Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Irregularitet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IRREGULARITET
ISFJORDEN
om minoritetsområden som anses
böra återgå till moderlandet.
Irregularite’t, oregelbundenhet.
Irreguljä’r (lat., re’gula, regel),
oregelbunden, oordnad. — Irreguljära
trupper, friskaror.
Irrelevant’ (lat. releva’re, lyfta, höja),
ovidkommande, betydelselös.
Irreligiosite’t, brist på religiöst sinne.
— Irreligiö’s, utan religion.
Irrepara’bel (lat., irrepara’bilis),
ohjälpligt, om något som ej kan
gottgöras.
Irresponsa’bel (fr. irreponsable),
oansvarig.
Irreversi’bel, lat., om något som ej
kan vändas.
Irrigatio’n, detsamma som
konstbevattning.
Irrite’ra (lat. irrita’re), reta, förarga,
oroa. — Irritatio’n, retning;
retlighet, uppretat sinnestillstånd. —
Irritabel, retbar; retlig, lättretlig. —
Irritabilite’t, retbarhet, egenskap hos
levande organismer att reagera mot
påverkningar utifrån, retningar,
varigenom de bringas i verksamhet av
en eller annan art. — Irritament’,
retmedel; retning.
Irsta, församling i Kungsåra kommun
i ö. Västmanland, Västmanlands län,
796 inv. 1954.
Irty’sj eller Irtisj, rysk flod i v.
Sibirien, biflod till Ob, från Altai. 4 451
km lång, flodområde 1,6 milj. km2.
Irvin, lord 1., se Halifax, lord.
Irving [a’ving], Edward (1792—1834),
skotsk presbyteriansk präst,
verksam i London från 1822. I. gav
upphov till en sekt, den s. k.
katolskapostoliska församlingen eller
ir-vingia’nema, vilken organiserades
lik den första kristna församlingen
med apostlaämbeten o. dyl. och
upptog läran om Kristi snara
återkomst. Två församlingar finnas även
i Sverige, i Stockholm och
Norrköping.
Irving [a’ving], Washington (1783—
1859), amerikansk författare.
Klassisk i sin klarhet och sant
mänskliga humor är hans History of New
York by Diedrich Knickerbocker
(1809). Hans samtid beundrade
också högt hans historiska biografier
och reseberättelser, bland vilka
märkas Ur skissboken (1820, sv. ö. 1888)
och Alhambra (1832, sv. ö. 1833).
Irving var den förste amerikan som
vann litterär ryktbarhet i Europa,
84.
Irvingia’ner, se Irving, Edward.
Is, vatten i fast form. Isens
smält-punkt sjunker med ca 0,007° per
atmosfärs tryck, dock endast till en
bestämd gräns (2 200 atmosfärer vid
—22°), och stiger härefter. Vid
21 000 atmosfärer är smältpunkten
+ 77°, 1782.
Isaac, Heinrich (omkring 1450—1517),
tysk tonsättare, huvudsakligen
verksam i Italien (Florens). Tillhörde
den nederländska skolans främsta
och har skrivit talrika, av bl. a.
Luther mycket omtyckta kyrkliga
och världsliga kompositioner, såväl
vokala som instrumentala, 3564.
Isabella (d. 1358), engelsk drottning,
gift med Edvard II. Tillsammans
med sin älskare Roger Mortimer
tillfångatog hon Edvard, som mördades
1327. I:s son Edvard III störtade
Mortimer 1335 och I. förlorade all
makt.
Isabella II (1830—1904), blev 1833
drottning av Spanien, dotter till
Ferdinand VII. Impopulär genom
sitt lättsinniga levnadssätt och sin
reaktionära politik fördrevs I. 1868
och avsade sig kronan 1870.
Isabella av Bayern (1370—1435), fransk
drottning, gift med Karl VI. Under
dennes sinnessjukdom 1392—1422
un
derstödde hon först det orléanska
och sedan det burgundiska partiet.
Isabella den katolska (1451—1504),
drottning av Kastilien 1474, genom
sitt äktenskap med Ferdinand den
katolske av Aragonien blev hon
även spansk drottning. I. hade stort
inflytande, uppmuntrade
inkvisitionen och befrämjade kriget mot
mo-rerna samt understödde Columbus,
3170.
1. Isabey [isabä’], Jean Baptiste (1767
—1855), fransk målare, verksam vid
det kejserliga hovet, berömd för
sina porträttminiatyrer, ofta
akvarell med mycket fri penselföring.
2. Isabey [isabä’], Eugène Louis
Gabriel (1804—86), son till J. B. I.,
fransk målare och litograf, utförde
små historiemålningar av
impressionistisk skissartad karaktär. I
litografi främst havsstudier.
1’safjörSur, stad på n.v. Island vid
fjorden med samma namn. 2 734
inv. 1952. Fiske, 1791 K.
Isagogi’k (grek, eisagoge’, inledning),
den del av teologin som behandlar
de bibliska böckernas uppkomst
m. m.
I’sai eller Jesse, konung Davids fader.
Isak, Abrahams och Saras son, fader
till Esau och Jakob, en av Israels
patriarker (1 Mos. 21).
Isakson, Karl (1878—1922), målare.
Var elev av Zahrtmann och av
Ma-tisse, från 1903 bosatt i
Köpenhamn. Utförde porträtt,
modellstudier osv. samt under sina sista år
landskap från Christiansö och
kompositioner med bibliska motiv. I:s
senare studier äro systematiska
färg-och kompositionsstudier under
intryck av Cézanne. Som kolorist stod
I. kanske ouppnådd bland sin
samtids svenska målare, 3328.
Isaksson, Folke (f. 1927), författare.
