Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Karsten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARSTEN, LUDVIG
KASIMIR IV
vianska operans förnämsta
sångar-kraft, anställd där 1778—1817.
Karsten, Ludvig (1876—1926), norsk
målare, i sina tidigare verk
påverkad av Munch. Har utfört
landskap, interiörer, porträtt samt fria
kopior av äldre måleri, bl. a.
Gravläggningen efter Ribera. K:s
arbeten utmärkas av häftig penselföring
och våldsam koloristisk
uttrycks-kraft, 2532.
1. Karsten, Tor (1870—1942), finländsk
språkforskare, professor i germanska
språk i Helsingfors 1913—31, i
nordisk filologi 1931—37. Bland hans
skrifter märkes bl. a. Germanerna
(1925).
2. Karsten, Rafael (f. 1879), bror till
Tor K., finländsk sociolog och
etnolog, professor i praktisk filosofi i
Helsingfors 1922—48. Framstående
kännare av religiösa föreställningar
och sociala förhållanden bland
indianerna i Sydamerika, där han
företagit flera forskningsresor. Bland
hans skrifter märkas Naturfolkens
samhällsliv (1928), Inledning till
religionsvetenskapen (s. å.) och
Huvuddragen av sociologiens historia
(1945).
Karta (lat. charta, skrift,
papyrusblad), en förminskad avbildning av
hela jordytan eller del därav,
pro-jicierad plant eller på en jordglob
och belysande topografiska,
statistiska, ekonomiska, politiska eller
andra förhållanden. Graden av
förminskning anges genom skalan.
Jordytans klotform har
nödvändiggjort konstruerandet av olika
kartprojektioner, 1958 B.
Karta’ger, invånarna i Kartago.
Karta’go, fenicisk koloni på kusten
av nuvarande Tunisien, länge
ryktbar handelsstad. Förde tre krig med
Rom under 200- och 100-talet f.
Kr. och förintades av romarna men
återuppbyggdes senare av dessa och
kom sedan under vandaliskt och
bysantinskt välde för att slutligen
697 ödeläggas av araberna, 919,
1961 B, 2861 K.
Kartell’ (lat. charta, dokument,
papper). 1. Ekonomisk samarbetsform
mellan flera företag, vilken åsyftar
en begränsning av konkurrensen.
De i K. ingående företagen förbli,
till skillnad från vad som är fallet
i den s. k. trusten, självständiga
enheter. Kartellavtal registreras av
offentlig myndighet. Se
Monopolut-redningsbyrån (jfr Kartellformer),
2343. — 2. Samgående mellan olika
partier vid val. — 3. Förr detsamma
som lejdebrev, utmaningsbrev,
särskilt vid torneringar.
Karteirbeteckning, beteckning på
valsedel för två eller flera partier som
bilda kartell.
KartelTformer. Ekonomiska karteller
mellan företag kunna förekomma i
t. ex. följande former: konditions-K.
(överenskommelse beträffande
försäljningsvillkor), pris-K., försälj
-nings-K. (gemensamt
försäljnings-organ), områdes-K. (geografisk
uppdelning av avsättningsområdet).
Blir samarbetet så intimt, att de
olika företagen förlora sin
självständighet, föreligger trust.
Karte’sch, artilleriprojektil, bestående
av en hylsa, fylld med kulor och
skrot. Förekommer numera endast
för närförsvar av artilleriets
batteriplatser o. d.
Kartnagel, onormal nagelbildning
(för-tjockad, sprickig nagel) beroende
på inflammation, skador eller
svampbildning i nagelbädden.
Kartogra’f (lat. charta, skrivet blad,
och graf’ein, skriva), kartredaktör,
kartritare, kartutgivare. —
Tjänste
man i Rikets allmänna kartverk. —
Kartografi’, vetenskapen om
framställning och reproduktion av
kartor, 1370.
Kartong’. 1. Tjockt styvt papper, papp;
pappfodral; ask tillverkad av papp.
— 2. Målning eller teckning utförd
på papper, avsedd som
arbetsför-laga till vägg- eller glasmålning
eller vävd tapet och gjord i samma
skala som det slutliga verket.
Kartonnage [kartåna’sj]. Inom
bok-binderiet samlingsterm för bokband
med smal klotrygg och pärmar med
pappersöverdrag. — Kartonnerad,
som är bunden i pappband med
pappersöverdrag.
Kartote’k (grek. te’ke, förvaringsrum),
förvaringsplats för kortregister,
kortlåda.
Kartprojektion, metod för återgivande
av en större del av den buktiga
jordytan i en plan kartbild. Det
finns ingen möjlighet att göra detta
fullt korrekt. Alla kartor äro
följaktligen i högre eller mindre grad
behäftade med någon eller några
av följande projektionsfel: längd-,
yt- eller vinkelfel. De viktigaste
projektionstyperna äro de azimutaTa,
koniska och cylindriska, 1960.
Kartum, se Khartum.
Kartusch’ (fr. cartouche). 1. Egentligen
strut eller pappersrulle,
ursprungligen benämning på titelinfattningar
på böcker i form av hoprullade
pappersblad, senare på ornamentalt
ramverk, där dessa rullformer
förenats med andra element. K.
utbildades speciellt av den flamländska
renässansen. — 2. Läderväska för
ammunition. Användes tidigare i
svenska armén till paraddräkt vid
vissa vapenslag.
Kartusia’norden, katolsk munkorden
grundad i klostret Cartusia (fr.
Chartreuse) 1084 av Bruno av Köln,
1176 erkänd som självständig orden,
K. är en kontemplativ orden med
sträng askes. Ett kartusiankloster
fanns i Mariefred.
