Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Læstadius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÆSTADIUS, LARS LEVI
LAGERCRANTZ, OLOF
1. Læsta’dius, Lars Levi (1800—61),
kyrkoherde i Karesuando och
Paja-la, väckelsepredikant, upphovsman
till den i nordligaste Skandinavien
ännu allmänt spridda
læstadianis-men, 2122 B.
2. Læsta’dius, Petrus (1802—41), bror
till Lars Levi L., missionär i
Lappmarken, som han skildrat i sin
berömda Journal (1831).
3. Læsta’dius, Lars Levi (f. 26/12
1909), sonsons son till Lars-Levi L.,
teaterman, författare, regissör vid
Göteborgs stadsteater 1942—46, chef
för Hälsingborgs stadsteater 1946—
50, chef för Malmö stadsteater från
1950. Har även utgivit dramatiska
arbeten, bl. a. Melodi på lergök
(1946).
Læsö, dansk ö i Kattegatt, s. ö. om
Frederikshavn. 112 km2, 3 445 inv.
1950. Består till största delen av
ljunghed och flygsand. Jordbruk,
sjöfart, fiske, 653 K.
1. de La Fayette [lafajät’], Marie
Madeleine (1634—93), grevinna,
fransk författarinna, litterär
salongs-dam och väninna till La
Roche-foucauld. Hennes roman Prinsessan
de Clèves (1678, sv. ö. 1923) räknas
tack vare sin förfinade sensibilitet
och genomtänkta psykologi som ett
mönster för fransk berättarkonst.
2. de La Fayette, Marie Joseph Gilbert
du Motier (1757—1834), markis,
fransk militär och
revolutionspoliti-ker, ledde en frivilligkår på
koloniernas sida i amerikanska
frihetskriget och blev därigenom även
amerikansk nationalhjälte. L. tillhörde
de ledande revolutionspolitikerna
1789 och organiserade nationalgardet
men tvangs emigrera 1792. Han blev
efter 1818 medlem av
deputeradekammaren, där han tillhörde de
radikala, och blev vid julirevolutionen
1830 åter chef för nationalgardet,
1155, 2495.
La Fontaine [la fån?tä’n], Henri (1854
—1943), belgisk rättslärd, socialistisk
politiker och fredsivrare. Nobels
fredspris 1913.
de La Fontaine, Jean (1621—95),
fransk författare, har i sina Fables
(1668—94, sv. ö. i urval 1924 och
1930) bragt den urgamla djursagan
till fulländning genom sin säkra
formkänsla, välbalanserade
livsvis-dom och friska naturuppfattning.
Dessa fabler ha blivit imiterade
överallt i Europa, även i Sverige,
885
Laforgue [lafårg’], Jules (1860—87),
fransk författare, är i sina dikter
och prosapoem en föregångare till
exoressionistiska och surrealistiska
strömningar.
Laforsen, fall i Ljusnan, n. v.
Hälsingland, 33 km ovan Ljusdal. 21,4 m
högt, 33 000 hk, sedan 1949 under
utbyggnad, 1516 K, 1677.
1. Lafrensen, Niclas, d. ä. (1698—1756),
miniatyrmålare, speciellt
porträttminiatyrer efter andras målningar.
2. Laf’rensen, Niclas d. y., i Frankrike
kallad Lavreince [lavräns’s], (1737—
1807), son till Niclas L. d. ä., målare,
till 1791 huvudsakligen verksam i
Paris, där hans gouacher med
motiv ur det mondäna sällskaps- och
nöjeslivet vunno stor popularitet
och ofta reproducerades. Efter sin
återkomst till Sverige utförde L.
främst porträttminiatyrer, 3324.
Lag. 1. Inom filosofin är L. ett
sammanhang enligt vilket det ena
följer ur ett annat. Man skiljer härvid
mellan normlagar, t. ex. sedelagen
och tankelagarna, och naturlagar. —
2. Inom juridiken innebär L. ett
påbud eller en norm, utfärdad av
statsmakternas innehavare till
med
borgarna. I Sverige användes
termen lag numera endast om
författning som kräver lagrådets
granskning eller som enligt grundlagen
skall ha denna titel. Annan
författning kallas förordning, om
riksdagens godkännande fordras för dess
utfärdande, eljest kungörelse,
stadga m.m. — 3. Inom teologin
vanligen beteckning för de fem
Moseböckerna. — I sammanställningen
lag och evangelium betecknar L. av
Gud uppställda föreskrifter om
riktig gudstjänst och rätt liv,
evangelium innebär därvid frälsning
genom Guds nåd. — 4. Inom fysiken
betecknar L. ett matematiskt
samband mellan de för ett flertal
fysikaliska fenomen grundläggande
mätbara storheterna. — 5. Samvaro,
sällskap, sammanslutning av
personer för tävling, t. ex. fotbollslag,
eller arbete. — 6. Lösning, t. ex.
sockerlag, vid matlagning och
konservering.
Laga domstol, domstol, som är
behörig upptaga visst mål till prövning.
Regler i kap. 10 och 19
rättegångsbalken.
Laga fång, köp, arv, gåva, skifte m. fl.
av lagen godkända sätt för förvärv
av egendom, 3846.
Laga förfall, av domstol godtagna
hinder för uteblivande från rättegång,
såsom trafikhinder, sjukdom o. dyl.
Regler i 32 kap. rättegångsbalken.
Laga försvar, äldre lagterm om den
som hade enskild eller allmän tjänst
eller annat näringsfång. Den som
saknade L. betraktades som
lösdri-vare.