Har utgivit diktsamlingar som
ställer honom i första ledet bland »50-
Isaksson, Ulla (f. 12/6 1916),
författarinna, har utgett flera
uppmärksammade romaner (Ytterst i havet.
Kvinnohuset, Dödens faster m. fl.).
Isala, by 3 km n.ö. om Svärdsjö
kyrka i Kopparbergs län, där enligt
traditionen Gustav Vasa tillfälligt
uppehöll sig som flykting 1520 hos
kronoskytten Sven och endast tack
vare rådigheten hos dennes hustru
räddades undan upptäckt av
danskarna.
Isander, Gustaf (1862—1929),
grafiker. I:s produktion, främst
torrnåls-gravyrer med motiv från Stockholm,
fick betydelse för nyare svensk
grafik genom sin detaljfinhet och
saklighet.
Isanderska hoppet, simhopp med sats
framåt och välvning bakåt samt
nedhopp på huvudet.
I’sar, biflod till Donau i Bayern från
Karwendelbergen i Tyrolen förbi
München till Donau halvvägs
mellan Regensburg och Passau. 352 km
lång, rik på vattenkraft.
Isar’co, ty. Eisack, v. biflod till Adige,
Italien. 96 km lång.
Isaurier, invånare i det forntida
landskapet Isaurien i Mindre Asien.
Voro kända såsom sjörövare och
utgjorde ett utmärkt soldatmaterial
under den bysantinska perioden.
Isbaal, konung Sauls son, 683.
Isberg, större flytande ispartier, som
lösgjorts från en glaciär, 1396 B,
1473 B, 1475 B, 1783 B, 1784.
Isbjörn, Ur’sus marit’imus, längd 2,3
m, höjd 1,4 m, vikt 600—800 kg,
förekommer i de norra
polartrakterna. I. lever av säl, fisk, sjöfågel
och sådan växtföda, som den kan
anträffa, 403 B, 404, 719 B, 3083 B,
3190.
Isblink, i polartrakterna en vit
strimma vid horisonten, isens ljusa
återsken mot molnen. På sydligare
breddgrader är gränslinjen mellan
hav och himmel nattetid iakttagbar
som en diffus mörk rand.
Isblåsa, en med is fylld behållare,
vanligen av gummi, som bl. a.
användes vid inflammationer.
Isbrytare, specialfartyg för
uppbrytning av isrännor. Större I. förses
med trimtankar, så att fartyget kan
ändra lutning i längdriktningen,
dessutom med kraftigt lutande,
förstärkt stäv och vanligen med
stålpropellrar i både för och akter. Den
förliga propellerns viktigaste
uppgift är att åstadkomma den
sugning som behövs för att den
uppbrutna isen snabbt skall
undanskaffas akteröver.
Isbränna, skada på höstsäd eller
vallar, uppkommen genom att
stillastående vatten fryser till is i svackor
på fälten.
Ischemi’ [isk-], blodtomhet, t. ex. den
lokala blodminskningen vid
blodpropp (jfr Infarkt). — Motsatsen:
hyperemi.
Ischia [is’kia], italiensk ö utanför
Nea-pelgolfens n. del. 46 km2, 27 000 inv.
Ön är av vulkaniskt ursprung och
hemsökes ofta av jordbävningar.
Huvudorten I. har 10 385 inv. 1951,
— 1813 K.
Isch’ias, en åkomma, som ger sig till
känna genom smärtor i en grov
nerv, som från bäckenet löper
utefter benets baksida, 2897.
Ischl, Bad Ischl, bad- och kurort i
Övre Österrike i Salzkammergut
vid floden Ischls utlopp i Traun.
13 422 inv. 1951. Var 1856—1918
kej-sarfamiljens sommarresidens.
Isdelare, den zon i en platå- eller
inlandsis, från vilken isen rör sig i
motsatta riktningar.
Isdubbar, två trähandtag med en vass
järnspets i ändan, som äro förenade
med ett snöre. Användas för att få
fäste i iskanten, om man gått ned
sig, 1784, 2177.
Isdämd sjö, smältvattenssjö, bildad
i en dal, uppdämd av en glaciär
eller inlandsis.
Ise, stad i Japan på Honshu, med
urgamla Shintotempel.
Ise’bel, gemål till Ahab, konung av
Israel, ivrig dyrkare av Baal, dödad
av Jehu.
Isefjord, djupt inträngande fjord på
Själlands n. kust, från vars yttre del
den långsträckta Roskilde fjord
utgår som en förgrening, 651.
1’segrim, vargens namn i de
medeltida djursagorna.
Isegori’, yttrandefrihet.
Isenerge’tisk, naturprocess som
förlöper utan tillskott eller förlust av
energi, t. ex. då två gasmassor med
samma tryck blandas.
Isenheimaltaret, ett av den tyska
renässanskonstens huvudverk, målat
av Matthias Grünewald, se d. o.,
färgpl. vid art. Tysk konst.
I’ser, biflod till Elbe i Böhmen, 122
km lång.
Isère [isä’r]. 1. Fransk flod, biflod
till Rhone från Mont Iseran på
italienska gränsen, är Dauphinés
huvudflod och flyter genom Grenoble,
290 km lång, rik på vattenkraft,
som tidigt utbyggts. — 2.
Departement i s.ö. Frankrike, kring I. 1,
8 237 km2, 626 116 inv. 1954,
huvudstad Grenoble.
1’serlohn [-lån], stad i delstaten Nord
-rhein-Westfalen, v. Tyskland, vid en
biflod till Ruhr. 48 100 inv. 1952.
Järn- och stålindustri.
Isfahan, se Ispahan.
Isfjorden, huvudfjord på v.
Spetsbergen, 3190.
4368
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
