Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Peer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEER
PELOTA
1814 sydgräns för Svenska
Pommern, 3559.
Peer [pi’a], eng., pär; medlem av
engelska överhuset.
Pegamoi’d, läderimitation, tillverkad
av tyg eller papp med överdrag
eller impregnering av
celluloidliknan-de ämnen. P. är vanligen färgad och
pressad. Tvättbar. Användes till
resväskor, möbelklädsel, bokband m. m.
Materialet, en engelsk uppfinning,
har numera delvis ersatts av
modernare plastkompositioner.
Pe’gasus, i den grekiska myten en
vingad häst, riden av Perseus. I
nyare tidens litteratur ofta anlitad
som symbol för den poetiska
inspirationen (försvenskat pega’s). —
Även en stjärnbild, som står i
söder vid midnatt omkring förra
hälften av september, i mellersta
Sverige omkring 35°—60° över
horisonten, 3251 B.
Pegel, nivåmätare, särskilt för
mätning av vattenstånd, består
antingen av en graderad lodrät
mätstång, med 0-punkt exempelvis vid
normalvattenstånd eller av en
flottöranordning i kombination med
en rörlig, pappersklädd trumma på
vilken vattenståndet registreras.
Eventuellt överföres trummans
rörelse elektriskt så att registrering
kan ske på annan plats, t. ex. i
manövercentralen till ett
vattenkraftverk eller vattenledningsverk.
Pegmati’t, en grupp av
grovkristalli-niska gångbergarter, bestå
övervägande av kvarts och fältspat jämte
glimmer, turmalin och topas. Hålla
bl. a. molybden, uran och radium i
stundom brytvärda mängder, 1859,
2246.
Péguy [pegi’], Charles Pierre (1873—
1914), fransk författare. P. började
som socialist och dreyfusard,
senare föregångsman för den katolska
och nationalistiska renässansen.
Stupade i slaget vid Marne. — Hans
verk, som blevo av stor betydelse
under och efter första världskriget,
publicerades till största delen i hans
1900—14 utgivna tidskrift Cahiers de
la Quinzaine, 1184.
Pehrson, Pehr (i Törneryd) (1845—
1915), hemmansägare och
riksdagsman, en av det gamla lantmanna
-partiets främsta representanter.
Liberal i konstitutionella frågor var
P. protektionist, sparsamhetsivrare
och till grundsynen starkt
konservativ.
Pehrson, Torsten (f. 10/11 1887),
zoolog, har ägnat sig åt studium av
fiskarnas sidolinjeorgan och
kranium, jämförande anatomi hos olika
fiskgrupper, släktskapen mellan
fiskar och tidiga landdjur m. m. Har
utgivit läroböcker och talrika
populärvetenskapliga arbeten.
Pehrsson, Axel, i Bramstorp, se
Bramstorp, 2712.
Pei-ho, »vita floden», flod i n. Kina
från trakten av Kalgan, rinner ö.
om Peking till Chiliviken av Gula
havet, vid Tientsin mottagande
Huai-ho. 560 km lång. Delvis
segelbar, genom Kejsarkanalen i
förbindelse med Huang-ho.
Peiping, se Peking, 1995 K.
Peipus [pei’-], sjö på gränsen mellan
Estland och Sovjetunionen. Dess
sydligaste del är Pskovsjön. 30 m
ö. h., 3 584 km2, största djup 18 m.
Avrinner genom Narova till Einska
viken, 863 K.
Peisis’tratos (500-t. f. Kr.), tyrann i
Aten, vars stormakt han grundläde.
P. stödde sig på folket i Ättikas
gruvdistrikt. En stark både andlig
och materiell expansion
kännetecknar hans regeringstid, 1443.
Pejling, flyg- och sjöterm: uttagande
av riktningen till en viss punkt
(t. ex. en fyr), särsk. från ett fartyg
eller ett flygplan i och för
positions-kontroll och bestämning av
kompasskurs. P. kan ske genom direkt
observation eller med radions hjälp.
— Pejlram, en i en ringformad
isolator innesluten ramantenn för
radiopejling, 2449.
Pejlskiva, instrument för pejling,
vanligen i form av en med fartyget
fast förbunden, graderad vridbar
cirkulärskala med 0-strecket
pekande rakt föröver och en på denna
skala rörlig siktinrättning i form av
en diopter, 2449.
PekaTmöt, frukt av peka’nträdet,
Ca’-rya olivaefo’rmis, i södra delen av
Nordamerika. P. är av en valnöts
storlek men har slätare skal och
kärna.
Peking, 1928—49 Peiping, Kinas
huvudstad före 1928 och sedan åter
efter kommunisternas seger 1949,
belägen i provinsen Hopei i n. Kina
på en slätt mellan floderna Hun-ho
och Pei-ho. 2 031 000 inv. 1952.
Består av två huvuddelar på ömse
sidor om en hög mur: den äldre
tatar- eller mansjustaden i n. och
kinesstaden i s. En mängd
praktfulla tempel och palats. Universitet.
Livlig handel och en del industri,
1995 K, 2635 B.
Pekinganka, vit-gräddgul anka med
rödgula ben och näbb. God
vär-pare. Väger ca 4 kg.
Pekinge’ser, kinesisk hundras, vikt 4—
5 kg, av olika färg, med tät,
långhårig päls, i synnerhet på öron ocn
svans. Hög panna, stora ögon, kort
nos, 1669 B.
Pekingmänniskan, Sinan’thropus
pe-kinen’sis, apmänniska från äldsta
kvartärtiden, påträffad vid
grävningar 1927 i grottavlagringar s.v.
om Peking.
