Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sommen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÖMMEN ––––––––––––––-
Sömmen. 1. Östergötlands största sjö,
126 km2, 146 m ö. h., ö. om Tranås,
avrinner genom Svartån till Motala
ström, 3885 K. — 2.
Stationssamhälle i Tranås stad, n. Småland, vid
en vik av S. 1. 1113 inv. 1951.
Träindustri, 3877 B, 3880 K.
Somnambulis’m (lat. som’nus, sömn,
och ambula’re, gå omkring),
sömngång, benägenhet för utförande av
vissa handlingar utan att vara vid
fullt medvetande. S. förekommer
hos barn med psykopatiska anlag,
mera sällan hos vuxna. —
Som-nambuT, sömngångare;
sömngångaraktig.
Somnif’era, lat., sömnmedel.
Somnolens’, dvala ur vilken man lätt
kan väckas. — Somnolent’, dåsig.
Jfr Sopor.
Som’nus, lat., sömn. — Även namnet
på sömnguden.
Sonat (ital. sonata, av lat. sona’re,
ljuda), cykliskt musikverk, oftast
bestående av tre eller fyra satser
för ett till tre instrument. Den
klassiska S. uppstod ca 1750 och
har i regel minst en sats (oftast
den första) uppbyggd i sonatform
(se d. o.), 2381.
Sonata, föregångsform till sonaten,
liksom denna i flera satser men
med enklare formgestaltning.
Komponerad för instrument, stod S.
ursprungligen i motsats till kantaten
(se d. o.), som var avsedd att
utföras vokalt.
Sonatform, en instrumental formtyp,
som utvecklades från omkr. 1750.
Symfonins och sonatens första sats
var regelbundet uppbyggd enl. S:s
formschema, ehuru ofta med talrika
modifikationer. S. bygger på
kontrasten mellan två teman av olika
karaktär (huvudtema resp, bi-,
sido-eller sångtema). Schematiskt
omfattar S. temaexposition, genomföring
(vari temana eller motiv ur dessa
bearbetas) samt repris av
expositionen och coda.
Sonati’n (ital., liten sonat),
instrumentalstycke med mindre format
och ofta ej så utvecklad sonatform
som i sonaten.
Son’chus, släkte av familjen
korgväxter med flerbladig stjälk, taggiga
bladkanter och riklig mjölksaft. Har
tunglika blommor i mångblommiga
korgar med tegellagda holkfjäll.
Frukt med hårpensel. Se Fettistel,
Mjölktistel.
Sonck, Lars (f. 1870), finländsk
arkitekt, banbrytare och en av de
främsta företrädarna för den finska
nationella arkitekturen vid 1900-talets
början. Har bl. a. uppfört
domkyrkan i Tammerfors (1905), Berghälls
kyrka (1908) samt Börsen i
Helsingfors (1911), 556, 964, 1587 B.
Sond [sångd], kirurgiskt instrument
för undersökning av sår och
kroppens inre håligheter. — Sonde’ra,
undersöka med sond. — I överförd
mening: känna sig för, utforska.
Sonett’ (ital. sono, klang), en
ursprungligen siciliansk diktform på
fjorton rader, i regel på jambiskt
versmått och uppdelad i två
fyr-radiga och två treradiga strofer
(kvatriner och terziner).
Rimflät-ningen växlar, speciellt i terzinerna,
i kvatrinerna är den vanligen abba
abba. — S. utbildades på 1200-talet
i Italien och bragtes till
mönstergill fulländning av Dante och
Pet-rarca, 3677.
Sonfjället eller Sånfjället, fjäll i
mellersta Härjedalen, högsta toppen
1 277 m ö. h. En del av S. (27 km2)
utgör sedan 1910 nationalpark.
Song-koi, »röda floden», flod i Bortre
Indien, från kinesiska provinsen
Yünnan till Tonkinviken. 1170 km
lång. Segelbar till kinesiska
gränsen, 1168.
So’nika (fr. sonica, i rätt stund),
ursprungligen fransk kortspelsterm.
— Helt S., utan vidare.
Sonne, Jörgen (1801—90), dansk
målare. Hans främsta verk är frisen pä
ytterväggen till Thorvaldsens
Museum i Köpenhamn (1846—48),
präglad av en enkel, storformig
linjerytm och fåtaliga färger.
Sono’r (lat. sonor’us, ljudande),
klangfull, välljudande. — Sonorite’t,
klangfullhet.
Soop, Erik (1592—1632), krigare, chef
för Västgöta kavalleri. Enligt
sägnen skall S. ha räddat Gustav II
Adolfs liv i slaget vid Stuhm 1629.
Sophiahemmet, stiftelse i Stockholm,
bildad på initiativ av drottning
Sofia för utbildning av sjuksköterskor
vid ett av stiftelsen drivet sjukhem,
uppfört 1889.
Sophiasyster, vid Sophiahemmet
utbildad sjuksköterska.
So’por, lat., dvala, medvetslöshet,
djupare än somnolens men ej så
tung som koma.
Sopp, vanlig benämning på rörsopp,
släkte inom porsvamparna.
Soppsköldpaddan, Chelo’nia myd’as,
familjen havssköldpaddor, längd 11
dm, vikt 450 kg. Lever av tång.
Förekommer vid tropiska och
subtropiska kuster. Lägger på
sandstränder 400 ägg. Köttet och äggen
eftersökta.
Sopra’n (lat. supre’mus, högst), det
högsta registret hos den mänskliga
rösten, omfattar kvinno- och
gossröster inom omfånget c’—a".
Gränsen uppåt kan utvidgas för
koloratursopranen, medan mezzosopranen
når djupare än ettstrukna c.
