Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hood ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOOD, RAYMOND
HORN, AGNETA
1941. 1338 man omkommo, 3
räddades.
Hood [hod’], Raymond (1881—1934),
amerikansk arkitekt, en av de
främsta utformarna av den amerikanska
skyskrapearkitekturen. Bland hans
verk märkas Daily News Building
(1930) och Rockefeller Center (1931)
i New York.
Hoof [hov], Jakob Otto (1769—1839),
komminister i Svenljunga,
väckelsepredikant, grundaren av den s. k.
hoofianismen, en rörelse som vann
stor spridning i Västergötland och
Halland.
Hooft [hå’ft], Pieter Cornelisz (1581—
1647), holländsk skald och
historiker. En av den holländska
litteraturens klassiker. För sin tid ytterst
betydande är hans Nederlandsche
Historien (1642—54), där Hollands
historia för första gången behandlas
på modersmålet, 2462.
Hooke [hok], Robert (1653—1703),
engelsk naturforskare, konstruerade det
första mikroskopet och präglade
ordet cell för den organiska naturens
byggnadsenheter, 590.
Hooker [ho’ka], sir William Jackson
(1785—1865), engelsk botanist, som
gjort Kew Gardens i London till
världens främsta botaniska trädgård.
Sonen, sir Joseph Dalton H. (1817—
1911) fortsatte faderns verk.
Hoover [ho’va], Herbert (f. 1874),
nordamerikansk statsman. Var
president i USA 1929—32; efter första
världskriget organiserade H.
livs-medelsfördelning till de nödlidande
länderna i Europa. Ställde sig 1939
i spetsen för Finlandshjälpen i USA
och deltog i organiserandet av
hjälpverksamheten under och efter
andra världskriget.
Hope [håop], Anthony, pseudonym för
Sir Anthony Hope Hawkins (1863—
1933), engelsk författare, skrev
populära äventyrsromaner, bl. a.
Fången på Zenda (1894, sv. ö. s. å.).
Hope, Bob, engelsk-amerikansk
skådespelare, en av USA:s populäraste
radio- och varietéartister och en av
Hollywoodfilmens kvickaste
komiker. Filmer bl. a. Prinsessan och
piraten (1944), Två glada sjömän
i Alaska (1946), Blekansiktet (1949).
Hopei, Hopeh, förut Chihli, provins i
n. Kina, innanför Chi(h)libukten av
Gula havet. 143 000 km2, 33 661 000
inv. 1952. Huvudstad Paoting.
Hopkali’t, en blandning av
mangandioxid och kopparoxid, vilken äger
förmåga att vid rumstemperatur
oxidera koloxid i torr luft till
koldioxid. Användes i filtermassan till
gasmasker och för påvisande av
koloxid.
Hopkins [håp’kins], sir Frederick (f.
1861), engelsk läkare och biokemist.
H., som är en av
vitaminforskningens pionjärer, erhöll tillsammans
med Eijkman 1929 års nobelpris i
medicin.
Hopkins, Gerard Manley (1844—89),
engelsk skald, jesuitpater. Hans
dikter, som publicerades först 1918,
har blivit alltmer uppskattade och
efterbildade. Såväl deras
nyskapande rytmik som den ångestfyllda inre
spänning de uttrycka närmar dem
till den moderna lyriken, under det
att de var alldeles otidsenliga på
den tid de tillkom, 843.
Hopkins, Harry (1890—1946),
amerikansk politiker, handelsminister 1938
—40. Roosevelts personlige
rådgivare. Deltog även i
Potsdamkonferen-sen 1945. På grundval av H:s
utelämnade anteckningar och
dagböcker utgav R. Sherwood Roosevelt
och hans förtrogne (1948, sv. ö.
1951).
Hopli’ter, tungt beväpnat infanteri i
det gamla Grekland.
Hoppande majoritet, uttryck använt
om ett system där regeringen
använder sig av parlamentariska
majoritetsgrupper, bestående av olika
partier i olika frågor.
Hopparerörelsen, extatisk småländsk
fromhetsrörelse på 1840-talet, vars
medlemmar dansade på sina möten.
Hoppe, Ragnar (f. 19/5 1885),
konsthistoriker och museiman, 1922—50
intendent vid Nationalmuseum. Även
verksam som föreläsare och
konstkritiker. Bland H:s arbeten märkas
Städer och konstnärer (1931),
Målaren Elias Martin (1933) samt flera
verk om franskt 1800-talsmåleri.
Hopplist, list med vågig yta,
användes bl. a. i tavelramar. Förekom
tidigast på 1600-talet.
Hoppspindlar, fam. Saltic’idae, små
spindlar med tjocka ben. H. spinna
ej nät utan ströva omkring, tills
de kunna överrumpla sitt byte med
ett hopp. Förekomma på klippor
och husväggar, även i Sverige.
Hoppstjärtar eller hoppsvansar,
Co-lem’bola, små vinglösa s. k.
urinsekter (Apterygogen’ea), vanligen med
en s. k. hoppgaffel av ombildade
extremiteter på bakkroppens
undersida. Några kunna göra skada på
växter. En liten vit art utan
hoppgaffel är vanlig i blomkrukor.
Hor, benämning på äktenskapsbrott.
Ho’rae [hå-] canon’icae, lat., kanoniska
timmar, tidegärd, de dagliga 8
bönestunder, som förekomma i den
katolska kyrkan: matuti’na (kl. 3),
pri’ma (kl. 6), te’rtia (kl. 9), sex’ta
(kl. 12), no’na (kl. 15), ves’pera
(kl. 18), completo’rium (kl. 21),
noctu’mum media’num (kl. 24).
