Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hamilton ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMILTON, HUGO
HAMMARSKJÖLD, BO
finansminister han var 1789—95. H.
stupade i en duell.
1. Hamilton, Hugo (1665—1724),
friherre, krigare, generalfälttygmästare
1719. Kom till Sverige 1680, deltog
i slaget vid Hälsingborg 1710. H.
blev 1716 landshövding i Västernorr
-lands län. Förde 1719—21 befälet på
kusten men kunde ej hindra de
ryska härjningarna.
2. Hamilton, Gustaf David (1699—
—1788), greve, son till H. H.,
fältmarskalk. Var en kort tid 1758
under Pommerska kriget
överbefälhavare. H., som i partipolitiken
hörde till hattarna, var en driftig
godsägare.
3. Hamilton, Adolf Ludvig (1747—
1802), greve, son till G. D. A.,
politiker och memoarförfattare,
kammarherre hos Gustav III, senare i
opposition mot denne. Hatet till
konungen präglar också hans
Anekdoter till svenska historien, som
dock innehålla en mångfald levande
enskildheter.
4. Hamilton, Henning (1814—86),
greve, sonson till A. L. H.,
statsman. Var lantmarskalk vid
riksdagarna 1848, 1853 och 1856,
ecklesiastikminister 1859—60. H., som
stod Karl XV nära och var en
ivrig skandinav, blev 1861 sändebud
i Köpenhamn avgick 1864, sedan
en svensk-norsk samverkan med
Danmark gått i stöpet. Han
bekämpade representationsreformen. En
undergrävd ekonomi, som förmått
H. till oegentligheter, tvang honom
att lämna Sverige 1881.
5. Hamilton, Hugo (1849—1928), greve,
ämbetsman, politiker, landshövding
i Gävle 1900—18, statsråd 1907—11
och talman i F. K. från 1916 till
sin död. H:s memoarer. Hågkomster,
utgavs postumt 1928, hans
Dagböcker 1954.
6. Hamilton, Raoul (1853—1931), greve,
politiker, godsägare, spelade stor
roll inom frisinnade partiet och var
vice talman i A. K. (1918—23 och
1925—30).
1. Hamilton [häm’iltan], James (1604
—49), hertig, skotsk krigare och
politiker, förde befäl under Gustav II
Adolf 1631. Han var i flera år Karl
I:s främste rådgivare i Skottland;
inföll 1648 i England för att hjälpa
konungen men besegrades vid
Preston av Cromwell. H. dömdes
följande år till döden och
avrättades.
2. Hamilton, Emma, lady H. (1765—
1815), dotter till en smed, började
som tjänsteflicka i London, gifte
sig 1791 med sir William Hamilton
och spelade jämte mannen en stor
roll vid hovet i Neapel, där maken
var sändebud. Blev sedermera
amiral Nelsons älskarinna. »Den
gudomliga lady H.» har flera gånger
målats, särskilt av Romney, 2463.
3, Hamilton, sir William (1788—1856),
skotsk filosof, professor i
Edinburgh från 1821, sökte förbinda den
skotska Commonsensefilosofien med
Kant.
4. Hamilton, sir lan (1853—1947),
engelsk militär, deltog bl. a. i första
världskriget på Gallipolihalvön. Har
utgivit Gallipoli diary (1920).
Hami’ter (efter Noaks son Ham),
övervägande till Medelhavsrasen
hörande folk i n. och n.ö. Afrika,
vilka tala hamitiska språk, bl. a.
berberna, kopterna och de forna
egypterna. H. bilda ej någon
antro-pologisk enhet, 22.
Hamitiska språk, benämning på en i
Nordafrika utbredd språkgrupp,
omfattande berberspråken i n. och n.v,.
fornegyptiskan och dess avläggare
koptiskan samt de kuschitiska
språken i n.ö.
HamTet, dansk sagokung, enligt Saxo
en dansk prins, vars fader
mördades av sin bror vilken därefter
gifte sig med H:s moder. Sänd till
England för att där oskadliggöras,
återvände H. med en här till
Danmark, dräpte farbrodern och blev
själv kung. H. är huvudperson i
Shakespeares tragedi med samma
namn, se Shakespeare, 2983.
Hamling, fornsvensk benämning på
lövtäkt för foder och bränsle.
Hamm, industristad i delstaten
Nord-rhein-Westfalen, n.v. Tyskland, vid
floden Lippe. 62 900 inv. 1952.
Maskin- och kemisk industri. Svårt
bombad under andra världskriget,
3559 K.
Hamma’da, klippöken, med stora
stenblock och av vinden rensopade
bergytor i Sahara.
Hammar, kommun i s. Närke, Örebro
län, 4 210 inv. 1954, 2554 K.
Hammar, August (1861—1946), anatom,
professor i anatomi vid Uppsala
universitet 1894—1926. Bland hans
arbeten märkas i synnerhet studier
över brässkörteln, dess byggnad och
funktion.
1. Hammar, Hugo G. E. (1864—1947),
industriman. Var till 1938
verkställande direktör vid Götaverken, som
han under ett 28-årigt ledarskap
upparbetade till storindustriella
dimensioner och till internationell
ryktbarhet.
2. Hammar, Gillis (f. 1887), brorson
till H. H., folkbildningsman, rektor
vid Birkagården i Stockholm 1930
—52. Har gjort en betydelsefull
insats även i arbetet bland politiska
flyktingar i Sverige.
Hammar, Victor (f. 14/10 1880),
artilleritekniker, teknisk direktör för
Bofors 1933—46. H. åtnjuter
internationell ryktbarhet för sina
konstruktioner av luftvärnskanoner och
centralinstrument, vilka antagits
som standard av ett stort antal
stater.