Sopron [sjåp’rån], ungerska namnet
på Oedenburg.
Sor’ber, vendisk folkgrupp.
Underkuvades av Karl den store och kommo
därefter under stormäriskt och
polskt välde samt utsattes sedan för
tysk kolonisation. Två mindre
land-och språkområden ha till nutiden
bevarats i respektive Ober- och
Niederlausitz.
Sorbe’t (arab. sjari’ba, dricka),
glass-artad, ursprungligen turkisk dryck,
beredd av kallt vatten (snö),
krossade russin, citron, socker, umbra.
Framställes numera genom frysning
av fruktsaft, ev. med tillsats av vin,
likör, grädde.
Sorbiska språket, lausitziska, även
kallat vendiska, västslaviskt språk,
talas i Lausitz.
SorbitoT, sexvärd alkohol, som
förekommer i frukter och bär.
Framställes tekniskt genom elektrolytisk
reduktion av glykos. S. användes
såsom utgångsmaterial vid
framställning av C-vitamin (askor bin
-syra).
Sorbonne [sårbån’], universitet i
Paris, beläget i Quartier Latin. Redan
under medeltiden spelade det en
dominerande roll i europeiskt
bild-ningsliv, 2620.
Sordi’n (ital. sordina, av lat. sur’dus,
döv, ljudlös), tondämpare, dämmare
för olika slag av musikinstrument.
Består på stråkinstrument av en
träklämma att sätta över stallet, på
bleckblåsinstrument av en ihålig
trä- eller metallkägla att införas i
mynningen. Jfr Dämmare. — I
överförd betydelse: lägga S. på,
dämpa, lägga band på. —
Sordine’-rad, dämpad.
Sorel [såräl’], Albert (1842—1906),
fransk historiker, professor i Paris.
Skildrade i ett stort verk om Europa
och den franska revolutionen hur
––––––––––––––––- SOT
revolutionen och kejsardömet
fullföljde monarkins utrikespolitik.
Sorel [såräl’], Georges (1847—1922),
fransk filosof och sociolog, en av
syndikalismens främsta teoretiker.
Blev genom sin positiva inställning
till våldet indirekt även en av
fascismens idégivare, 3393.
So’renskriver, titel på norsk domare,
motsvarande häradshövding i
Sverige.
Sor’ex, näbbmussläktet, se Näbbmöss.
Sorgenfri [sår’an-], kungligt danskt
lustslott n. om Köpenhamn, uppfört
1705 av den franske arkitekten F.
Dieussart, tillbyggt 1743—44 av
rokokoarkitekten Thurah.
Sorgmantel, Vanes’sa anti’opa,
dagfjäril, spännvidd 61—76 mm,
brunsvarta vingar med bred, guldgul
utkant. Hela landet, färgpl. vid art.
Fjärilar.
Sorkdjur, gnagare med enkla
frarn-tänder och strecktecknade
kindtänder med öppna rötter. Fem släkten
i Sverige. Se Lämmelsläktet,
Mull-sork, Äkersork, 2912 B.
Sorptio’n, gemensam benämning på
absorption och adsorption. Jfr
Ock-lusion.
Sorren’to, stad i s. Italien, s. om
Neapel på sydsidan av Neapelbukten,
10 822 inv. 1951. Berömd klimatisk
kurort.
Sor’sele, kommun i mellersta
Lappland, Västerbottens län, 6 106 inv.
1954, därav 1 064 i Sorsele
municipal-samhälle vid Vindelälven med
träindustri och 1942—45 folkhögskola
för lappar, upprättad av Svenska
missionssällskapet, nu flyttad till
Jokkmokk.
Sorti [sårti’] (fr. sortie), en
skådespelares utträde från scenen;
bemärkt persons avgång; utgång,
försvinnande; utfallspost i fästning.
Sortiment’ (ital. sortimento),
varulager, urval.
Sorunda, kommun i ö.
Södermanland, Stockholms län, Södertörn,
känd för säregen bondekultur. 3 105
inv. 1954. Märklig gråstenskyrka
från äldre medeltid.
Sorö, huvudstad i S. amt (1 478 km2,
125 884 inv. 1950), s.v. Själland,
Danmark. 5 503 inv. 1950. Berömd
romansk klosterkyrka från
1100-talet och med Absalons, Valdemar
Atterdags och Ludvig Holbergs
gravar. Staden har vuxit upp kring
den 1586 tillkomna Sorö akademi,
kulturell stiftelse, vars avkastning
främst går till dess skola, sedan
1903 fullständigt läroverk med bl. a.
internatelever, 653 K.
S. O. S., internationell nödsignal. Har
felaktigt tolkats som en
förkortning för »save our souls», eng.,
rädda våra själar. Består av tre
korta, tre långa, tre korta
morsetecken, som upprepas med jämna
mellanrum.
Soser (omkring 2 900 f. Kr.), egyptisk
farao av III:e dynastien, berömd
genom den äldsta kända
pyramiden, 780.
Sosno’wiec [-vjets], stad i s.v. Polen,
vojevodskapet Slask. 91 050 inv. 1949.
Masugnar, gjuterier, valsverk,
glasbruk, ullsninnerier, kemisk
industri, 2691 K.
Sostenu’to, ital., utdraget. Ibland
detsamma som ritardando (se d. o.).
Sot. 1. (Ty. Sucht, sjukdom),
gammalt ord för sjukdom, förekommer
ännu i vissa sammansättningar,
såsom lungsot, rödsot, gulsot m. m. —
Sotdöden, död på sjukbädden. —
Sotsäng, dödsbädd. — 2. En form av
finfördelat kol, som bildas vid
ofullständig förbränning av organiska
ämnen. Jfr Kimrök, 2021.
4842
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
