Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Schweinfurtgrönt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCH WEINFURTGRÖNT
SCLEROT1NIA
49 700 inv. 1952. Betydande
industri, kullager-, motor- och
färgfabriker. Utsattes för häftiga allierade
flyganfall 1943—44, — 3559 K.
Schweinfurtgrönt, se Kejsargrönt.
Schweinfurth [sjvai’nfort], Georg
August (1836—1925), tysk
Afrikaresan-de, den siste av de stora
Afrikafor-skarna. Undersökte 1863—94 bl. a.
området mellan Nilen och Kongo,
Egyptens och n.ö. Afrikas öknar och
gjorde därunder även värdefulla
botaniska och etnografiska rön. S.
utgav bl. a. Im Herzen von Afrika
(1874).
Schweitzer [sjvait’sar], Albert (f.
1875), berömd elsassisk teolog,
filosof, musiker och läkarmissionär,
huvudsakligen verksam i
Lamba-rene, Franska Ekvatorialafrika. S:s
etiska grundprincip är vad han
kallar vördnad för livet. Hans
forskningar i urkristendomens historia
ha lett honom till starkt betonande
av det eskatologiska elementet.
Såväl praktiskt som teoretiskt är han
en stor kännare av Bachs musik,
varom han har skrivit ett
epokgörande verk (1905). S. erhöll 1953 av
norska stortinget 1952 års fredspris,
2320, 2953 B.
Schweiz [sjveits] eller Schweiziska
Edsförbundet, förbundsrepublik i
Mellaneuropa mellan Frankrike,
Tyskland, Österrike, Lichtenstein
och Italien. 41 288 km2, 4 877 000
inv. 1953, därav ca 72 % tysktalande,
21 % fransk-, 6 % italiensk- och
1 % rätoromansktalande. Huvudstad
Bern, 876 B, 2954 B, 2955 K.
Schwei’zergardet, påvens av
schweizare bestående livgarde i Vatikanen.
— Före 1848, då de förbjödos av
schweiziska regeringen, förekommo
dylika gardesregementen också i
andra makters tjänst, särskilt i
Frankrikes.
Schweizeri’, äldre svensk benämning
för kaféer med spritservering,
ursprungligen öppnade av vid
1800-talets början inflyttade schweiziska
sockerbagare, som serverade
konditori- och spritvaror.
Schweizerost, sötaktig, helfet, hård,
rundpipig ostsort, vanlig benämning
på de schweiziska
Emmenthaler-och Gruyèreostarna. S. produceras
numera med framgång även i andra
länder, främst Finland, 3118.
Schweiziska Edsförbundet, det
officiella namnet på Schweiz.
Schweri’n, huvudstad i delstaten
Mecklenburg, n. Tyskland vid
Schwerinsjön, 88 164 inv. 1946.
Ståtlig gotisk domkyrka, uppförd 1325
—1416, och slott, förr residens för
storhertigarna av
Mecklenburg-Schwerin, 3559 K.
1. von Schweri’n, Fredrik Bogislaus
(1764—1834), greve, präst, politiker.
Var från 1815 en av
riddarhusoppo-sitionens främsta män och ivrade för
parlamentarism efter engelskt
mönster. S., som var allmänt känd
under namnet »riksprosten», var en
framstående finansman och bidrog
till myntregleringens genomförande.
2. von SchwerTn, Martina (1789—1875),
f. Törngren, friherrinna, känd för
sin vänskap och spirituella
brevväxling med von Rosenstein, von
Brink-man och Tegnér.
3. von Schweri’n, Wilhelm (1792—1808),
son till Fredrik B. von S., greve,
militär. Stupade i slaget vid Oravais
1808, besjungen för sin tapperhet
av Runeberg i Fänrik Ståls sägner.
4. von SchwerTn, Hans Hugold (1853
1912), sonson till Martina von S.,
friherre, Sveriges förste professor
i geografi i Lund 1897. Företog 1885
—87 en forskningsresa till
Kongo-området och hemförde rika
sam
lingar till Vetenskapsakademien. S.
