Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Magnifik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNIFIK
MAHOGNY
officiella sammanhang Ers
magnificens’.
Magnifi’k, präktig, storartad.
Magnitogorsk [magnitagårsk’],
industristad i Tjeljabinskområdet i
Ural-bergen. Sovjetunionen, vid övre
Uralfloden. 146 000 inv. 1939.
Anlädes 1930 som centrum för
Uralom-rådets järn- och stålindustri.
Väldiga anläggningar. Malmen kommer
från det närbelägna Magnetberget,
stenkolet från Kuznetsk- och
Kra-gandafälten. Flyghamn, 170 K, 172 B.
Magnitu’d (lat. magnitu’do, storlek),
ett tal, som anger en stjärnas
ljusstyrka enligt den i astronomin
vanliga grader ingen. De svagaste, för
ögat nätt och jämnt synliga
stjärnorna sägas vara av 6:e
storleks-klassen (magnituden). Hos nästa
storleksklass, alltså den 5:e, är
ljusstyrkan 2^2 ggr så stor osv.,
samtliga klasser igenom. Detta medför,
att en stjärna av l:a magnituden
är 100 ggr så stark som en stjärna
av 6:e, 3252.
Magno’lia, växtsläkte av fam.
Magno-lia’ceae, omfattande träd eller
buskar med helbräddade blad och
stora, lysande, stundom välluktande
blommor. I Sverige odlas flera arter.
Magnus Ladulås (1240—90), konung
av Sverige 1276, son till Birger Jarl,
besegrade brodern Valdemar vid
Hova 1275 och kröntes följande år
samt kuvade omkring 1280 ett
stor-mannauppror. M. synes ha stött sig
på kyrkan. Under hans tid kom det
världsliga frälset till synes i
dokumenten (bl. a. Alsnö stadga 1279)
och ett riksråd framträdde.
Bergsbruk och stadsväsen började
utvecklas och våldgästning förbjöds
(därav kanske namnet Ladulås), 2239 B.
Magnus Eriksson (1316—74) konung
av Sverige och Norge 1319, son till
Erik Magnusson och Ingeborg
Hå-kansdotter. 1332 vann M. Skåne och
1343 Halland men förstörde
därigenom sina finanser, vilket i längden
omöjliggjorde hans sega kamp mot
stormännen. Genom den allmänna
landslagen omkring 1350 åsyftades
en sammansvetsning av de olika
landskapen. Efter ett olyckligt
korståg i österled försämrades läget och
ett uppror utbröt 1356. Sedan M.
förlorat Skåne och Gotland till
Valdemar Atterdag, fördrevs han av
stormännen, som inkallade hertig
Albrekt av Mecklenburg. Mot slutet
av sitt liv levde M. hos sonen
Håkan i Norge, där han drunknade
under en sjöresa, 2240 B, 3099, 3260.
Magnus den gode (omkring 1025—47),
konung av Norge, son till Olof den
helige. Måste flera gånger med
vapenmakt hävda sin rätt till
Danmark, vars krona han ärvt.
Magnus Haraldsson (d. 1069), konung
av Norge 1066 jämte brodern Olof
Kyrre, son till Harald Hårdråde.
Magnus Barfot (1073—1103), konung av
Norge. Låg i strid med konung Inge
i Sverige men äktade dennes dotter,
Margareta Fredkulla, 2518.
Magnus Erlingsson (1156—84), konung
av Norge 1161, son till Erling
Skak-ke och dotterson till Sigurd
Jorsala-fare. Stupade i kamp mot Sverre.
Magnus Lagaböte (1238—80), konung
av Norge. Utarbetade en lagbok för
hela riket och gjorde Norge till
arvrike.
Magnus Birgersson (d. 1320), svensk
prins, son till konung Birger
Magnusson, tillfångatagen och avrättad
efter faderns nederlag.
Magnus (1542—95), svensk prins,
hertig av Östergötland, son till Gustav
Vasa och Margareta Leijonhufvud,
tidigt sinnessjuk.
Magnus Nilsson (d. 1134), dansk prins,
son till konung Nils, dotterson till
Inge d. ä. M. mördade 1131 Knut
Lavard och stupade 1134 i strid med
Erik Emune.
Magnus Henriksson (d. 1161), dansk
prins. Lät mörda konung Sverker
1156, men föll i kamp mot dennes
son Karl. Först senare källor uppge
att han skulle ha dräpt Erik den
helige.
Magnus (1540—83), dansk prins, son
till Kristian III, gift med en dotter
till Ivan IV av Ryssland. Sökte
förgäves grunda ett rike i
östersjöländerna.
Magnus, Gustav (1802—70), tysk
fysiker och kemist, professor i Berlin,
gjorde flera fysikaliska och kemiska
upptäckter, bl. a. den s. k.
Magnus-effekten. Den innebär att en
cylinder eller ett klot, som roterar kring
sin axel, i en luft- eller
vätske-ström, påverkas av en kraft
vinkel-rät mot rotationsaxeln och
strömriktningen. Denna kraft söker draga
kroppen åt det håll där
relativrörelsen gentemot mediet är minst. —
Effekten utnyttjades på sin tid i den
s. k. Flettner-rotorn.
Magnus. Johannes, se Johannes
Magnus, 3332.
Magnus, Olaus, se Olaus Magnus, 3332.
Magnuseffekt, se Magnus, Gustav.
Magnus Haraldsson, biskop i Skara
1522—29, Gustav Vasas motståndare,
flydde efter Västgötaupproret till
Danmark.
