Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Leopold ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEOPOLD II
LESAGE, ALAIN RENÉ
Leopold II (1835—1909), son till
Leopold I, konung av Belgien, drev en
skicklig ekonomisk politik och blev
suverän i Kongostaten. Samlade en
jätteförmögenhet, som han
testamenterade till staten.
Leopold III (f. 1901), son till Albert I
och dennes efterträdare som belgisk
konung, 1934—50. Gift med
prinsessan Astrid av Sverige 1926—35.
Ingick 1941 ett morganatiskt äktenskap
med en belgisk guvernörsdotter
Mary Lilian Beals (f. 1916), som
fick titeln prinsessa av Réthy. Barn
i första giftet: Joséphine-Charlotte
(f. 1927), Baudouin (f. 1930) och
Albert (f. 1934). — L. ledde sitt lands
försvar efter det tyska anfallet i
maj 1940 men såg sig tvungen att
mot regeringens önskan kapitulera
28 maj s. å. Kvarstannade i landet
under den tyska ockupationen, men
fördes 1944 till Tyskland. L:s önskan
att efter befrielsen 1945 återvända
som sitt lands regent
omintetgjordes av vänsterpartierna, vilka
genomdrevo att han ej skulle få
återkomma förrän efter folkomröstning.
Vid konsultativ folkomröstning i
mars 1950 röstade 57,7 % för
Leopold. Denne återvände på sommaren
1950 till sitt land, där han efter
svårartade inrikespolitiska
motsättningar dock tvingades avsäga sig
kronan till förmån för sonen
Baudouin och abdikerade i juli 1951,
— 320.
Leopold (1835—1905), furste av
Hohen-zollern-Sigmaringen. Hans
tronkandidatur till spanska kronan var den
formella anledningen till
fransktyska kriget 1870—71.
Leopold I (1640—1705), tysk-romersk
kejsare, vald 1658. Invecklades i
krig med Sverige och Turkiet,
hävdade huset Habsburgs makt och
befäste Österrikes herradöme i Ungern.
För sonen Karls räkning gjorde L.
anspråk på det spanska arvet.
Leopold II (1747—92), tysk-romersk
kejsare, erhöll vid Josef II:s död
1790 de österrikiska arvländerna och
valdes samma år till kejsare. L. var
bror till drottning Marie-Antoinette
i Frankrike men lyckades ej rädda
henne vid revolutionen.
Leopold (1676—1747), furste av
An-halt-Dessau, preussisk fältmarskalk.
Utmärkte sig i spanska
tronföljds-kriget, erövrade Stralsund av Karl
XII och slog österrikarna 1745 vid
Kesselsdorf. Framför allt är »der
alte Dessauer» känd som preussiska
arméns organisatör.
Leopold (1846—1930), hertig av
Bayern, tysk generalfältmarskalk. Blev
efter Hindenburg 1916
överbefälhavare på östfronten.
Leopold I den ärevördige, (omkring
1290—1326), österrikisk furste,
hertig av Österrike 1308. Besegrades
1315 av schweizarna vid Morgarten.
Leopold III (1351—86), brorson till
Leopold I, österrikisk furste, hertig
av Österrike 1365. Stupade mot
schweizarna vid Sempach.
af Leopold, Carl Gustaf (1756—1829),
både som skald och prosaförfattare
den klassiske representanten för
gustaviansk vitterhet. I sina bästa
dikter är han en utsökt ordkonstnär,
som med elegant kvickhet
framställer sin välbalanserade oftast
resignerade livssyn. Hans prosaskrifter
äga samma spiritualitet och vittna
dessutom om djup och vidsynt
förtrogenhet med samtidens filosofi.
Som upplysningens och
franskklassicismens siste store
representant utsattes L. för kraftiga angrepp
av nyromantikerna, 950, 2157, 3333 B.