Kartverk, se Rikets allmänna
kartverk.
Karu’n, flod i s.v. Iran från
Zagros-bergen till Schatt el-Arab, 840 km
lång.
Kar’ungi, station vid stambanan i övre
Norrland, vid Torne älv, Karl
Gustavs kommun. 366 inv. 1951.
Tidigare banans ändpunkt, 2135 K.
Karup, kommun i Hallands län. 2 845
inv. 1954. Bildad 1952 genom
sammanslagning av Hasslöv,
Skummeslöv och Östra Karup.
Karusell’ (fr. carrousel). 1.
Riddar-spel eller tornerspel vid europeiska
hov från medeltiden in på
1600-och 1700-talen, hos oss i synnerhet
på drottning Kristinas tid.
Återinfördes av Gustav III. — 2.
Roterande, cirkelrunt golv med hästar,
gondoler o. dyl. som sittplatser.
Folknöje på marknader, nöjesfält
m. m.
KaruselTgrepp tages i brottning som
ett omvänt livtag (se d. o.), varpå
motståndaren med huvudet nedåt
svänges runt ett par varv, tills
skuldrorna kommer parallellt med
mattan. Den »svängande» brottaren
»doppas» då hastigt, så att
skuldrorna berör mattan, 512.
Karv, sönderhackat träavfall, särskilt
för eldning. Kallas även tugg eller
hack.
Karvsnitt, utsirning av träföremål med
geometriska ornament, en av
orna-mentikens äldsta former. Har ofta
efterliknats i andra material,
speciellt metall.
Karyati’d, kvinnlig, draperad figur,
som ’ stället för en pelare eller
ko
lonn uppbär ett bjälklag, en gesims
e. d. Karyatider förekomma i
antikens, renässansens och barockens
byggnadskonst. Mest kända äro de
sex karyatiderna på
Erechteion-templet i Aten, 30 B.
Karyb’dis, se Scylla och Charybdis.
Karåsen, kraftverk i Svartälven, s.ö.
Värmland, vid Karlskoga, ca 12 000
kW.
Kasai, se Kassai.
Kasakska republiken, se Kasakstan.
Kasaksta’n eller Kasa’kska republiken,
före 1925 Kirgisrepubliken, delstat
i Sovjetunionen, ö. om Kaspiska
havet. Ca 2,7 milj, km2, 6,1 milj,
inv. (1939), varav 60 % kasaker (se
Kirgiser). Fram till 1917 voro
flertalet kasaker boskapsskötande
nomader, men ha sedan alltmera
blivit bofasta. Särskilt fåraveln är
viktig. 1940 voro 6,8 milj, ha
uppodlade och 99 % av alla jordbrukare
sammanförda i kolchoser. Landet
är utomordentligt mineralrikt:
stenkol i Karaganda, olja vid floden
Emba, dessutom koppar, bly, zink.
På senare tid betydande gruv- och
metallindustri. Huvudstad Alma Ata.
Kasan, se Kazan, 3157 K.
Kasa’rer eller chaza’rer, mongolfolk
vid Kaspiska havet, som spelade en
betydande politisk roll från
600-till 1100-talet.
Kasba, citadellet i arabiska städer,
t. ex. i Alger, 1166.
Kasbek, se Kazbek.
Kasch’au, tyskt namn för Kosice.
Kasche’ra, se Kachera.
Kasch’gar eller Kashgar, oasstad i
provinsen Sinkiang (östturkestan),
v. Kina, vid Kaschgar-darja och
karavanvägarna från Fergana till
Tarimbäckenets städer. Huvudort i
s. Öst-Turkestan. Ca 80 000 inv.
Kaschu’ber, kasju’ber, kassuber,
väst-slavisk folkstam i Västpreussen och
n.ö. hörnet av Pommern. Stå
polackerna nära. Uppskattas till
omkring 170 000 personer.
Kasei’n (lat. cas’eus, ost) eller
ostämne, ett fosfathaltigt äggviteämne
som förekommer i mjölk i form av
kalciumsalt. K. är olösligt i vatten.
Utfälles i fri form ur mjölk vid
dennas surning eller surgöring
med syror. Vid osttillverkning
utfälles K. med löpe. K. har teknisk
betydelse vid framställning av
kalllim (kaseinlim) och konstprodukter,
såsom galali’t och lanitaT, 3117.
Kaseinlim, se Kasein.
Kasematt’ (ital. casematta),
bombsä-kert (fästnings) valv, bombsäkert
rum avsett för stridsbesättning,
förläggning eller förråd.
Kasern (ital. caserna, av lat. cas’a,
hus), byggnad för ständig
förläggning av trupp.
Kasemofficer, officer som handlägger
kasemvår dsärenden.
Kashga’r, se Kaschgar.
Kashmi’r eller Kaschmi’r, furstestat
i n.v. Indien, 218 670 km2, 4 370 000
inv. 1951, övervägande
muhammedaner. Tätast befolkad är den
bördiga Kashmirdalen, genomfluten av
Jhelum (1 500—2 000 m ö. h.).
Landet är naturskönt och har ett
hälsosamt klimat. Tillverkning av
mattor och schalar. Huvudstad Jammu,
sommarresidens Srinagar, 1726,
1727 K.
Kashmirget, getras från Tibet och
Buchara, liten, med skruvvridna
horn och mjuk, fin ull, materialet
till kashmirschalarna, 1382.
Ka’simir III den store (1310—70).
polsk konung från 1333, förde en
kraftig politik. Med honom
utslocknade dynastin Piast.
Ka’simir IV (1427—92), polsk konung
4414
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
