Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gärdhem ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄRDHEM
von GÖRTZ, GEORG HEINRICH
Gärdhem, församling i Södra Väne
kommun i v. Västergötland,
Älvsborgs län, 2 051 inv. 1954.
Gärdserum, församling i Uknadalens
kommun i n.ö. Småland, Kalmar
län, 1 547 inv. 1954.
Gärdslösa, kommun på mellersta
Öland, Kalmar län, 3 399 inv. 1954,
med kyrka från 1200-talet.
Stagne-lius’ födelseort. Kommunen bildad
1952 genom sammanslagning av
Gärdslösa, Högsrum, Långlöt,
Runsten och Räpplinge.
Gärdslöv, församling i Anderslövs
kommun i s. Skåne, Malmöhus län,
529 inv. 1954.
Gärdsmyg, Troglod’ytes (Nannus)
trog-lodytes, tätting av fam.
TroglodiVi-dae, näst kungsfågeln vår minsta
fågel, 10 cm lång, med kupiga
vingar och uppstående stjärt, ovan
rödbrun, under gråbrun. Ehuru
in-sektätare är G. i allmänhet
stannfågel. Den saknas endast i
Lappland och Norrbotten. Boet är
klot-formigt, 1272 B, färgpl. vid art.
Fåglar.
Gärningsman. 1. Den som förövar en
brottslig handling i motsats till
anstiftare eller annan medverkande
till brottet. — 2.
Sockenhantverkare i äldre språk.
Gärningsören, gammal skatt på
sockenhantverkare, som förr kallades
gärningsmän.
Gärs, AcerVna cer’nua, abborrfisk, 13
—25 cm lång, olivgrön, med svarta
fläckar och vit buk. Det nakna
huvudet är försett med slemförande
gropar. Utbredningsområde sötvatten
i Europa samt i Sibirien, där den
blir större och är en omtyckt
matfisk, 981 B.
Gäsene, kommun i Älvsborgs län.
5 814 inv. 1954. Bildad 1952 genom
sammanslagning av Alboga,
Brodd-arp, Eriksberg, Grude, Hov,
Hude-ne, Jällby, Källunga, Mjäldrunga,
Molla, Norra Säm, Od, Skölvene,
Södra Bjärke, Vesene och öra.
Gässie, församling i Vellinge
kommun i s.v. Skåne, Malmöhus län,
295 inv. 1954.
Gästgiveri. Ända sedan Alsnö stadga
1279 ha myndigheterna sökt tillse att
det på ej alltför långa avstånd
funnits möjlighet för resande att
erhålla rum, mat och skjutshåll,
ursprungligen hos enskilda men sedan
1560-talet i särskilda värdshus, s. k.
taverner. Busstrafiken har utträngt
systemet.
Gästrikland, Norrlands sydligaste och
minsta landskap. 4 170 km2, 133 519
inv. 1954. Ingår i Gävleborgs län
och Uppsala ärkestift, 1515, 1516 K.
Gävle, stad i s.ö. Gästrikland, vid
Gavleåns utlopp i Bottniska viken.
49117 inv. 1954. Norrlands äldsta
och största stad. Residensstad i
Gävleborgs län. Slott, uppfört av
Johan III, ombyggt 1741—60 efter
eldsvåda. Läroverk, handelsgymnasium.
tekniskt gymnasium,
folkskolesemi-narium. Konst- och kulturhistoriskt
museum. Länslasarett.
Förläggningsort för Hälsinge regemente, I 14.
G. härstammar från medeltiden,
äldsta privilegier stadfästes 1419.
Livlig sjöfart. Cellulosafabrik,
kemiskteknisk, porslins-, textil- och
to-baksindustri, bryggerier och
mekaniska verkstäder, 1516 K, 1518,
1518 B.
Gävleborgs län, omfattar Gästrikland
och Hälsingland utom Ytterhogdals
och Ängersjö kommuner samt
Hamra kapellförsamling i Dalarna.
Landareal 18 185 km2, 289 831 inv. 1954.
