Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Helena ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELENA
HELIOGABALUS
HeTena, i den grekiska sagan en
spartansk drottning, bortrövad av
Paris till Tro ja och därigenom det
trojanska krigets upphov, 1644,
3510.
Helena, helgon, Konstantin den
stores moder. Fann enligt legenden
Kristi kors vid pilgrimsfärd till
Palestina.
Helenelund, villaförort n. om
Stockholm vid Uppsalabanan s. om
Ture-berg.
Helfabrikat, färdig produkt, i motsats
till råvara och halvfabrikat.
Helfferich, Karl (1872—1924), tysk
politiker och nationalekonom. Var
1908—15 direktör för Deutsche Bank
och 1915—16 riksfinansminister.
Motarbetade det oinskränkta
u-båtskri-get, angrep efter kriget våldsamt
Erzberger och var en av de ledande
inom tysknationella partiet.
Helfranskt bokband, helt skinnband
i hantverksmässigt utförande. Jfr
Halvfranskt band.
Helgarö, församling i Vårfruberga
kommun i Södermanlands län, 376
inv. 1954.
Helgasjön, sjö i s. Småland n. om
Växjö, 163 m ö. h., 55 km2, 21 m
djup. Avrinner genom Mörrumsån,
3111 K.
Helgeandsholmen, holme i Norrström,
Stockholm, ursprungligen tre
holmar, Helgeandsholmen,
Barkarholmen och Stockholmen, genom
utfyllnad förenade till en. Här ligga
Riksdagshuset och Riksbanken,
2837 B.
Helgeandshus, medeltida vårdanstalter
för fattiga och sjuka. Vårdare voro
klosterbröder och -systrar, som
följde en av biskopen fastställd
regel.
Helgeandsorden, en omkring 1175 i
Montpellier stiftad munkorden, som
kom till Norden på 1400-talet och
hade ett kloster i Söderköping.
Även namn på en fransk
riddar-orden (1578—1830).
Helgea’ner eller fribaptister, religiöst
samfund, grundat på 1870-talet av
predikanten Helge Åkesson (d. 1904).
H. som omfattar omkring 100
församlingar med 5 000 medlemmar,
främst i Dalarna och södra
Sverige, anse att den kristne redan här
på jorden kan nå fram till en
syndfri tillvaro. Bedriver mission i
Kina och Sydafrika.
Helgeflundra eller hälleflundra,
Hip-poglos’sus hippoglos’sus, längd 470
cm, vikt 240 kg, glupsk rovfisk med
stort gap, värdefull matfisk.
Västkusten. Se Flundrefiskar.
Helge Hjordvardsson, fornnordisk
(dansk) sagokung. I den äldre
eddan finnes ett kväde om honom
och valkyrjan Svava.
Helge Hundingsbane, fornnordisk
(dansk) sagokung. Om honom
finnas två dikter i den äldre eddan
(isl. Helgakviöa Hunringsbana I och
II), som poetiskt hör till
samlingens värdefullaste.
Helgeland, äldre namn för s. delen
av Nordland fylke i n. Norge.
Helgelseförbundet, ett 1887 grundat
missionssällskap för yttre och inre
mission, framgånget ur en religiös
väckelse i Närke vid 1880-talets slut.
Bedriver sedan 1890 mission i Kina
och Sydafrika. Dess organ är Trons
segrar. H. lägger stor vikt vid tron
på helbrägdagörelsen och Jesu
snara återkomst.
Helgerum, gods i Gladhammars
kommun, ö. Småland, 15 km s. om
Västervik, med slott från 1768, sedan
1940 Stims ålderdomshem.
Helgesta, församling i Sparreholms
kommun i Södermanlands län, 959
inv. 1954.
Helgeån, flod i Småland och Skåne,
från mellersta Småland mellan
Växjö och Värnamo, genomflyter
Möckeln och Hammarsjön m. fl.
sjöar samt utfaller med en av sina
två armar vid Ahus i Hanöbukten.
205 km lång, 3111 K.
Helgmålsringning, klockringning i
kyrkorna på lördagskvällen kl. 6, när
helgen börjar.
Helgoland [-lant], tysk ö i Nordsjön
utanför Elbes och Wesers
mynningar. Består av en upp till 56 m
hög platå med tvärbranta sidor.
0,69 km2. 1908—14 anlades här en
tysk örlogsbas, som raserades efter
Versaillesf reden. Blev 1936 åter
starkt befäst, men anläggningarna
förstördes fullständigt i april 1947.
Helgon, religiösa personligheter, som
levat ett fromt cch heligt liv och
efter döden blivit föremål för kult.
I de ur kristna församlingarna
betydde H. detsamma som kristen,
senare kom benämningen att i
synnerhet omfatta martyrerna, vilkas
reliker betraktades som
undergörande. Från 300-talet räknades
därjämte stora asketer, berömda
kyrkomän och i synnerhet jungfru Maria
som H. Så småningom
differentierades H:s uppgifter och de blevo
beskyddare för olika områden och
levnadslägen (skyddshelgon och
patroner). Helgon- cch relikdyrkan fick
under medeltiden vid spridning och
fortlever alltjämt i den katolska
kyrkan och förekommer även i flera
icke-kristna religioner.
Reformationen avvisade bestämt helgonkulten,
1583 B.
Helgona, församling i Svärta kommun
i Södermanlands län, 1 341 inv. 1954.
