heraldi-ken och i antik och medeltida
konst.
Grip, Bo Jonsson, se Bo Jonsson Grip.
Gripenberg, gods i Tranås stad,
Jönköpings län, fideikommiss inom
ätten Hermelin. Slottsbyggnad av trä
från 1600-talet.
1. Gripenberg, Hans Henrik (1754—
1813), militär, deltog i 1788—89 och
1808—09 års krig samt
undertecknade kapitulationen i Kalix.
2. Gripenberg, Oskar Ferdinand (1838
—1916), finländsk militär i rysk
tjänst, förde som arméchef befäl i
rysk-japanska kriget men blev
slagen av japanerna.
3. Gripenberg, Alexis (1852—1927),
finländsk ämbetsman och politiker,
Finlands första sändebud i
Stockholm 1918—19.
4. Gripenberg, Lennart (1852—1933),
syssling till O. F. G., finländsk
ämbetsman och politiker, motarbetade
under Bobrikovs regim de starka
förryskningssträvandena och lands
-förvisades.
5. Gripenberg, Alexandra (1857—1903),
finlandssvensk författarinna och
kvinnosakskvinna, 2105.
6. Gripenberg, Bertel (1878—1947),
finlandssvensk skald. Hans alltid
formfulländade dikter förkunnade
i början en utmanande sensualism
för att senare främst prisa modet
och ståndaktigheten G. har med
kraft hävdat svenskhetens sak i
Finland. Som poet når han högst
i sin naturlyrik, där finska
öde-marksstämningar tolkas i
versformer som fått sin slipning i de
franska mästarnas skola. Bland G:s
många diktsamlingar må nämnas
Dikter (1903), Svarta sonetter (1908),
Aftnar i Tavastland (1911),
Skuggspel (1912) och Vid gränsen (1930).
Som översättare har han bl. a.
tolkat Oscar Wilde och Edgar Lee
Masters, 967, 3021.
7. Gripenberg, Georg (f. 1890), son
till Alexis G., finländsk diplomat,
sändebud i Sydamerika och England
samt sedan 1943 i Stockholm.
Gripenhielm, Edmund (1622—75),
friherre, ämbetsman, Karl X Gustavs
handsekreterare, Karl XI :s lärare,
riksråd 1673. G:s stora boksamling
köptes av Karl XI 1684 och
överlämnades till universitetsbiblioteket
i Lund.
Gripenstedt, Johan August (1813—74),
friherre, statsman. Såsom
finansminister 1856—66 verkade han för
tullfrihet, avslöt handelstraktater
med bl. a. Frankrike och Preussen
och bidrog till järnvägarnas
utveckling. G. bidrog verksamt till
genomförande av
representationsförslaget. Utmärkt talare, motståndare
till skandinavismen.
Gripisspa (isl.. Gripers spådom), ed-
dadikt, i profetisk form
behandlande Sigurd Fafnesbanes öden.
Dikten tillhör de yngsta och poetiskt
svagaste i samlingen.
Gripreflex, spädbarnets reflektoriska
gripande efter och fasthållande vid
föremål som kommer i beröring med
handens insida, medan det ligger
i ryggläge. Gripreflexen, som
upphör vid 4—6 månaders ålder för
att ge rum för ett mer aktivt
beteende, kan vara av sådan styrka,
att man ofta kan lyfta barnet från
underlaget genom det föremål det
håller sig fast i.
GripshoFm, kungligt slott vid
Mariefred, grundlagt av Bo Jonsson Grip
1381. Det nuvarande slottet, ett av
våra främsta äldre byggnadsverk,
grundlädes 1537 av Gustav Vasa,
vars byggmästare var Henrik v.
Cöllen. G., som beboddes av den
kungliga familjen intill 1800-talet,
är nu historiskt museum,
inrymmande svenska statens
porträttsamling, som räknar sitt ursprung från
Gustav Vasa och är en av världens
största, 428, 1453, 1499 B, 3405 K.
Griqualand [gri’koaländ], två
områden i Kapprovinsen, Sydafrikanska
Unionen, som fått sitt namn efter
griquas, ett med negrer och boer
uppblandat hottentottfolk.
Gris, se Svindjur, 3379 B.
Gris’, Juan (1887—1927), spansk
målare, kom 1906 till Paris, anslöt sig
till kubismen, men skiljer sig från
denna genom sin fastare, mera
klassiska form och sitt lyriska
temperament. Bland hans arbeten
märkes en rad monumentalt
komponerade kvinnofigurer från hans
sista tid, 3187.
Grisaille [grisaj’], fr., grått i grått,
målning med vit eller grå färg på
grå grund, 1402.
Grisbådarna, undervattensskär i n.
Bohuslän n. om Kosteröarna men
s. om den norska ögruppen Tislarne.
Var föremål för en tvist mellan
Sverige och Norge, vilken
avgjordes genom skiljedom 1909.
GriseVda eller GriseTdis,
huvudperson i en vida spridd medeltida
saga, den trogna hustrun, som
oförskyllt förskjutes, men slutligen
belönas för sin tålmodighet. Ämnet
har behandlats bl. a. av Boccaccio,
Petrarca och Chaucer.
