Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kellerman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KELLERMAN, FRANCOIS CHRISTOPHE
KENNAN, GEORGE
examen. Ett par självbiografiska
böcker ha utkommit på svenska
(1904 och 1909), 760.
1. Kellerman, Francois Christophe,
hertig av Valmy (1735—1820), fransk
revolutionsgeneral, segrare vid
Valmy 1792, en av Napoleons
marskalkar.
2. Kellerman, Francois Étienne (1770
—1835), son till Francois Christophe
K., militär, var en av Napoleons
främsta kavallerigeneraler. Särskilt
berömd blev K. för ett glänsande
kavallerianfall vid Marengo 1800.
Kellermann, Bernhard (1879—1951),
tysk författare. Väckte stor
uppmärksamhet med sin roman Tunneln
(1913), där han med utopistisk
fantasi skildrar tekniskt-sociala problem.
Kellgren, Johan Henrik (1751—95),
skald och journalist, upplysningens
främste representant i Sverige. K:s
verk och personlighet utmärktes av
klar intelligens, säker formkänsla
och stridbart mod i kampen mot
mörker och tillgjordhet. Som poet
hade han från början sin styrka i
det sensuella, t. ex. Sinnenas
förening och Till Rosalie, och i det
satiriska, såsom Mina löjen (1777),
Våra villor (1780) och Man äger ej
snille för det man är galen (1787).
Hans senare dikter, framför allt Den
nya skapelsen (1789) vittna om en
fördjupning i tanke och känsla som
pekar framåt mot romantiken. Som
ledande kritiker i
Stockholms-Pos-ten fällde K. skarpa och spirituella,
ibland också orättvisa, domar över
tidens litteratur, men även denna
hårdhet mildrades med åren, 1974
B, 3334.
Kellogg [kePag], Frank (1856—1937),
nordamerikansk politiker. Var
utrikesminister 1925—29 och
upphovsman till Kelloggpakten, en den 27
aug. 1928 undertecknad traktat
mellan stormakterna om fredlig lösning
av alla konflikter. Erhöll Nobels
fredspris för 1929.
Kelly, Gene (f. 23/8 1915), amerikansk
skådespelare som efter att ha
försökt olika yrken kom till filmen
1942, där han gjort sig mest
bemärkt som dansör. Filmer bl. a. De
tre musketörerna (1948), En
amerikan i Paris (1951), Singin* in the
Rain (1952).
Keloi’d, en art fibrom, som utbildas
i anslutning till hudärr och kan nå
betydande storlek. Vissa
negerstammar framkalla K. genom retmedel i
hudsnitt och erhålla på så sätt ett
slags tatuering.
Kelp. 1. Macrocys’tis pyrif’era,
brunalg som förekommer vid Antarktis
och Kaliforniens kuster, världens
längsta alg med en längd av upp till
60 m. — 2. Aska efter vissa
tångarter, som användes inom den
kemiska industrin, bl. a. vid
framställning av jod.
KeFsen, Hans (f. 1881), österrikisk
jurist, professor i Wien, Köln och efter
1940 i USA. Grundläggaren av den
s. k. rena rättsläran, som
utmönstrar sociologiska och psykologiska
synpunkter ur rättsvetenskapen och
fattar rätten som ett logiskt system
av normer, som kunna återföras på
en högsta grundprincip.
Kelson, Kilian, guldsmed, en av det
svenska 1700-talets främsta
guldsmeder, mästare i Stockholm 1746—71.
Kelter, en fordom mäktig och vitt
utbredd folkgrupp i Europa, varav
rester ännu leva på Irland och i
Wales, Skottland och Bretagne. K.
utgjorde den västligaste
indoeuro-peiska folkgruppen. De trängdes
västerut av germanerna och en stor del
av dem romaniserades, 1975, 3280.
Keltiska språk, en familj av de indo-
europeiska språken, till vilken höra
bl. a. iriska, höglandsskotska, manx,
britanniska (kymriska, komiska och
bretonska), 1743.
Keltolog, person, som forskar i
kelto-logi, kelternas språk, historia och
kultur.
Kelvin [käl’vin], lord K., sir William
Thomson (1824—1907), engelsk
fysiker och matematiker, professor i
matematik i Glasgow 1846—99. Var
en synnerligen mångsidig och
produktiv vetenskapsman. K.
formulerade termodynamikens båda
huvudsatser, bestämde med god
noggrannhet den absoluta nollpunkten,
införde den absoluta temperaturskalan,
studerade den temperatursänknings
-effekt som kallas
Joule-Kelvin-effekten osv. K. var även verksam
som oceanograf.
Kelvingrader, °K, den
termcdyrami-ska temperaturskalans grader, dvs.
antalet celsiusgrader, räknat från
absoluta nollpunkten (—273,16° C).
Kemero’vo, före 1932 Sjtjeglovsk,
industristad i Altai, Kusnetskbäckenet
i s.v. Sibrien, vid Obs biflod Tom.
133 000 inv. 1939. Kemisk industri.
Huvudstad i förvaltningsområde med
samma namn.
Kem’i, finsk stad vid Kemi älvs
mynning i Bottenviken. 25 090 inv. 1954.
Den största exportstaden i norra
Finland för trävaror, 955 K.
