Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gyllenstierna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYLLENSTIERNA, ERIK
GÅNGSPORT
en av Erik XIV :s främsta män och
användes i många diplomatiska
uppdrag men slöt sig sedan till
hertigarna.
3. Gyllenstierna, Erik (1602—57),
fri-here, politiker, blev 1642
generalguvernör i Ingermanland och
Kex-holms län. Såsom medlem av
Reduktionskollegiet talade han föi
hovsamhet.
4. Gyllenstierna, Johan (1635—80),
sonsons son till Nils G. G., greve,
riksråd 1668, bekämpade M. G. De
la Gardies franskvänliga politik och
blev Karl XI :s förtrogne och från
1676 Sveriges allenarådande
minister. Han deltog aktivt i det
skånska kriget och kvävde bl. a.
snapphanerörelsen. Redan under
kriget uppgjorde han de planer om
reduktion, envälde och
förmyndarräfst, som genomfördes efter hans
död. Såsom generalguvernör i Skåne
från 1679 verkade han för ett
närmande till Danmark och en
gemensam nordisk utrikespolitik, 1506,
1506 B, 1947.
5. Gyllenstierna, Nils (1648—1720),
sonsons son till Nils G. G., greve,
fältmarskalk, utmärkte sig i Karl
XI :s och Karl XII:s krig. President
i Krigskollegium 1710 och
överbefälhavare i Skåne 1714.
Gyllental, numret på ett år i den
19-åriga metonska måncykeln, efter
vars förlopp nymåne och fullmåne
återkom på samma dagar. G. har
använts vid beräkning av
påskdatum.
Gylling, Edvard (f. 1881), finsk
politiker, tidigare docent vid
Helsingfors universitet. En av de ledande
revolutionärerna 1918. 1920—35
president i Karelska sovjetrepubliken.
Senare öden okända.
Gyllingar, OrioTidae, en tättingfamilj,
varav i Sverige förekommer
som-margyllingen Ori’olus ori’olus, dock
mycket sällsynt. Längd 25 cm.
Höggul med vingar och stjärt svarta.
Gymkhana [djimka’na], ursprungligen
indiskt namn på kapplöpningar till
häst, numera beteckning för mera
skämtsamma tävlingar i motorsport,
skridskor m. m.
Gymnade’nia eller Habena’ria, se
Brudsporre.
Gymna’sium (grek. gymnas’ion av
gymnos’, naken), i antiken namnet
på offentlig lokal för
kroppsövningar där deltagarna uppträdde
nakna, varav namnet. — I flera
länder benämning på läroverkens
högre stadium. Sveriges äldsta G.
stiftades i Västerås 1620.
Beteckningen används även i fråga om
tekniska G. och handelsgymnasier. —
Gymnasist, elev på ett gymnasium,
2222, 3071, 3074.
Gymnastik, systematiskt ordnade
kroppsrörelser, i trupp eller
individuellt, avsedda att stärka
kroppen såväl fysiskt som psykiskt,
verka hållningskorrigerande, fostrande
och disciplinerande. Ett stort antal
gymnastiska system finnas. G. i
Sverige byggs i allmänhet på Lings
idéer, 1507, 1507 B, 1508 B.
Gymnastikdirektör, titel för den, som
avlagt examen vid Gymnastiska
Centralinstitutet; tidigare även för
utexaminerade från Sydsvenska
Gymnastikinstitutet eller Arwedsons
Gymnastikinstitut.
Gymnastiska Centralinstitutet, GCI,
utbildningsanstalt för lärare och
lärarinnor i frisk- och sjukgymnastik,
grundad av P. H. Ling 1813, sedan
1944 belägen invid Stadion i
Stockholm, 1087, 1512, 3805.
Gymnos, grekiskt ord för naken. —
Gymnastik och idrott bedrevs i
antikens idrott blott av nakna män.
Gymnospermer, nakenfröiga växter,
den ena huvudavdelningen av
fane-rogamerna, kännetecknas av att
blommornas fröämnen icke äro
inneslutna i fruktämnen. Hit höra fyra
klasser, varav barrträden äro den
största och den enda som är
företrädd i Sveriges flora.
Gymno’tus, se Darrål.
Gynandri’ (grek, gyne’, kvinna, och
ane’r, man), manliga drag hos
kvinna.
Gynand’ria, 20 :e klassen i Linnés
sexualsystem, utmärkt av att alla
blommor äro tvåkönade och
stån-darknappen fäst på pistillens märke.
Gynandromorfi’, hos vissa insekter
förekommande egendomlighet, ena
kroppshalvan företer yttre hanliga
könstecken, den andra honliga.
Denna yttre G. behöver ej motsvaras av
inre könliga oregelbundenheter.
Gynekoi’d, kvinnoliknande. Termen
användes om män med kvinnliga
kroppsdrag såsom breda höfter,
insvängd midja, kvinnlig
kroppsbe-håring etc.
Gynekokrati’ (grek, gyne’, kvinna och
kratei’n, härska), kvinnovälde, dvs.
att en kvinna innehade
hövding-eller regentvärdighet inom en stam
eller ett folk. G. har bl. a.
förekommit i det afrikanska
Lunda-riket, i flera västafrikanska
negerriken samt i Tibet.
Gynekologi’, läran om de kvinnliga
könsorganen och deras sjukdomar.
— Gynekolog, kvinnoläkare.
Gynofor [-får’], förlängd blomaxel
mellan fodret och kronan eller
mellan ståndarna och pistillen.
Günther, Agnes (1863—1911), tysk
författarinna, vars postumt utgivna
roman Helgonet och narren på sin
tid blev mycket läst (sv. ö. 1917).