Griset’t (fr. grisette, grått tyg), förr
namn på en yngre kvinna ur de
lägre självförsörjande, gråklädda
klasserna, vilken hade
kärleksäventyr med Parisstudenter och
-bohemer.
Gri’si, Giudit’ta [dju-] (1805—40) och
Giulia (1811—69), systrar, italienska
sångerskor, mezzosopran, respektive
sopran. För dem komponerade
Bel-lini operan Romeo och Julia.
Gris-Nez [gri-ne’], Cap G., udde med
fyrtorn vid Pas de Calais, n.
Frankrike.
Grisslehamn, hamnplats vid
Ålands-hav, på n.ö. Väddön. Fiskeläge,
badort, tullstation, förr överfartsort
till Åland. 392 inv. 1951. Albert
Engströms hem från 1900, från 1916
dock blott sommartid, 3405 K.
Grisslor, släktet U’ria av familjen
alkfåglar med smal långsträckt,
spetsig näbb, korta vingar och
stjärt. G. äro havsfåglar, som
simma och dyka utmärkt. De
förekomma i polartrakterna. Se Sillgrissla,
Tobisgrissla, 1274.
Grisslybjöm (eng. grizzly, gråaktig),
Ursus horrib’ilis, nordamerikansk
björnart, som skiljer sig från vår
vanliga björn genom kortare
huvud, öron och svans, 13 cm långa,
starkt böjda klor, samt storleken,
–––––––––––- GRODMÄN
längd ända till 2Va m och vikt 450
kg, 403, 720 B.
Groa, trollkunnig kvinna i nordisk
mytologi. Skildras i en av
eddadik-terna.
Grobarhet. Ett frö är en levande
varelse med långsam
ämnesomsättning. När upplagsnäringen är
förbrukad, dör fröet. Grobarheten kan
även gå förlorad genom uttorkning,
syrebrist, upphettning samt kemisk
och mekanisk påverkan. G. kan
hos vissa växter räcka många år.
Grobia’n (latiniserande bildning av
ty. grob, grov), ohyfsad människa,
grovhuggare.
Grobin [grå’-], stad i Lettland, n.ö.
om Libau, 1 100 inv. 1935. I
närheten gravfält och fornborg av svenskt
ursprung från 600—800-talen, de
förra utgrävda av en svensk
expedition under B. Nerman 1929—30.
Groblad, Planta’go ma’jor. art av
gro-bladssläktet, med brunröda
ståndar-knappar och äggrunda blad.
Allmän på odlade ställen. Fröna klibba
fast vid fotterna och spridas på
detta sätt längs vägar och stigar.
Grobladsläktet, Planta’go, av familjen
grobladsväxter, med blommor i
toppställda ax och fröhus med lock.
Hit höra bl. a. groblad, kämpar,
spetsgroblad och sutt.
Grock, pseudonym för Adrian
Wett-ach (f. 1880), schweizisk musikalisk
clown, världsberömd för sin djupt
mänskliga humor och sitt
specialuttryck »warum» (varför).
Grodd, se Groning, Växtämne, 1454.
Groddblad, cellskikt under den tidiga
fosterutvecklingen. Genom
upprepad delning av äggcellen bildas en
blåsa, blas’tula, med enkel vägg,
ytterbladet. Genom instjälpning får
blastulan en urmun och en inre
vägg, innerbladet. Från urmunnen
invandrade celler bilda ett
mellan-blad. Från ytterbladet utvecklas
hud, nervsystem och sinnesorgan,
från mellanbladet skelett, muskler
och kärlsystem, från innerbladet
matsmältnings- och andningsorgan.
Groddjur, Amphib’ia, klass av
ryggradsdjurens provins, äro
växelvarma djur med trerummigt hjärta
och mjuk, slemmig hud. Äggen
läggas i vatten. Fostren sakna
fosterhinnor. Larverna andas med gälar,
fullvuxna G. med lungor. G. indelas
i fyra ordningar, stegocefaler,
mask-groddjur, stjärtgroddjur och
stjärtlösa groddjur, 717 B, 1456.
Groddknoppar, bulbiller, ett särskilt
slags knoppar, avsedda för växtens
förökning på könlös väg. G.
uppstå i blomställningen, såsom hos
ormrot och lökarter, eller i
bladveck, såsom hos tandrot och
brandgul lilja. De lösgöra sig från
moderväxten och falla till marken,
där de gro.
Groddkorn, vegetativa
förökningsor-gan hos mossor, motsvarighet till
groddknoppar hos fanerogamer,
fler-celliga kroppar, som bildas i
mossans bladveck, gren- eller
bladspetsar, avsnöras, falla till marken och
gro.
Groddplanta, den vid groningen
uppkomna växten, så snart den kan
försörja sig själv.
Groddskiva, en samling celler, vilka
ligga ovanpå gulmassan i ett
fågelägg. G. motsvarar protoplasman
och kärnan i en vanlig cell.
Grodmän, den populära beteckningen
på de specialtrupper, som
tillkom-mo under andra världskriget och
vilkas uppgift var att spränga
ankrade fartyg, undervattenshinder av
olika slag, röja minor osv.
Grod-männen voro utrustade med lätta
4269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