ägnade sig främst åt geografins
historia.
Schwerin von Krosigh, Lutz (f. 1887),
tysk politiker, 1932—45
riksfinans-minister. Utrikesminister i Dönitz’
kapitulationsregering i maj 1945.
Dömdes av en allierad domstol i
Nürnberg till 10 års fängelse.
Frigavs 1951.
von Schwind, Moritz (1804—71), tysk
målare, en framstående
representant för den tyska romantiken med
sina målningar med idylliska
genre-och sagomotiv, präglade av naiv
berättarlust och saklig
detaljskildring. Bland hans mest kända verk
märks Des Knaben Wunderhorn
(München), 3554, pl. vid art. Tysk
konst.
Schwyz. 1. Kanton i mellersta Schweiz
n.ö. om Vierwaldstättersjön, 908 km2,
72 400 inv. 1953. En av de tre
ursprungliga kantonerna i
Edsförbundet, 2958. — 2. Stad i S. 1 med
10 259 inv. 1950.
Schy’berg [-bär], Frederik (1905—50),
dansk litteratur- och
teaterhistoriker, recensent i Politiken från 1937,
där han blev mycket
uppmärksammad för sina litteratur-, teater- och
filmrecensioner. Bland hans
arbeten märkes Skådespelarkonst (1949).
1. Schück, Henrik (1855—1947),
litteraturhistoriker, professor i Lund
1890, i Uppsala 1898—1920, rektor
där 1905—18. Ledamot av Svenska
Akademien 1915. Hans ovanligt
mångsidiga och omfattande
forskningar ha delvis varit av
grundläggande betydelse för modern
humanistisk forskning i Sverige. Har
bl. a. utgivit Illustrerad svensk
litteraturhistoria (1895—97. tillsam-
mans med Karl Warburg, 3:e
omarbetade upplagan 1926—30
utgiven av S. ensam). Allmän
litteraturhistoria (1919—26) samt en mängd
specialarbeten i litteratur- och
fornhistoria.
2. Schück, Adolf (f. 1897), son till
Henrik S., historiker, docent vid
Stockholms högskola, bibliotekarie
vid Vitterhetsakademien sedan 1926,
kännare av Sveriges äldsta och
medeltida historia.
Schüldt, Fritiof (f. 9/6 1891), målare,
professor vid Konsthögskolan 1939—
49. Har utfört landskap, interiörer,
aktstudier och stilleben, tidigare
med en lyrisk, senare med en
alltmera mustig kolorit.
Schymberg, Hjördis (f. 24/4 1909),
operasångerska, anställd vid
Kungliga teatern i Stockholm sedan 1935,
hovsångerska 1943. Har även gästat
utländska scener, bl. a.
Metropolitan i New York 1947. S. har främst
framträtt i koloraturpartier men
sjunger även romanser.
Schütz, Heinrich (1585—1672), tysk
tonsättare, kapellmästare i Dresden,
den protestantiska kyrkomusikens
främste mästare före Bach och en
länk mellan honom och den äldre
vokalpolyfonin. Han skrev en stor
mängd vokal och instrumental
kyrkomusik, körverk, ett juloratorium
samt en ej bevarad opera, 2380.
Schäfer, tysk fårhund, höjd 60—65
cm, uppstående öron, avsmalnande
nos, päls medellång, grov och rak.
Varglik, ofta vargfärgad. Armé-,
polis- och blindhund, 1666 B.
Schäfer, Karl (f. 1909), österrikisk
konståkare på skridskor. Vann vid
OS 1932 och 36, VM 1930—36,
varefter han blev professionell, 3079.
Schäferi’ (ty. Schaf, får), gård där
fåravel i större utsträckning
bedri-ves.
Schäfers metod, en av den engelske
läkaren E. A. Sharpey-Schäfer (1850
—1935) utexperimenterad metod att
genom konstgjord andning rädda
drunknande till livet, 2180.