Ingår i Uppsala ärkestift.
Residensstad Gävle.
Gävlebukten, stor vik av Bottenhavet,
går in i s. Gästrikland, 1516 K.
Gävle-Dala järnväg omfattar linjerna
Gävle—Älvdalen och
Falun—Björ-bo, 1518.
Gävträl, se Slaveri, 396.
von Göbel [gö’-], Karl (1855—1932),
tysk botanist, professor i München,
banbrytare inom växtmorfologien.
Gödelöv, församling i Genarps
kommun i s. Skåne, Malmöhus län, 302
inv. 1954.
Gödestad, församling i Himledalens
kommun i Hallands län, 235 inv.
1954.
Gödselmedel, ämnen som tillföras
jorden, vanligen innehållande kali,
kväve och fosforsyra. Naturlig
gödsel är djurexkrementer o. dyl.
Handelsgödselmedlen indelas i kali-,
kväve- och fosfatgödselmedel samt
biandgödselmedel, 89.
Gödselspridare, maskinell anordning,
driven med traktor eller häst, för
spridning av naturlig gödsel eller
handelsgödsel.
Göinge, en del av n.ö. Skåne, östra
och Västra Göinge, på gränsen mot
Småland, omfattar skogs- och
mossmarker, länge till större delen
obygder, där ständiga strider mellan
svenskar och danskar utkämpades.
Var huvudområdet för
snapphanar-na på 1650- och 1670-talen, 3090,
3093.
Göjemånad, äldre namn av
fornnordiskt ursprung på februari.
Gökar, se Göken och Gökfåglar, 1274,
1519, 1519 B.
Gökblomster, Lych’nis flo’s cucu’li, art
av fam. Caryophyl’leae, med
ljusröda, djupt fyrflikiga kronblad och
smala, spetsiga blad. Allmän på
fuktiga ängar.
Göken, Cu’culus cano’rus, fam.
Cucu’-lidae, längd 36 cm, korta, svaga ben,
svag, något böjd näbb, lång stjärt,
den yttre baktån vändbar. Till färg
och storlek påminner G. om en
sparvhök. G. lever av insekter, även
håriga larver, som andra fåglar
försmå. Honan lägger sina ägg i andra
fåglars bon, ett i varje. Flyttfågel.
Fridlyst, 1274, 1519, 1519 B.
Gökfåglar, Cuculifor’mes, en ordning
av fåglarna, omfattar bl. a.
familjerna papegojor, Psitta’cidae, och
äkta gökfåglar, CucuTidae.
Gökhem, församling i Vilske
kommun i mellersta Västergötland,
Skaraborgs län, 635 inv. 1954. Romansk
kyrka från 1100-talet med
senmedeltida målningar.
Gökmat, se Gökärt.
Göksholm, slott i n.ö. Närke på en
halvö i Hjälmaren, från 1300-talet.
Ägdes av Engelbrekts mördare, Måns
Bengtsson Natt och Dag. 2 km n.
om G. ligger den s. k.
Engelbrekts-holmen, platsen för mordet.
Göksjön, sjö i mellersta Västerbotten,
3770.
Gökstekel, annat namn på
parasitstekel.
Gökstenen, runsten från 1000-talet i
Härads socken i Södermanland. På
G. finnas bildristningar med motiv
ur Sigurd Fafnesbanes liv.
Göktyta, Jyn’x torquilTa,
hackspettfågel, som ej kan klättra,
vändehals, ormhalsfågel, spräcklig i svart,
brunt, grått och gult, längd 17 cm,
sällsynt i Sverige utom i vissa
landskap. G. finnes i gles lövskog upp
till Västerbotten, äter insekter, bor
i trädhål, flyttfågel. G. sätter sig
alltid längs efter grenen och håller
huvudet i annan riktning än
kroppen, 2019.
Gökärt eller gökmat, Or’obus
tubero’-sus, familjen ärtväxter, har
parbla-diga blad utan uddblad och klänge.
Violettröda blommor i klasar.