Leopold II:s sjö, stor insjö i Belgiska
Kongo, Centralafrika. Avrinner till
nedre Kassai, en biflod till
Kongo-floden. Vid lågvatten 2 325 km2, vid
högvatten 8 200 km2.
Léopoldville [-vil’], sedan 1923
huvudstad i Belgiska Kongo, vid
Stanleypool i Koniofloden. 257 275
inv. 1952, därav ca 14 000 vita.
Järnväg och rörledning för olja till
Ma-tadi vid Kongomynningen.
Utgångspunkt för flodtrafiken till det inre
Kongo. Flygfält. Anlädes 1881, —
24 K, 2041 B.
Lepan’to, grek. Navpaktos (naf’-)>
stad i mellersta Grekland vid inre
delen av Korintiska viken. Ca 4 000
inv. Här förintade de förenade
spanska, venetianska, genuesiska
och påvliga flottorna under Juan
d’Austria 1571 den turkiska flottan,
varigenom turkarnas sjövälde på
Medelhavet bröts, 928, 3540.
Lepan’toviken, detsamma som
Korintiska viken.
Le’pas, se Långhalsar.
Lepautre [lapå’tr], Jean (1618—82),
fransk dekorationskonstnär, vars i
kopparstick mycket spridda
mönsterblad fingo stor betydelse inom
konsthantverket.
L’Épée, Charles Michel (1712—89),
abbé, fransk dövstumspedagog,
ban-brytare inom
dövstumsundervis-ningen, bl.a. som grundare av det
första dövstumsinstitutet (i Paris
1770).
Lepidium, se Krasse.
Lepidoden’dron, fjällträdet, fossilt
växtsläkte, tillhörande
lummerväx-terna. Särskilt i Mellaneuropas
stenkoisbildningar är L. ett typiskt
inslag. L.-arterna voro 25—30 m höga
träd, som förgrenade sig
gaffelfor-migt. Stammen var vanligen försedd
med barrlika 15—25 cm långa blad.
Lepidoli’t, en litiumhaltig glimmer.
Lep’idus, Marcus Æmilius (omkring
89—13 f. Kr.), ingick med
Octavia-nus och Antonius i andra
triumviratet 43, men undanträngdes 36 av
Octavianus.
Lepori’der, se Hardjur.
Lepra, detsamma som spetälska, 3192.
Leppée, Gjurgja (f. 7/5 1907),
operasångerska av kroatisk börd, blev
svensk medborgare 1946. Har i
Sverige framträtt på Kungl. Teatern
och med framgång även som
romanssångerska.
Lep’tis Ma’gna, forntida stad på
Afrikas norra kust, i nuvarande
Tripo-lis. L. var kejsar Septimus Severus’
födelsestad och hade sin blomst
-ringsperiod under dennes regering,
2861 K.
Lepti’ter, omkristalliserad hälleflinta,
mycket finkorniga, innesluta bl.a.
de förnämsta malmförekomsterna i
Mellansverige, 1859.
Leptoso’m [-så’m], (grek, leptos’, tunn,
och soma, kropp), smal, gänglig
kroppsform, 1939, 1941 B.
Lep’us, lat., hare, se Harsläktet.
Le Puy-en-Velay [la pyi ane valä],
huvudstad i dep. Haute-Loire, s.
Frankrike, nära övre Loire. 23 453
inv. 1954. Flera märkliga kyrkor
från medeltiden, bl.a. en från
900-talet på en 85 m hög bergspets. På
en annan hög bergskägla en
kolossalstaty av Notre-Dame de France.
Berömd för sin spetstillverkning.
Lera, mineraljord med dominerande
partikelstorlek under 0,002 mm, 1377
B.
Lerberget, fiskläge i n. v. Skåne vid
Öresund, s. om Höganäs. 470 inv.
1951. Badort.
Lerbo, församling i Sköldinge
kommun i Södermanlands län, 744 inv.
1954.