Magniisson, Arni (1663—1730), isländsk
historiker och samlare. Hans
samling av fornisländska dokument och
manuskript, den s. k.
arnamagnae-anska samlingen i Köpenhamns
universitetsbibliotek, är den största i
Norden och har varit av stor
betydelse för all senare nordisk filologi.
Magnusson, Nils (f. 15/1 1890),
geolog, från 1951 överdirektör och chef
för Sveriges geol. undersökn. Har
bl. a. medverkat i läroboken
Sveriges geologi (1926, ny upplaga 1950).
Mago (d. 203 f. Kr.), bror till
Hanni-bal, deltog i dennes fälttåg mot
Rom.
Magog, se Gog och Magog.
Magpumpning, magsonde’ring,
nedförande av en gummislang i
magsäcken för att upphämta nedsvalda
giftiga ämnen eller för undersökning
av magsäckens funktioner.
Magra, församling i Bjärke
kommun i v. Västergötland, Älvsborgs
län, 788 inv. 1954.
Magsaft, matsmältningsvätska, som
avsöndras av magslemhinnekörtlarna.
M:s viktigaste beståndsdelar äro
saltsyra, pepsin och lipas. Saltsyran
verkar bakteriedödande och gör
magsaften sur så att pepsinet kan
verka på äggviteämnena, 2242.
Magsjukdomar, sjukdomar i
magsäcken eller tolvfingertarmen. Hit höra
bl. a. magsår, magkatarr och
mag-kräfta, 2242.
Magsår, ul’cus ventric’uli, sår i
magsäcken, och ulcus duode’ni, sår i
tolvfingertarmen, kunna uppstå som
följd av akuta eller kroniska
magkatarrer, cirkulationsrubbningar
eller nervösa rubbningar i
magslem-hinnan. Symtomen äro kräkningar,
smärtor i magen, i regel några
timmar efter maten, understundom även
nattliga magsmärtor och avmagring.
Ibland tillkomma mer eller mindre
omfattande blödningar från
mat-smältningskanalen. Avgörande för
diagnosen är röntgenundersökning.
Behandlingen är dietetisk men i
vissa fall är operativt ingrepp att
föredraga, 2242.
Magsäcken, ventrikeln, del av mat-
smältningskanalen, kommunicerande
upptill genom övre magmunnen med
matstrupen och nedtill genom nedre
magmunnen med tunntarmen
(tolvfingertarmen). Slemhinnan är
veckad och innehåller körtlar, som
producera magsaften, 2284.
Magsänkning, gastroptos, sänkning av
magsäcken till ett flera cm lägre
läge än normalt. Förlöper i regel
utan några som helst symptom, men
kan understundom ge upphov till
smärtor, avmagring, trötthet och
nervositet.
Magya’rer [madja’rer], ungrare, det
förhärskande folket i Ungern,
tillhör den finsk-ugriska språkgruppen,
3585.
Magyariska [madja’riska], se Ungerska
språket.
Mahabha’rata, den klassiska
sanskritlitteraturens berömdaste hjältedikt,
troligen redigerad under
århundradena närmast före eller efter Kristi
födelse. Innehållet är mycket
mångskiftande, vilket förklaras av att M.
består av åtskilliga verk som ha
tillkommit under skilda epoker.
Den innefattar bl. a. Bhagavadgita,
en av Indiens viktigaste religiösa
urkunder, 527, 1739.
Mahalla al-Kubra, stad i n. Egypten,
100 km n. om Kairo. 116 000 inv.
1947. Handel med bomull,
textilindustri.
Mahana’di, flod i Centralprovinserna,
ö. Främre Indien, utfaller med delta
i Bengaliska viken. 840 km lång.
Nyttjas till konstbevattning, 1727 K,
1728.
Maharaja [maharad’ja], sanskrit,
storkonung, titel för flera regerande
indiska furstar.
Mahat’ma, indisk titel för framstående
andliga ledare.
Ma’hdi (arab., den av Allah ledde),
titel buren av flera
muhammedanska härskare. — Sunniterna väntade
i M. en kommande världserövrare,
som skulle fullborda Muhammeds
verk. — I Egyptiska Sudan
igångsatte Muhammed Ahmed (d. 1885),
under namnet M. ett uppror och
erövrade större delen av landet. Jfr
Gordon pascha, 1789.
Mahé [mae’]. 1. F. d. fransk
besittning på Malabarkusten, s.v. Främre
Indien, 5 km2, 19 600 inv. 1952. —
2. Största ön i den brittiska
ögruppen Seychellerna, Indiska oceanen.
144 km2, 24 K.
Mahler, Gustav (1860—1911),
österrikisk tonsättare, elev till Bruckner
och framstående dirigent. Ledde
1897—1907 Wienoperan, 1909 för en
tid dirigent vid New Yorks
filharmoniska orkester. Han har anknutit
både till folkmusiken och Wagner
och är mest känd för sina 9
symfonier, Das Lied von der Erde,
sånger m. m., 3565.
Mahmud den store (d. 1030), turkisk
furste som härskade i
ghaznavider-nas rike i Afganistan och n.
Indien.
Mahmud I (1696—1754), turkisk
sultan 1730, förde krig med Persien,
Ryssland och Österrike och ingick
1740 förbund med Sverige. M. var
även en ivrig byggherre och
gynnade vetenskapen.
Mahmud II (1785—1839), turkisk
sultan. Var en kraftfull regent och
sökte reformera Turkiet efter
europeiskt mönster. Genom olyckliga
krig förlorade M. bl. a. Syrien och
måste erkänna Greklands
självständighet 1820.
Mahmudijekanalen i Egypten, går från
Alexandria till Nilens Rosettearm,
41.
Mahogny [mahång’ni], värdefullt
trä
4553
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