Pekkala, Mauno (f. 1890), finsk
socia-listledare. Flera gånger statsråd,
försvarsminister 1945—46. Anslöt sig till
de kommunistorienterade
folkdemokraterna 1946, statsminister i en
koalitionsregering 1946—48,
folkdemokraternas presidentkandidat 1950.
PekoraT (lat. pec’us, boskap), skrift
eller yttrande som genom sin
enfald får ett drag av omedveten
komik. — Pekoralist’, författare av
P.
Pektin’ämnen, i mjuka växtdelar
förekommande kolhydrater, som vid
kokning bli geléartade. Framställas
fabriksmässigt ur fruktskal och
användas såsom tillsats i marmelad,
mjukost, m. fl. födoämnen, 591.
Pelagianism’en, en av den brittiske
munken Pela’gius (d. efter 418)
framförd kristendomsuppfattning,
som i polemik mot Augustinus
förnekade arvsynden och hävdade att
människan av egen fri vilja kunde
nå fulländning.
Pela’gisk (grek. pel’agos, hav), havs-,
som hör till havet. Användes bl. a.
om djur- och växtformer, som leva
oberoende av bottnen.
Pela’giska öarna, italiensk ögrupp i
Medelhavet v.s.v. om Malta. De
största, Lampedusa och Linosa,
hade 1951 tillsammans 4 458 inv.
Pelagius, se Pelagianismen, 226.
Pelagosa [-gå’sa], kroat. Palagruza,
jugoslavisk klippö mitt i Adriatiska
havet på 42° 23’ n. br. Fyr.
Pelare, fyr- eller flerkantigt,
fristående arkitektoniskt stöd, liksom de
runda kolonnerna vanligen försett
med bas och kapitäl.
Pelargo’nium, släkte av familjen
näveväxter med 250 arter i Sydafrika,
buskar eller örter. Som ampelväxt
odlas P. pelta’tum med krypande
skott. I blomstergrupper och i
kruka odlas P. zonaTe med
scharlakansröda blommor, engelska
pelar-gonier är hybrider mellan P.
cu-culla’tum, angulo’sum m. fl., 2882.
Pelarhelgon eller styli’ter (grek,
sty’-los, pelare), kristna botgörare som
levde på pelare. Företeelsen fanns
kvar ända in på 1100-talet, 2015.
Pelarne, församling i Sevede kommun
i n.ö. Småland, Kalmar län, 422 inv.
1954, med timmerkyrka från
1200-talet.
Pelarordning, se Kolonnordning.
Pèle-méle [pälmä’1], fr., huller om
buller.
Pelika’n, Peleca’nus onocro’talus,
familjen årfotade simfåglar, längd
180 cm, vit, med rosenröd
anstrykning. Näbb lång, platt, rak.
Undernäbb med stor säck. Flyger och
simmar bra, kan ej dyka. Lever av
fisk. Medelhavsländerna. Två
exemplar ha skjutits i Sverige. — P. är
inom kristna kyrkan symbol för
kärleken och troligen identisk med
kyrktuppen.
PeTion, 1 601 m högt berg på
Tessa-liens ö. kust, mellersta Grekland.
Enligt sagan staplade giganterna
Pelion på Ossa för att söka storma
gudarnas boning Olympen, 1442 K.
Peli’ter, relativt finkorniga
sedimentbergarter, 1859.
PelTa, forntida stad i Makedonien, n.
Grekland, 40 km n.v. om Saloniki,
Makedoniens huvudstad under
Filip II, 1442 K.
Pella’gra, endemiskt uppträdande
sjukdom, orsakad av brist på vitamin Bi
(saknas i klifritt mjöl), med
ery-tem, katarrala förändringar,
nervösa rubbningar och avmagring som
karakteristiska symptom, 3706.
Pelléas och Mélisande, musikdrama
av Debussy till text av M.
Maeter-linck. Uppförd f. f. g. i Paris 1902,
i Stockholm 1926. — 2582.
Pellets, kraftfoder, som pressats till
runda fasta bitar, med ca 1 cm
diameter och samma längd.
PelTico, Silvio (1789—1854), italiensk
författare och frihetskämpe. Slog
igenom med den patriotiska
tragedin Francesca da Rimini (1815, sv. ö.
1877), men vann sin största
berömmelse med självbiografin Le mie
prigioni (1832, I fängelse, sv. ö.
1925), där P. skildrar sin
fängelsetid på den österrikiska fästningen
Spielberg vid Brünn.
PelopTdas (d. 364 f. Kr.), grekisk
fältherre och statsman från Thebe,
Epaminondas’ berömde vän och
stridskamrat, stupade efter tapper
kamp i slaget vid Kynoskephalai.
Peloponne’siska krigen, krig 431—421
och 413—404 f. Kr. mellan Aten och
Sparta. Slutade med Atens
nederlag, 30, 1445.
Peloponne’sos (grek., Pelops ö), det
gamla, nu återupptagna grekiska
namnet på den halvö, som utgör
det grekiska fastlandets sydligaste
del, vilken från 1200-talet kallades
More’a. 21 556 km2, 1 127 457 inv.
1951, — 1442 K.
PeTops, i grekisk mytologi son till
konung Tantalos i Lydien. P.
besegrade i kappkörning konung
Cino-maos i Pisa och vann därigenom
kungadottern Hippodameia till
maka. Hans seger berodde på att
Cino-maos’ körsven mutats att dra ut en
hjulsprint i dennes vagn, så att han
störtade och dödades. Då
körsvennen krävde lön för dådet dödades
han av P., varigenom denne drog
förbannelse över sig och sin släkt,
pelopi’derna.
Pelota [-lå’-] (sp., boll), baskiskt
4686
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
