Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hallstaberget ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALLSTABERGET
HALSVIVELN
Intill backen ligger dels en
slalombacke, dels en tävlingsbacke för
motorcyklar, även kallad
Hallstabac-ken.
Hallstaberget, skogshöjd invid
Sollefteå i Ångermanland, 250 m ö. h.
med berömd skidbacke,
Hallstabac-ken.
Hallstahammar, köping (1943) i
mellersta Västmanland vid Kolbäcks
-ån. 9 702 inv. 1954. Kraftstation,
järnverk, bultfabrik. 1952
inkorporerades Berg, 2554 K.
HalFstatt [-sjtatt], köping i
Salzkam-mergut, v. Österrike, 50 km s.ö. om
Salzburg, känd för ett stort
gravfält med rika gravfynd från tidig
järnålder, som givit namn åt den
s. k. Hallstattkulturen, en
framförallt i Mellaneuropa omkr. 1000—400
f. Kr utbredd kulturform, som
karakteriseras av järnets första
uppträdande norr om Alperna. H.
spelade 650—400 f. Kr. stor roll som
kulturcentrum tack vare sina
salt-fyndigheter och läget vid ett
viktigt handelsstråk genom Alperna,
883, 1910.
Hallstavik, industriort i Häverö
kommun, ö. Uppland, vid Skeboåns
utlopp i Edeboviken, halvvägs
mellan Östhammar och Norrtälje.
Betydande pappersbruk,
trämassefabri-ker, 2 231 inv. 1951, 3405 K.
Hallström, Eric (1893—1946), målare.
Fick sitt genombrott 1918 med
naiv-istiska skildringar av Stockholms
utkanter och norrländska landskap.
I början av 1930-talet utvecklades
H. mot en våldsam koloristisk
frigörelse särskilt med motiv från
hemmet och barnens lekar i
stockholmsk förstadsmiljö, 3328.
Hallström, Ivar (1826—1901),
operakompositör, som med sina
natio-nalromantiska operor på inhemska
sago- och sägenmotiv vann stor
popularitet, främst med Den
berg-tagna (1874), 3346.
Hallström, Per (f. 29/9 1866),
författare, Svenska akademiens
sekreterare 1931—41. Med sin pessimistiska
livssyn och starka känsla för livets
orättvisor hade H. i början
beröringspunkter med 80-talets
radikalism. Hans mästerskap visar sig
främst i novellsamlingarna
Briljantsmycket (1896), Thanatos (1900)
och De fyra elementen (1906). Som
virtous verskonstnär framträdde
han i Skogslandet (1904). H. har
vidare utfört en särskilt i de
lyriska partierna förtjänstfull
Shake-speareöversättning och som
kritiker visat sig vara en framstående
kännare av i synnerhet engelsk
litteratur, 3337 B, 3338.
Hallstämpel, stämpel som före 1846
måste anbringas på vissa fabriks
-och manufakturvaror och varigenom
dessa efter offentlig prövning
godkändes som felfria, innan de
utlämnades till försäljning och
förbrukning.
Halltorp, församling i Södermöre
kommun i s.ö. Småland, Kalmar län,
953 inv. 1954.
Hallucinatio’n (lat. hallucina’tio,
tanklöst tal), sinnesvilla;
sinnesförnimmelser såsom syn-, smak- eller
hörselförnimmelser utan att
vederbörande sinnesorgan retats.
Förekommer vid olika sinnessjukdomar,
vanligen vid schizofreni, förgiftningar,
febertillstånd m. m., 52, 3018.
Hallwachseffekt, yttre fotoelektrisk
effekt, består i att metaller frigöra
elektroner då de bestrålas med
ultraviolett ljus om ytan utsätts för
ett elektriskt fält från en positiv
elektrod i dess närhet.
Alkalimetal-lerna besitta denna förmåga även
inom den synliga delen av spektrum,
jfr Fotocell.
Hallvard, norskt helgon, Oslos
skyddshelgon, frände till Olof den helige.
— Sigrid Undset har skrivit en
berättelse om H.
von Hallwyl, gammal schweizisk
adelssläkt, stammande från
medel-tidsborgen Hallwiil i kantonen
Aar-gau. Till Sverige inflyttade
riksgre-ven Walther von H. (1839—1921),
vilken jämte sin hustru Wilhelmina
von H., f. Kempe (1844—1930), lät
restaurera stamborgen och uppföra
Hallwylska palatset. Jfr nedan.
Hallwylska palatset i Stockholm,
uppfört 1893—98 av I. G. Clason för den
till Sverige inflyttade schweiziske
riksgreven Walther von Hallwyl
(1839—1921) och hans maka
Wilhelmina von Hallwyl, f. Kempe.
Donerades 1920 med dyrbara
konstsamlingar, tavelgalleri, inredningar,
bruksföremål m. m. till staten.
Öppnades 1938 som museum och avser
att in i minsta detalj ge en
fullständig bild av ett svenskt
patri-cierhem från 1800-talets slut.
Halmahe’ra eller Djilolo, den största
av Moluckerna, Indonesien, 18 000
km2, ca 120 000 inv. Till sin form
liknar den Celebes.
Halmstad. 1. Residensstad i Hallands
län, vid Nissans mynning i
Kattegatt. 36 464 inv. 1954. Omfattande
industri, god hamn. Stad 1307, —1531
K, 1534 B. — 2. Församling i
Kåge-röds kommun i v. Skåne, Malmöhus
län, 344 inv. 1954.