Hammarby. 1. Församling i Upplands
-Väsby kommun i s. Uppland,
Stockholms län, 3 655 inv. 1954. — 2.
Församling i Kafjärdens kommun i
n. Södermanlands län, 233 inv. 1954.
— 3. Norra och Södra H.,
stadsdelar i s.ö. Stockholm, s. om
Hammarbysjön. Norra H. kallas sedan
1948 Södra Hammarbyhamnen, 1 185
inv. 1949. Södra H. har uppdelats
i de nya stadsdelarna
Hammarbyhöjden, 12 760 inv. 1949.
Björkhagen och Kärrtorp. — 4. Bruk i
Gästrikland, 5 km s.ö. om Storvik. 1 030
inv. 1951. Förr järnbruk, nu
sulfit-och spritfabrik. — 5. Se Linnés
Hammarby.
Hammarbyhöjden, stadsdel i s.
Stockholm, jfr Hammarby.
Hammarby Idrottsförening, en av
Stockholms och Sveriges största
allroundklubbar, stiftad 1889 som
Hammarby Roddförening (nuv.
namn 1897). Bland Hammarbys
många sektioner märkas särskilt de
i ishockey, bandy, fotboll, rodd,
cykel, boxning, tyngdlyftning, fri
idrott och orientering. I ishockey,
rodd och cykel hör klubben till
Sveriges mest framgångsrika
elit-klubbar. Sammanlagt har omkring
100 SM erövrats.
Hammarbylampan, ab H., till 1942
namnet på nuvarande Lumalampan AB.
Hammarbyleden, vattenväg i
Stockholm mellan Mälaren och Saltsjön
s. om Södermalm med sprängd
kanal vid Danvikstull och sluss vid
Skanstull, byggd 1917—29 för
far
tyg om 5,75 m djupgående, 2413,
3261 K.
Hammaren, ett av hörselbenen i
mel-lanörat, 3878.
Hammarén, Torsten (f. 7/5 1884),
teaterchef, regissör, skådespelare,
främst i komiska roller, chef för
Lorensbergsteatern 1926—34, för
Göteborgs stadsteater 1934—50.
Hammarforsen, 16 m högt vattenfall
i Indalsälven, s.ö. Jämtland, bildat
vid Ragundasjöns avtappning 1796.
Kraftverk anlagt 1925—28, utvidgat
1939—43. Effekt 72 000 hkr.
Hammarhaj, Sphyrna (Zygae’na)
mal’-leus, 2—3,5 m lång, från varmare
hav, visar sig ibland vid
Storbritannien. Farlig, 1530.
Hammarklaver eller Hammarflygel,,
äldsta formen av piano med
hammarmekanism, till det yttre lik en
cembalo. — Jfr Klaver.
Hammarlund, Emil (1855—1910),
skolman och politiker, liberal
riksdagsman, grundare av Svensk
lärartid-ning 1881 och dess redaktör t. o. m.
1906. Som ledamot av A. K. 1885—
1887 verkade han energiskt för
lösningen av en rad viktiga
skolfrågor.
Hammarlunda, församling i Löberöds
kommun i mellersta Skåne,
Malmöhus län, 769 inv. 1954. Kyrka från
senare hälften av 1100-talet.
Hammarlöv, församling i Skegrie
kommun i s.v. Skåne, Malmöhus
län, 460 inv. 1954, med romansk
kyrka från slutet av 1100-talet.
Hammarskatt, äldre skatt på
smides-tillverkning i Sverige, upphörde
1860.
Hammarskifte, den äldsta formen i
Sverige för ägoskifte, omtalad i
landskapslagarna.
1. Hammarskjöld, Lorenzo (1785—
1827), författare, en av
nyromantikens ivrigaste förkämpar och en av
huvudförfattarna till den parodiska
hjältedikten Markalls sömnlösa
nätter. Utgav vår första verkliga
litteraturhistoria, Svenska vitterheten
(1818—19), och hade den stora
förtjänsten att fästa allmänhetens
blickar på Stagnelius, vars skrifter
han utgav.
2. Hammarskjöld, Carl Gustaf (1838
—98), brorson till L. H., jurist och
politiker, professor i
nationalekonomi och finansrätt i Uppsala,
ecklesiastikminister 1880—88,
justitie-råd 1888.
3. Hammarskjöld, Hugo (1845—1937),
bror till C. G. H., godsägare,
högerpolitiker, ecklesiastikminister 1906
—09.
4. Hammarskjöld, Hjalmar (1862—
1953), rättslärd, statsman, professor
i speciell privaträtt i Uppsala 1891,
justitieminister 1901—02, president
i Göta hovrätt 1902—06,
ecklesiastikminister 1905, landshövding i
Uppsala län 1907—30, statsminister
1914—17. H. har innehaft talrika
officiella uppdrag, huvudsakligen
som Sveriges främste expert på
internationell rätt. Ledamot av
bl. a. skiljedomstolen i Haag. Som
statsminister under första
världskriget gjorde H. stora insatser för
förstärkande av Sveriges försvar
och bevarandet av neutraliteten
ävensom för organisationen av
folkhushållningen, 28, 1504.
5. Hammarskjöld, Carl Gustaf (1865—
1940), bror till Hj. H., militär,
försvarsminister 1920—21,
generalstabs-chef 1922—30. Ledamot av A. K.
1918—20 och av F. K. 1924—32
(höger).
6. Hammarskjöld, Bo (f. 3/6 1891),
son till Hjalmar H., jurist,
statssekreterare i socialdepartementet
4294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