Hora’tier, tre romerska bröder, som
enligt legenden kämpade mot tre
bröder från Alba Lon’ga,
Curia’tier-na, och därmed avgjorde Roms
seger över A. L. Striden har
behandlats i Pierre Corneilles drama
Horace.
Hora’tius, Quin’tus H. Flac’cus (65—8
f. Kr.), romersk diktare, en av
antikens mest lästa och efterbildade
poeter. I sina Satirer och Epistlar
skildrar han sig själv och sin samtid
med godmodig ironi och säker
människokunskap. Hans tankevärld
präglades med åren av allt större
allvar och resignation. I sina Oden,
delvis efterbildningar av grekiska
original, framstår han som en
mästare i att ge stämningar och tankar
en knapp och koncis formulering.
Dessa dikter ha också blivit
mönster för en lång rad av lyriker allt
sedan renässansen, 1649, 2142.
Hord, tatariskt lånord, skara, vild
flock.
Ho’rdaland, norskt fylke på
Västlandet kring Bergen, omfattar bl. a.
Hardanger och Vossbygden. 15 598
km2, 198 047 inv. 1950.
Hordei’n, äggviteämne i sädesslaget
korn.
Hordeni’n, dimetyltyramin, en med
efedrin besläktad alkaloid, som
förekommer i maltgroddar och även
i vissa kaktusarter.
Horde’olum, vagel, inflammation i
ögonlocksrändernas hårkörtlar.
Ho’reb, se Sinai.
Hore-Belisha [hår-balisj’a], Leslie (f.
1898), engelsk politiker, liberal
medlem av underhuset 1923—45,
trafikminister 1934—37, krigsminister 1937
—40, varunder han genomförde en
systematisk föryngring av de högre
befälskårerna. Maj—juli 1945
socialförsäkringsminister. Anslöt sig 1945
till det konservativa partiet.
Horerna [hå’-], i den grekiska
gudaläran årstidernas gudinnor, senare
också representanter för dagens
timmar.
Horisont’, ett plan, som tangerar
jordytan i en viss punkt och för en
betraktare i denna punkt tudelar
himmelssfären i ett synligt och ett
osynligt halvklot. I vanlig
bemärkelse synrand, på havet eller i ett
öppet slättlandskap den cirkellinje,
på vilken blickriktningen tangerar
jordytan. Den naturliga H.
(sjöhorisonten) ligger på grund av
jordytans krökning lägre än den
apparenta H. Skillnaden varierar
med observatörens höjd över
jordytan.
Horisonta’1, vågrät.
Horla, församling i Vårgårda kommun
i v. Västergötland, Älvsborgs län,
281 inv. 1954.
Hormisk psykologi (grek, horme’, inre
drift), en av den amerikanske
psykologen McDougall företrädd
psykologisk riktning som hävdar att allt
liv är inriktat mot ett bestämt mål.
Hormoner, vissa ämnen, som alstras
i kroppen och påverka dess
funktioner, 1650 B.
Hormuz [hår7-], se Ormus.
Horn. 1. Församling i Binnebergs
kommun i Västergötland,
Skaraborgs län, 469 inv. 1954. — 2.
Församling i Södra Kinda kommun i
Östergötlands län, 1 960 inv. 1954.
H:s kyrkby vid Äsundens s. ände
är en viktig handelsplats och
ändpunkt för trafiken på Kinda kanal.
558 inv. 1951.
Horn. Hos slidhornsdjuren
(nötkreatur, antiloper m. fl.) äro H.
ogrenade och vara hela livet. De
utgöras av ett utskott (kvicke) från
pannbenet, beklätt med bindväv och
hud, vars förhårdnade
överhudscel-ler bilda slidan. Hos hjortdjuren äro
H. greniga utan hornslida och
utväxa från den s. k. rosenstocken på
pannbenet. De äro under
utväxandet beklädda med hud och fällas
årligen. Noshörningshornen sakna
skelett och äro uppbyggda
uteslutande av överhudsceller.
Horn, finländsk-svensk ätt, känd från
1300-talets slut.
1. Horn, Henrik Classon H. av Kanckas
(1512—95), krigare, ståthållare i
Estland 1565—68, innehade olika
ståt-hållarämbeten i Finland 1582—86.
2. Horn, Klas Kristersson H. af
Ämin-ne (omkring 1517—66), brorson till
Henrik C. H., fältherre och amiral,
riksråd, vann Reval åt Sverige 1561
genom diplomatisk skicklighet och
utvidgade därpå med militära medel
det svenska väldet. Under
sjuårskriget 1563—70 segrade H.
upprepade gånger över den dansk-lübska
flottan. H. dog av pest 1566, efter
det han blivit överbefälhavare till
lands, 1654.
3. Horn, Gustaf M. af Björneborg
(1592—1657), sonson till Henrik C.
H., friherre, riksråd, fältmarskalk
1628, riksmarsk 1653. H. var från
det tyska krigets början Gustav II
Adolfs närmaste man och blev efter
konungens död genom sitt nära
förhållande till Axel Oxenstierna den
främste av de svenska befälhavarna.
Han tillfångatogs vid nederlaget
nära Nördlingen 1634 men
utväxlades 1642 och erövrade Skåne
under kriget mot Danmark 1643—45. —
1654, 1655 B.
4. Horn, Henrik H. af Marienborg
(1618—93), sonsons son till Henrik
C. H., friherre, riksråd, fältmarskalk,
generalguvernör över
Bremen-Ver-den 1668—76. 1677 amiral över
flottan blev H. i grund slagen av Niels
Juel i Köge Bukt.
5. Horn, Agneta (1629—72), dotter till
Gustaf H. och dotterdotter till Axel
28—507033 VIII
4329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