Halmstad grupp en, konstnär ssamman
-slutning bildad 1929 bestående av
sex målare, Sven Jonsson, Waldemar
Lorentzon, Stellan Mörner, bröderna
Axel och Eric Olsson samt Esaias
Thorén. Efter några års
experimenterande i internationell modernism
framträdde gruppen omkring 1930
som företrädare för surrealismen,
vars främsta svenska representanter
de voro på 1930-talet, varefter de
sökte sig nya vägar, 3330.
Halna, församling i Undenäs kommun
i n. Västergötland, Skaraborgs län,
461 inv. 1954.
Halo, se Halos.
Hal’oeffekt (grek. haVos, ljusring),
tendens att låta den subjektiva
bedömningen av en viss egenskap hos
en person påverkas av en annan
egenskap eller av totalintrycket av
personligheten, vanligt t. ex. vid
betygsättning, då bra eller dåliga
betyg i vissa ämnen kan påverka
betygen i andra ämnen.
Halofy’ter, växter, som växa på
saltrik mark, havsstränder, saltstäpper
osv. De utmärkas av fattigdom på
klorofyll och högt osmotiskt tryck.
Hit höra glasörten och mangroven.
Haloge’ner (grek. gen’os, härkomst),
saltbildare, benämning på
grundämnena klor, brom, jod och fluor.
1. Hal’onen, Pekka (1865—1933),
finländsk målare; professors titel 1925.
Röjer i sina tidigare, realistiska
landskap påverkan från fransk
impressionism men utbildade under
intryck av Puvis de Chavannes i
de kring sekelskiftet målade
skildringarna ur finskt folkliv en
förenklad, dekorativ stil, t. ex. i
Väg-brytare i Karelen (1900), 964.
2. Hal’onen, Eemil (f. 1875), kusin till
P. H., finsk skulptör, i synnerhet
känd för sina i trä skurna reliefer
med dekorativt stiliserande verkan.
Hal’os, hal’ofenomenen (grek. hal’os,
ljusring), namn på de ljusa
ringbälten eller färgade ringar, vanligen
fragmentariska, som uppstå på
himlen genom ljusets brytning eller
reflexion eller bådadera i orienterade.
prismatiska isnålar. Om H.
uppträder färgat ligger rött innerst. Ett
ovanligt fullständigt H. framställes
på den s. k. Vädersolstavlan i
Stockholms Storkyrka.
Hals, tåg eller tal ja, varmed ett
sned-segels främre hörn, det s. k.
halshornet, halas i önskad riktning.
Uttrycket segla för babords
(styrbords) halsar har uppkommit vid
användningen av råsegel, varvid
vindsidans halsar styvhalades, 2974.
Hals, Frans (omkring 1585—1666),
holländsk målare, en av Hollands
största 1600-tals konstnärer,
huvudsakligen verksam i Haarlem. H:s
konst utmärkes av väl
karakteriserad, humoristisk personskildring
och en bred, målerisk penselföring.
H. hämtar sina motiv från alla
samhällsklasser, 589 B, 1642.
Halsbandsprocessen, skandalprocess i
Paris 1785—86 om ett
diamanthals-band som kardinalen av Rohan
narrats att köpa åt äventyrerskan
Jeanne de La Motte, i tron att hon
var Marie-Antoinette. H. rubbade
svårt monarkins anseende.
Halsbränna, sveda i svalg och
matstrupe, förorsakad av för mycket
saltsyra i magsäcken.
Halsböld, varböld, som uppstår i
samband med halsfluss. Beror på att
inflammationen sprider sig till
omgivningen av tonsillerna. Medför
svåra sväljningssmärtor, svårighet
att gapa, vanligen hög feber.
Oftast kirurgisk behandling, 1535.
Halsey [häl’si], William F. (f. 1888),
amerikansk amiral, pionjär inom
hangarfartygsvapnet. Ledde 1945
det sjömilitära slutanfallet mot
Japan, 3756.
Halsfluss, angi’na tonsilla’ris, akut
inflammation i tonsillerna. Orsakas
av bakterier, särskilt streptokokker.
Medför feber, smärtor vid svälj ning.
Läker vanligen ut på några dagar.
Kan medföra komplikationer såsom
ledgångsreumatism,
njurinflammation m. m., 1535.
Halslin, även kallat huvudlin,
liturgiskt plagg, ett slags vid halsduk;
kom i Sverige ur bruk på
1600-talet.
Halsmandlar, tonsiller eller
öron-mandlar, mandelformiga bildningar
av lymfatisk vävnad på vardera
sidan av ingången till svalget.
Innehålla rikligt med vita blodkroppar
(lymfocyter). Tjänstgöra som ett
skydd mot bakterier, som intränga
i svalget. Inflammationer i
mandlarna medföra att dessa svälla upp,
bli ömma och starkt rodnande,
eventuellt belagda med vita proppar
(var) såsom vid halsfluss.
Hals- och handrätt, adliga
godsägares rätt att fängsla och straffa sina
underlydande. I Sverige upphävdes
den 1692.
Halsrevben, revben, som ibland
förekommer från sjätte eller sjunde
halskotan. Kan understundom
medföra smärtor i armarna och
förlamningar.
Halsringar, prydnader från metall
-åldrarna, burna främst av kvinnor.
De märkligaste i Skandinavien äro
de s. k. halskragarna från äldre
bronsåldern samt halsringarna av
guld från den äldre
folkvandrings-tiden (400—600).
Halsten, svensk konung, son till
Sten-kil och konung kort efter dennes
död omkring 1066. Enligt en sen
och opålitlig källa var H. samregent
med brodern Inge d. ä.
Halsviveln eller hasselrullviveln,
Apo-d’erus cor’yli, fam. Rhynchiti’nae,
6 mm lång skalbagge, svart, med
4292
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