Lerbäck, kommun i s. Närke, Örebro
län, 5 077 inv. 1954. Bildad 1952
genom sammanslagning av Lerbäck
och Snavlunda, 2554 K.
Lerdal, församling i Högsäters
kommun i v. Dalsland, Älvsborgs län,
448 inv. 1954.
Lerdala, församling i Timmersdala
kommun i n. Västergötland,
Skaraborgs län, 603 inv. 1954.
Lerduveskjutning sker med hagel på
skivformiga »duvor» av lera och
asfalt, 11 cm i diameter. Duvorna,
som av en maskin kastas i
växlande riktningar (stundom 100 m),
skall träffas under luftfärden,
varvid de splittras. Skytten står 15 m
från kastmaskinen, 3087.
Lergiga’n [-gi-], fabriksnamn för ett
av de moderna s. k.
antihistami-nika, som användes mot olika
allergiska åkommor samt mot sjösjuka
och andra former av rörelsesjuka.
Kan också användas som milt
sömnmedel.
Lerglimmerskiffrar, detsamma som
fy lliter.
Lergök, folkligt flöjtinstrument av
lera, med eller utan griphål, vanligen
i form av fågel eller annat djur.
Lerhamn, fiskeläge och badort i n. v.
Skåne, s. ö. om Mölle.
Lerida, huvudstad i provinsen L., n. ö.
Spanien, vid floden Segre. 52 849
inv. 1950. Urgammal stad från
kelt-iberisk tid, senare kungasäte.
Han-delscentrum. Textil- och
glasindustri.
Lermontov [ljär’mantaf], Michail
(1814—41) rysk skald, officer,
stupad i duell. Hans poesi ger med sin
färgstarka, musikaliska stil uttryck
åt ett spänningsfyllt romantiskt
temperament, som L. själv skoningslöst
analyserade i romanen Vår tids
hjälte (1840, senaste sv. ö. 1926).
Det kaukasiska landskapet spelar
stor roll i hela hans författarskap.
Ett urval av hans dikter har
utkommit i sv. ö. (1919), 2908.
Lerne’iska hydran, månghövdat odjur
som enligt myten bodde i trakten av
Lerna (Grekland) där det dräptes
av Herakles.
Le roi est mort, vive le roi [lo roa’ e
må’r, viv’-], fr., konungen är död,
leve konungen; till franska
hovcere-monielet hörande uttryck, använt
sista gången vid Ludvig XVIII :s
död 1824.
Le’ros, en av Tolvöarna i Egeiska
havet. 73 km2, 13 600 inv. 1936.
Tillhö-de 1911—47 Italien, nu Grekland.
Lerskiffer, tät, tunnskivig bergart,
som bildats av sammanpressad och
förhårdnad lera, 1859 B, 3235.
Lerskädda, Hippoglossoi’des
plates-soi’des, en 35 cm lång, gråbrun
flundreart, som förekommer vid
västkusten. L. är tunn och därför
ej uppskattad som matfisk.
Lersten, tät bergart, liksom lerskiffer
bildad av hårdnad lera men utan
dess karakteristiska skivighet, 1859.
Le’rum. 1. Kommun i s.v. Älvsborgs
län, 6 404 inv. 1954. — 2.
Stationssamhälle och förort till Göteborg i
L. 1, vid Säveån nära dess utlopp i
sjön Aspen. 1211 inv. 1951.
Les absents ont toujours tort [les
absans ån« tosjo’r tå’r], fr., de
frånvarande ha alltid orätt.
Lesage [lasa’sj], Alain René (1668—
1747), fransk romanförfattare och
dramatiker. Starkt påverkad av
spansk litteratur, som han flitigt
översatte. Självständigast är han i
sin skälmroman Gil Bias (1715—35),
som genom sin osminkade realism
och eleganta berättarkonst kom att
spela en stor roll för senare
romanförfattare, samt i den satiriska
komedin Turcaret (1709), 1180.
4511
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