Kemi (medeltidslat., alchimi’a), läran
om materien och dennas
omvandling. Kemin grundar sig ytterst på
atomteorin, som säger att materien
är uppbyggd av ett litet antal
grundämnen, vars minsta smådelar,
atomerna icke kunna omvandlas
(med enkla kemiska medel). Genom
atomernas bindning vid varandra,
vilket sker i konstanta proportioner,
uppstå molekyler av kemiska
föreningar, vilka kunna undergå
omvandlingar, s. k. kemiska
reaktioner, därigenom att atomerna
omgrupperas i de föreningar, som
deltaga i reaktionen. Ehuru
grundämnenas antal är relativt litet (f. n.
känner man 107 stycken), kunna de
kombineras till ett praktiskt taget
obegränsat antal föreningar, alla
med olika egenskaper. För att man
systematiskt skall kunna beskriva
dessa olika föreningar, betecknas de
med tecken och formler, som
åskådliggöra de i föreningarna ingående
atomerna m. m., 1976.
Kemigrafi’, konsten att på kemisk väg
framställa klichéer.
Kemikalier, kemiska preparat eller
ämnen framställda på kemisk väg.
Kemiluminisce’ns, ett slags
fosfores-cens som åtföljer vissa långsamma
kemiska processer, t. ex. vid
luftoxidation av fosfor. Hit hör även
den ljusutveckling som
åstadkommes av lysmaskar och eldflugor,
1111.
Kemiska sedimen’t, jordarter som
bildats genom kemisk utfällning,
1857.
Kemiska stationer, anstalter för
utförande av analyser m. m., i första
hand för jordbruket. Understödas av
hushållningssällskapen och staten.
Stå under överinseende av
lant-bruksstyrelsen.
Kemiska tecken, se Formel.
Kemisk förening är uppbyggd av flera
grundämnen i bestämda
proportioner och kan åter sönderdelas i
dessa. K. kan, till skillnad från en
blandning, ha andra egenskaper än
dess enskilda beståndsdelar i fritt
tillstånd.
Kemisk industri, den industri, som på
kemisk väg förädlar från naturen
hämtade råvaror. Hit räknas
framställning av svavelsyra, saltsyra,
al
kali och klorprodukter,
sprängämnen, färgämnen, läkemedel m. m.,
samt i vidsträckt bemärkelse även
glas-, cement-, läder-, cellulosa-,
pappers- och sockerindustri m. m.
Kemi älv, finska Kem’ijoki, flod i n.
Finland, från ryska gränsen till
Bottenvikens norra del. 425 km lång.
Har den största vattenkraften av
de finska älvarna (568 000 hk) men
har ännu blott betydelse för
flott-ning. Genomflyter Kemi träsk (142
km2). Flodområde 51400 km2, 955 K.
Kemotax’is, förflyttning av en
organism eller en del av en sådan, som
resultat av en kemisk retning,
antingen mot det kemiska ämnet,
positiv K., eller från detta, negativ K.,
1104.
Kemoterapi’, behandling av sjukdomar
med kemiska medel, som direkt
angripa sjukdomsorsaken, t. ex.
sulfapreparat.
1. Kempe, Frans C. (1847—1924),
industrimän, donator. Såsom chef för
de Kempeska sågverken i Norrland,
bl. a. Mo & Domsjö AB, vilka
grundats av hans far, var K. en av
ban-brytarna inom trävaruindustrin och
en pionjär inom skogsvårdens
område. Han donerade 1897 en
professur i växtbiologi till Uppsala
universitet samt 1917 en fond till
pensionerade arbetare vid de Kempeska
företagen.
2. Kempe, J. Carl (f. 8/12 1884), son
till Frans K., industriman. Är en av
den svenska träindustrins ledande
män, 1917—49 chef för Mo &
Domsjö AB. Ledamot av styrelsen för
Svenska träforskningsinstitutet och
en av initiativtagarna till detta
(1942). — Silvermedaljör i tennis
vid OS 1912.
3. Kem’pe, F. O. Erik (f. 15/7 1898),
industriman, 1928—48 disponent och
verkställande direktör för
Roberts-fors AB, chef för Mo & Domsjö
AB från 1949.
Kempe, Roland (f. 1907), målare. Har
främst utfört landskap och
figurmotiv, bl. a. från Spanien, i en
summarisk stil med dämpad färgskala,
stundom i anslutning till Goya och
Manet.
Kem’penland eller Kempen,
flamländskt namn på Campine [kan=pin’],
skogklädd sandplatå i n. Belgien.
Stora stenkolsfyndigheter, 319 K.
Kempff, Wilhelm (f. 1895), tysk
pianist och tonsättare, professor i
Stuttgart 1924—30. Har företagit många
konsertturnéer, även till Sverige
(l:a ggn 1917), och har skrivit
operor, orkesterverk och pianostycken.
Kempis, se Thomas a Kempis.
Kemp’ten, stad i s.v. Bayern, s.
Tyskland vid övre Iller. 40 700 inv. 1952.
Textil- och pappersindustri.
Ken’gis, numera nedlagt järnbruk i
Pa’jala kommun, Norrbottens län,
vid Torne älv. Anlädes 1646.
Kenia, detsamma som Kenya.
Keni’cius, Petrus (1555—1636), teolog,
ivrig motståndare till Johan III:s
liturgi, biskop i Skara 1595,
ärkebiskop 1609.
Kennan [ken’an], George (f. 1904),
amerikansk diplomat, chef för den
politiska planeringsavdelningen State
Departement 1947—49. K. utbildade
sig till sovjet-expert och spelade
en avgörande roll vid omläggningen
av USA:s utrikespolitiska kurs i
början av 1947, då han lanserade
teorin om »the policy of
contain-ment» (tillbakahållandets politik)
mot Sovjetunionen. Tvingades lämna
utrikestj änsten efter den
republikanska regimens tillträde 1953. Har
sedan dess verkat som
skriftställare och föreläsare. Har utgivit
American diplomacy 1900—1950
4421
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