1. Günther, Claes Efraim (1799—1861),
jurist och liberal politiker,
justitie-råd 1851, justitieminister 1856—58.
2. Günther, Ernst (1850—1927), son
till C. E. G., diplomat, ämbetsman,
chef för Patent- och
registreringsverket 1904—05, sändebud i Norge
1905—08 och i Danmark 1908—18.
3. Günther, Christian (f. 5/12 1886),
son till E. G., diplomat, författare.
Utrikesråd 1930, envoyé i Buenos
Aires 1931, kabinettssekreterare 1934
—37 och envoyé i Oslo 1937—39.
1939—45 utrikesminister i
samlingsregeringen, envoyé i Rom 1946—50.
Har även utgivit dikter samt
skådespelet Äventyrens värld (uppfört
1924).
Günther, Julius (1818—1904),
operasångare och högt ansedd
sångpedagog i Stockholm. Hade sin
glansperiod på 1840-talet, då han ofta
uppträdde tillsammans med Jenny
Lind; de var också under några
månader 1848 förlovade, 3346.
Gy’ro [g- eller j-] (grek, gyros’,
rund), snurra. Ordet användes
särskilt som kortform till gyroskop,
särsk. i betydelsen gyrokompass.
Gy’rohorisont, flygplansinstrument,
som visar planets läge i förhållande
till horisonten, dvs. längd- och
tväraxelns lutning. Innehåller ett
lodsökande, elektriskt drivet miniatyr
-gyroskop, 1038.
Gy’r okompass, gyroskop (se d. o.)
som automatiskt inställer sig i
nord-sydlinjen. G. är därmed oberoende
av magnetisk påverkan.
Gyrosko-pets axel hålles horisontell medelst
en kardansk pendelupphängning,
varvid precessionen på grund av
jordrotationen småningom (efter ca
3 timmar) ger den eftersträvade
axelorienteringen. G. kombineras
alltid på elektrisk väg med
repeterkompasser, 2450, 2452.
Gy’rolots (eng. »metal mike»),
apparat kopplad till gyrokompass (se
d. o.) för automatisk styrning av
fartyg efter en i förväg fastställd
kurs.
Gyropla’n, detsamma som helikopter.
Gyroskop [-å’p], en hastigt roterande
snurra, infattad i en rörlig
upp-hängnings- eller stativanordning.
Användes bl. a. för demonstration
av gyralkrafter, 1038.
Gysinge, brukssamhälle i s.
Gästrikland vid Dalälven, 416 inv. 1951.
Elektriskt stålverk, mekanisk
verkstad m. m., 1516 K, 1517.
Gysingen, fall i Dalälven.
Güst’row [-rå], stad i Mecklenburg, n.
Tyskland, 33 km s. om Rostock
med väldigt renässansslott, uppfört
1558—65 av Franciscus Pahr, 32 899
inv. 1946.
Gyttja, en lös, stundom geléaktig,
gulgrön, gröngrå eller brunaktig
jordart med växlande halt av
organiska ämnen, bildas som
bottenav-lagring framför allt i näringsrika
sjöar och instängda havsvikar.
Gyttjebad, en form av medicinskt bad
varvid kroppen behandlas med
gyttja. Användes vid reumatiska
åkommor.
Györ [djör], tyska Raab, stad i v.
Ungern vid floden Räba nära dess
inflöde i Donau, 57 000 inv. 1941.
Gålö, ö. i Stockholms s. skärgård, s.v.
om Dalarö, 3406.
Gång, se Gångsport, 1514.
Gångart, det ofyndiga material, som
är inmängt i vissa malmer, 1901,
2246.
Gångbergarter, eruptiva bergarter, som
bildats i sprickor, s. k. gångar, i
äldre bergarter, 1859.
Gångbord, de partier av övre däck
som äro belägna på ömse sidor av
fartygets centrala överbyggnad.
Gånge-Rolf eller Rollo, nordisk
vikingahövding, som vid 900-talets
början erövrade Normandie och blev
dess förste hertig. Enligt norska
sagor fick G. sitt namn på grund av
att han måste gå till fots, emedan
ingen häst orkade bära honom. R.
blev stamfader för den normandiska
ätten, som med Vilhelm Erövraren
uppsteg på Englands tron, 3684.
Gånggrift, gravbyggnad från
stenåldern, bestående av på kant ställda
hällar, som omsluta en rund eller
rektangulär kammare, från vars ena
långsida, vanligen mot s., en gång
kantad av hällar utgår. Såväl
kammaren som gången täckas av block
och äro överhöljda av jord, som i
vissa fall lämna takblocken synliga.
I G. har rikliga gravfynd gjorts.
I Sverige förekomma G. i Skåne,
Halland, Bohuslän, Västergötland och
på Öland, 1096, 1097 B, 3246.
Gånggriftstiden, period av Nordens
yngre stenålder, omkring 2300—1800
f. Kr.
Gångspel, äldre typ av vindspel för
hemvindning av ankarkättingen. Ett
G. består av en vertikal vals med
hål i överkanten för de spakar
medelst vilka den vrides runt för hand.
Gångsport, allmänt förekommande
idrottsgren under slutet av
1800-ta-let, bedrevs senare huvudsakligen i
England och USA men fick på
1930-talet livligare anslutning, framför
allt i Sverige, Italien, Tyskland och
Lettland. Sverige har i J. Mikaels
-son, J. Ljunggren (båda segrare i
OS 1948) och W. Hardmo haft några
av sportens dominerande toppmän.
1954 slopades den gamla
världsrekordtabellen, och nya rekord,
nåd
4282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