Lagaholm, slottsruin på en holme i
Lagan, invid staden Laholm. Slottet
anlades under tidig medeltid och
var än i svensk, än i dansk ägo. Det
raserades 1676. — L. var även det
medeltida namnet på nuvarande
Laholm, 1534.
Laga kraft, eller rättskraft, egenskap
hos en dom eller ett beslut, att det
står slutgiltigt fast och ej kan
överklagas hos högre myndighet.
Lagan, flod i v. Småland och s.
Halland, från Taberg till Laholm, 244 km
lång, Sydsveriges längsta flod och
största flodområde (6 450 km2), rik
på sjöar och vattenkraft, 1532,
3111 K.
Lagas, Lagasj, fornbabylonisk stad i s.
Mesopotamien. Viktiga fynd från
su-merisk tid ha där gjorts vid franska
grävningar på 1870-talet, bl. a.
konung Gudeas palats (ca 2600 f. Kr.),
243.
Laga skifte, jorddelning enligt
särskilda bestämmelser, ursprungligen en
stadga av 1827, numera 1926 års lag
om delning av jord å landet och
1917 års lag om fastighetsbildning i
stad. L. å landet innebär såväl
delning av oskiftade som omdelning av
förut skiftade ägor i syfte att utan
någon delägares förfång åstadkomma
lämplig indelning för ägornas
brukande. Det område, som göres till
föremål för L., kallas skifteslag. L.
verkställes av lantmätare med
biträde av två gode män, granskas av
överlantmätaren och fastställes av
ägodelningsdomare eller
ägodelnings-rätt, 541, 2128, 2129 B.
Lagberedningen, kommitté för
utarbetande av vissa mera omfattande
lagförslag. Den första lagberedningen
tillkom 1841 och den nuvarande, som
blivit permanent, 1902. Består av
ordförande, två ledamöter med
domarutbildning och en rådgivande
nämnd.
Lagbyråchef, benämning på
byråchefer för lagärenden i vissa
departement.
Lager, La’urus no’bilis, familjen
lagerväxter, ett 5—15 m högt träd i
Medelhavsländerna. De läderartade
bladen samt frukterna användas som
krydda. L. var hos grekerna helgad
åt Apollon och lagerkransen
användes ännu i dag som hederstecken.
Lager, maskinelement med uppgift att
hålla en roterbar axel i läge. Vid
glidlager glider metall mot metall,
varvid direkt kontakt, som skulle
förorsaka hopskärning, förhindras
medelst en oljefilm. Vid
rullnings-lager förmedlas lagerkraftema
antingen av kulor (kullager) eller
rullar (rullager). En specialtyp av
sistnämnda kallas nållager. — Jfr
Lagermetall.
Lager, gyllenbrunt öl med maltarom.
1. Lagerberg, Sven (1672—1746),
greve, krigare och riksråd 1723—46, god
finansman.
2. Lagerberg, Sven (1822—1905),
greve, militär, Oscar II :s adjutant och
vän, blev oerhört populär i
huvudstadslivet på grund av sin kvickhet
och sitt vinnande sätt.
Lagerberg, Torsten (f. 8/4 1882),
botanist. Professor i skogsbotanik med
allmän botanik vid Skogshögskolan
1918—47. Redaktör för Svensk
Botanisk Tidskrift 1918—38,
medarbetare i standardverket Vilda växter
i Norden.
1. Lagerbjelke, Gustaf (1777—1837),
greve, diplomat, ledare av
utrikespolitiken efter marsrevolutionen 1809,
1810—11 envoyé i Paris, 1831—37
statsråd
2. Lagerbjelke, Gustaf (1817—95),
brorson till Gustaf L., greve,
statsman. Var Sveriges siste
lantmarskalk och blev F. k:s förste talman.
Landshövding i Södermanlands län
1858—88, — 8.
1. Lagerborg, Robert Olof (1835—82),
finsk liberal politiker och
tidningsman, redaktör för Helsingfors
Dagblad från 1865.
2. Lagerborg, Rolf (f. 1874), brorson
till R. O. L., finländsk filosof och
psykolog. Har behandlat filosofiska,
etiska, estetiska och psykologiska
frågor från utpräglat
naturalistiskbehavioristisk ståndpunkt. Bland
hans arbeten märkas Vad vi kunna
veta om själen (1928), Om sanningen
i religionen och fromhetslivet (1934),
Moral i vardande (1937) samt det
självbiografiska verket I egna ögon
— och andras (1942).
3. Lagerborg, Teodora (f. 29/4 1914),
dotter till Rolf L., finländsk
premiärdansös, anställd vid Kungl. Teatern
1932—39 och 1945—48.
Premiärdansös från 1935.
Lagerbring, Sven (1707—87),
historiker. Var professor i Lund och anses
jämte Dalin som banbrytare för den
kritiska hävdaforskningen i Sverige.
L:s största arbete är Svea rikes
historia (1769—83), 1616.
1. Lagercrantz, Carl Otto (1683—1746),
militär och hatt-politiker, ivrade
1741 för krigsförklaring mot
Ryssland, sökte i Moskva kontakt med
hertigen av Holstein under pågående
krig men arresterades vid
hemkomsten. Frigiven ledde han Stockholms
försvar mot dalkarlarna 1743.
2. Lagercrantz, Herman (1859—1945),
industriman, diplomat. Ägnade sig
från 1889 en följd av år åt
Frälsningsarméns sociala hjälparbete i
Stockholm, intog därefter en
ledande ställning inom svensk industri.
Var 1907—10 envoyé i Washington.
3. Lagercrantz, Olof (f. 10/3 1911),
författare, litteraturkritiker, sedan
1951 kulturchef i Dagens Nyheter.
Hans dikter och prosaskisser vittna
om personlig egenart, formsinne och
4491
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