Schönberg, Arnold (1874—1951),
österrikisk tonsättare, känd främst
som ledare av den atonala skolan i
musiken. S. skrev först i
efterro-mantisk stil, t. ex. stråksextetten
Verklärte Nacht (18S9) och
körverket Gurre-Lieder (1911), men
genom en del orkesterstycken och
melodramcykeln Pierrot lunaire (1912)
bröt han med traditionell form och
harmonik, 2383, 3565.
Schönberg, Ib (1902—1955), dansk
skådespelare. Har arbetat vid olika
revy- och lustspelsscener, varit
med-direktör för Det ny Teater 1934—37
och för Alléscenen från 1945. S. har
medverkat i de flesta danska
filmer sedan 1933, bl. a. Familien
Swe-denhielm (1947) och Café Paradis
(1950).
Schönbrunn [-bron’], f. d. kejserligt
lustslott invid Wien, en av den
österrikiska barockens förnämsta
byggnadsverk, påbörjat 1695 av Fischer
von Erlach, fullbordat på 1740-talet
av N. Pacassi, 3682.
Schö’nebeck, stad i delstaten
Sachsen-Anhalt mellersta Tyskland, vid Elbe.
44 578 inv. 1946. Stora saltverk.
Schö’ngeist [-gaist], ty., »skönande»^
dilettantisk beundrare av vitterhet
och konst. Estetsnobb.
Schön’herr, Arnold (1869—1943),
tyskösterrikisk dramatiker, vars
brutalt-primitiva skådespel, t. ex. För hem
och tro och Kvinnodjävulen, haft
stor framgång även i Sverige
(uppfördes respektive 1912 och 1916).
Scien’tia, lat., vetenskap.
ScilTa, lökväxter med smala blad och
toppställd blomklase. Flera arter
odlas som prydnadsväxter. S.
marit’-ima, sjölök, innehåller drogen
scillai’n, som ges såsom
hjärtstär-kande medel.
Scillyöarna [sil’i-], engelsk ögrupp 45
km v. om Landsend i Cornwall.
16 km2, ca 1 700 inv. Viktiga fyrar
på Bishop Rock och Round Island.
Stor odling av grönsaker, tidig
potatis och blommor för avsättning i
London, 37, 73 K.
Scintillationsräknare, se Spintariskop.
1. Scipio [ski’-], Publius (d. 211 f.
Kr.), romersk fältherre. Var konsul
218, då han besegrades av Hannibal.
Stupade liksom brodern Gnaeus S.
i Spanien under strider mot
kartagerna.
2. Scipio, Publius Cornelius S.
Africa-nus d. ä. (235—183 f. Kr.), son till
Publius S., romersk fältherre och
statsman. Befäste romarnas
ställning i Spanien och besegrade
Hannibal vid Zama 202, varigenom
Kar-tagos maktställning bröts. S. bidrog
till den hellenistiska bildningens
införande i Rom, 1551.
3. Scipio, Publius Cornelius S.
Africa-nus d. y. (185—129 f. Kr.),
adoptivson till P. C. S. A:s son, romersk
fältherre. Erövrade och förstörde
Kartago 146 under det tredje
puniska kriget och intog Numantia i
Spanien 133. S. var en hellenistiskt
bildad man och nära vän med
Poly-bios.
Scirocco [sjiråk’å], se Sirocco, 2988.
Scir’pus, se Säv.
Scleran’thus, se Knavelsläktet.
Sclero’sis dissemina’ta. nervsjukdom
av okänd orsak, ledande till
svårartade förlamningar av olika
muskler, och vanligen förande till
fullständig invalidisering av den sjuke.
Inget effektivt botemedel känt, 2470.
Sclerotin’ia, släkte av fam. Peziza’ceae
av säcksporsvamparna, parasiter
på kulturväxter. — S. sclerotino’rum
framkallar rotfruktsröta, t. ex. hos
4796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