Helgonskrin, skrin, ofta av guld eller
silver, vari helgonens kvarlevor
förvaras. Hade sin plats på eller under
altaret.
Helgonskyld, gammal kyrkskatt, som
till 1900 utgick i Skåne, Blekinge
och Halland.
Helgum, kommun i v. Ångermanland,
Västernorrlands län, 2 242 inv. 1954.
Helgumsjön, sjö i s.v. Ångermanland,
v. om Sollefteå, genomfluten av
Fax-älven. 112 m ö. h., 8,6 km2, 33 m
djup.
Helhetspsykologi, den psykologi som
i motsats till förmögenhets- eller
mosaikpsykologin hävdar att det
psykiska livet är en helhet och att
de olika delarna stå i beroende av
varandra liksom att den psykiska
reaktionen är beroende av den
fysiska konditionen. Man betraktar
alltså människan som en
psyko-fysisk enhet och anser
reaktionerna bestämda av denna helhet.
Heliand (högty. Heiland, frälsare),
fornsachsisk dikt från 800-talet,
skildrande Jesu liv och död. Dikten
är språkligt av stor betydelse och
lämnar intressanta upplysningar om
forngermansk livsuppfattning. Enda
bevarade större dikt på
fornsachsis-ka, 3566.
Helian’themum, se Solvända.
Helian’thus, släkte av flocken
krageväxter, omfattar två i Sverige
odlade arter, solrosen. H. an’nuus, en
högväxande prydnadsört med
mycket stora blomkorgar (bruna
disk-och gula kantblommor, de senare
könlösa) samt jordärtskockan.
Helianti’n, detsamma som
metylorange.
Heliast, grek., medlem av Atens
folkdomstolar.
Heliga alliansen, i egentlig mening det
politiskt betydelselösa fursteförbund,
som Alexander I av Ryssland
stiftade »på den heliga religionens
grundsatser»; populärt den på
Englands initiativ 1815 tillkomna
alliansen mellan Österrike, Preussen,
Ryssland och England och 1818 även
Frankrike, som med sin tillämpning
av interventionsprincipen utgjorde
en konservativ faktor i Europa.
Heliga familjen, konsthistorisk
benämning på framställning av
Jesusbar-net med Maria och Josef, ibland
även med andra personer.
Heliga graven, Jesu klippgrav i
Jerusalem, enligt Eusebios funnen av
Konstantin den store, som över den
uppförde Heliga gravens kyrka.
Heliga Jungfrun, benämning på
Maria, Jesu moder.
Heliga krig. 1. Benämning på fyra
forngrekiska krig, förda till värn
för det delfiska oraklet eller
bestraffning av förgripelser mot detta.
Mest känt är det tredje, som
fördes mot fokerna 357—346 f. Kr. —
2. Inom islam betecknar H. striden
mot de otrogna med mål att utbreda
islam över hela jorden. Denna strid
är för varje rättrogen en religiös
plikt, 1790.
Heliga landet, benämning på
Palestina.
Heliga natten, julnatten.
Heliga romerska riket av tyska
nationen, officiellt namn på
tysk-romerska riket under tidrymden 962—1806.
Heliga stolen, benämning på det
päv-liga ämbetet, 2865.
Heliga synoden, högsta kyrkliga
ledningen inom den grekisk-ortodoxa
kyrkan i Ryssland, bildades 1721
och ersatte det 1585 införda ryska
patriarkatet. 1917 återställdes detta
och synoden var ur funktion ända
till 1943, då den åter erkändes av
ryska statsmakten, 2596.
Heliga Trefaldighet. 1. Församling i
Gävle, 28 675 inv. 1954. — 2.
Församling i Uppsala (Bondkyrka),
6 893 inv. 1954.
Heliga tre konungar, de tre vise
männen från österlandet, som
uppvaktade Jesus och som enligt sägnen
hette Kaspar, Melchior och
Baltha-sar.
Helige Ande, enligt den kristna
tre-enighetsläran den tredje personen i
gudomen.
Helige fadern, benämning på påven.
He’likon, berg i Beotien, 1 750 m högt,
Kallas numera Zagaraberget. Var
under antiken sånggudinnornas
(mu-sernas) hem med Apollotempel och
helig lund, där musiska spel ägde
rum.
Hel’ikon (kontrabastuba),
biåsinstrument av mässing. Se Tuba.
Helikop’ter (grek. heTix, spiral, och
pte’ron, vinge), skruvflygare,
ving-lös flygmaskinstyp vid vilken en
motordriven propellerliknande rotor
lyfter hela maskinvikten. Om
motorn stannar i luften och
skevning-en hos rotorbladen ej omställes,
börjar rotorn att gå åt motsatt håll,
varvid den nödtorftigt kommer att
tjänstgöra som bärplan. H. saknar,
i motsats till autogiron,
framdrivande propeller i nospartiet. Jfr
Auto-giro, 685 B, 1040 B, 3582.
Heliocen’trisk (grek. heTios, sol),
vanligen om den åskådning (den
ko-pernikanska), som hänför
planeterna till solen som medelpunkt. —
Motsats: den geocentriska, där
jorden ansågs vara medelpunkt, 2061.
Heliofo’b [-å-] (grek. fob’os, fruktan),
ljusskygg. — Heliofobi’,
ljusskygghet.
Helioga’balus eller Elogabalus (204—
222 e. Kr.), romersk kejsare,
adopterad som Caracallas son, hade
invigts i syriska soldyrkarmysterier,
vilka han sökte införa i Rom. Han
4309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