Stjälken har en smal, bladartad list
längs vardera kanten. Jordstammen
har vid förgreningsställena knölar,
förorsakade av kvävesamlande
bakterier. Allmän på ängsbackar.
Blommorna slå ut vid gökens ankomst.
Göling [jö-], sjöterm, hisstyg,
bestående av rep draget genom ett
enkelt block och avsett för hissning
av andra objekt än segel. Kallas
även manteltalja.
Gömfröiga växter, se Angiospermer.
Göran, se Georg.
Göran Persson (d. 1568), Erik XIV :s
sekreterare, studerade vid tyska
universitet, kung Eriks rådgivare i
inrikespolitiska frågor, prokurator i
konungens höga nämnd. Förföljde
hänsynslöst dennes motståndare,
hatad av adeln, avrättad efter 1568 års
uppror, 853 B.
1. Göransson, Göran Fredrik (1819—
1900), industriman, grundläggare av
Sandvikens järnverk. G. utvecklade
vid Edskens bruk och vid Sandviken
bessemerprocessen till teknisk
mognad, 2935.
2. Göransson, G. Henrik (1843—1910),
son till G. F. G., industriman,
bruksägare, efter fadern chef för
Sandvikens järnverk, vars
exportorganisation och sociala
välfärdsanordningar han avsevärt utvecklat, 2936.
3. Göransson, K. A. Fredrik (f. 12/6
1879), son till H. G., industriman;
verkst. direktör i Sandvikens
järnverk 1920—48; ledamot av
Jern-kontoret 1928—49. G. har
framgångsrikt hävdat företagets ställning samt
varit intresserad av samarbete
mellan arbetare och arbetsgivare.
Göransson, Hardy (f. 27/6 1894),
fång-vårdsman, efter verksamhet bl. a. på
Venngarn och Skrubba, i styrelsen
för skyddshemmen och i
justitiedepartementet 1936 överdirektör och
chef för fångvårdsstyrelsen. Medlem
av F. k. (fp) sedan 1947.
Göransson, Johan (1712—1769), präst
och fornforskare. Utgav ett antal
fantastiska historiska avhandlingar
i rudbeckiansk anda samt ett för
tidigare forskning värdefullt arbete
om Sveriges runstenar, Bautil (1750).
Göransson, Lars (f. 20/12 1919),
författare, har utgett
novellsamlingarna Den förvirrade guden (1944),
Sälla jaktmarker (1949) och
Evry-dike (1954), 3343.
Göransson, Åke (1902—42), målare.
G:s koloristiskt förfinade konst har
sin utgångspunkt i K. Isakssons
måleri, men utvecklar sig alltmer mot
det visionära. Upptäcktes först 1941,
sedan konstnären själv blivit
sinnessjuk.
Gördelfästning, se Fästning, 315.
Gö’ring, Hermann (1893—1946), under
första världskriget tysk flygofficer,
efter kriget en av Hitlers främsta
medarbetare. Under nazismens
herravälde den hemliga statspolisens
och det tyska flygvapnets
organisatör. Utnämndes av Hitler till
riksmarskalk, dömdes efter nazismens
sammanbrott i Nürnberg som
krigsförbrytare till döden men begick
självmord i fängelset innan domen
verkställdes, 2440, 2440 B, 2551 B.
Görlin [jö-], Helga (f. 26/9 1900),
operasångerska, sopran. Debuterade
1926 på Kungl. teatern och
tillhörde denna scen till 1951.
Hovsångerska 1941.
GörTitz [gö-], stad i delstaten Sachsen,
s.ö. Tyskland, Nederschlesien, vid
Neisse. 85 686 inv. 1946. Betydande
industri, maskin-, glas-, textil- m. m.,
samt stora brunkolsgruvor, 2691 K.
Görslöv, församling i Staffanstorps
kommun i s.v. Skåne, Malmöhus
län, 269 inv. 1954.
von Görtz, Georg Heinrich (1668—
1719), holsteinsk minister, var 1716—
18 Karl XII:s mäktigaste medhjäl-
4284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
