Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Thyselius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDERÄKNING
THYSELIUS, CARL JOHAN ––––––––
Stor turisttrafik, många kurorter,
hemslöjd, 3559,
1. Thyse’lius, Carl Johan (1811—91),
ämbetsman, politiker.
Ecklesiastikminister 1860—63, civilminister 1875
—80 samt Sveriges förste ofrälse
statsminister 1883—84.
2. Thyselius, Erik (1854—1924),
brorson till Carl Johan T., publicist och
historisk författare. Utgav verket
Vem är det 1912—20, var
huvudredaktör för Nordisk familjeboks
3:e upplaga 1923—24. Har i
populärhistoriska verk bl. a. behandlat
Karl XV :s tid och franska
revolutionen.
Thyssen, Fritz (1873—1951), tysk
industrimän, ledamot av riksdagen 1933
—39, chef för Vereinigte Stahlwerke
A. G. Nazisternas viktigaste
finansiär före 1933, råkade senare i
motsättning till Hitler och flydde 1939
till Frankrike, där han häktades av
nazisterna 1940. Satt i
koncentrationsläger 1940—45 och dömdes till
böter av en tysk
denazifieringsdom-stol 1948. Emigrerade till Argentina.
Thälmann, Emst (1886—1944), tysk
kommunistledare, kommunisternas
kandidat vid presidentvalen 1925 och
1932. Häktades vid
riksdagshusbranden 1933 och dog i
koncentrationsläger.
Thörn, Folke (f. 21/9 1897),
länsjäg-mästare. Var 1920-talets bästa
orien-teringslöpare och senare en av
slalom-sportens pionjärer. Som fostrare i
fråga om naturskydd och
»natur-vett» har han gjort en stor insats,
2585.
Thömberg, Ernst Herman (f. 6/6 1873),
sociolog och nationalekonomisk
författare, populärvetenskaplig
föreläsare, fil. hedersdr 1939. Skrifter
bl. a. Folkrörelser och samhällsliv
i Sverige (1943), 3140.
1. Thörnell, Olof (f. 19/10 1877),
militär, generallöjtnant 1936, general
1940. T. var chef för försvarsstaben
1936—39, överbefälhavare över
rikets försvarskrafter 1939—44 och
chef för konungens stab 1944—50.
2. Thörnell, Gösta (f. 7/4 1879), bror
till Olof T., språkman, professor i
latinska språket och litteraturen i
Uppsala 1935—44. Har bl. a.
behandlat senlatinet och översatt delar av
Olaus Magnus’ Historia om de
nordiska folken.
Ti, kemiskt tecken för Titan.
Tiahuanaco [tiahoana’kå], ruinområde
nära Titicacasjön i Bolivia. T. var
en gång säte för en av Amerikas
äldsta högkulturer, uppbyggd av
ay-maraindianernas förfäder. Mest
berömd av T:s fornminnen är den s. k.
solporten, huggen ur ett enda block
och prydd med stiliserade reliefer,
450, 1722.
Tiamat, babylonisk gudinna,
personifierande urhavet, som fanns före
världens skapelse. Skapelsen
tillgick så att guden Marduk i strid
dödade Tiamat och av hennes kropo
skapade himmelen och jorden, 3041.
Tiarp, församling i Vartofta kommun
i ö. Västergötland, Skaraborgs län,
214 inv. 1954.
Tiazol [-åT], heterocyklisk förening,
innehållande en 5-ledad ring av 3
kolatomer, 1 kväveatom och 1
svavelatom. Denna ring ingår i vissa
sulfapreparat (sulfatiazol) samt i
svavelfärgämnen.
Ti’bast, Daphne mezere’um, familjen
Thymelea’ceae, en intill meterhög
buske med smala, helbräddade blad
endast i toppen, rosenröda
blommor på bar kvist i täta knippen
längs stammens sidor. Röda,
bärlik-nande frukter. I skogsdungar Skåne
Norrland, mindre allmän, ofta
odlad som prydnad. Giftig.
Tib’bett, Lawrence (f. 16/11 1896),
amerikansk operasångare, baryton.
Sedan 1923 anställd vid
Metropolitan men har även gjort talrika
ut-landsturnéer och
grammofonin-sjungningar. Har gästat Sverige.
Även verksam som filmskådespelare,
bl. a. i Nymånen (1931) och Sången
från Kuba (1932).
Tibell-Hegert, Anna (f. 7/4 1891),
sångerska (alt), har blivit berömd som
opera-, konsert- och
oratoriesånger-ska både i hem- och utlandet. Hennes
dotter Evy Tibell (f. 25/12 1914),
sångerska (sopran), har framträtt i
Göteborg och Malmö i operetter.
Tiber’ias, arab. Tabarije, stad i n.
Palestina vid v. stranden av Tiberias’
sjö (Gennesaret), omtalad i bibeln,
under korstågstiden starkt befäst.
16 300 inv. 1953, mest judar, 2605.
Tibe’rius (42 f. Kr.—37 e. Kr.),
romersk kejsare 14 e. Kr. Augustus’
adoptivson och efterträdare, gift
med hans dotter Julia. Utmärkte
sig i strider mot germanerna. T:s
regering var fredlig, finanserna goda
och provinsförvaltningen utmärkt.
Från år 26 levde T. ett
enstörings-liv på Capri. Var en rättrådig
härskare, ehuru kanske något
människo-fientlig till sitt sätt, och den avoga
bild senatsoppositionen givit av
honom har numera i hög grad
reviderats, 2860.
Ti’bern, Tiber, lat. Tib’eris, ital.
Te’-vere, mellersta Italiens största flod,
från mellersta Apenninerna i
Tos-cana genom Rom till Tyrrenska
sjön. 405 km lång, flodområde 17 000
km2. Segelbar för mindre fartyg
till Rom, men trafiken är obetydlig,
2850.
Tibe’t, tibetanska Bod-jul, jordens
mäktigaste och i genomsnitt högsta
bergland, i Centralasien.
Medelhöjd ca 5000 m. Omkring 1,2 milj,
kmä, ca 3 milj. inv. Huvudstad Lhasa.
Formellt är T. ett kinesiskt lydland.
Till 1950 var det i realiteten
tämligen självständigt men kom från
1951 i starkt beroende av
Pekingre-geringen, 1578, 3460.
Tibeta’nska språket, indo-kinesiskt
språk, ett av de tibeto-burmanska
huvudspråken. Talas i Tibet. T.
har en rad dialekter som
utvecklats ur fornspråket. Litteratur från
600-talet e. Kr., huvudsakligen
bestående av buddhistiska verk.
Tibeto-burmanska språk bilda jämte
de siamo-kinesiska den
indokine-siska (siniska) språkfamiljen.
Tibro, köping sedan 1947 i n.ö.
Västergötland, vid Tidan, 20 km n.ö.
om Skövde. 6 720 inv. 1954.
Betydande möbeltillverkning.
TibuTlus, Albius (omkring 55—19
f. Kr.), romersk skald, vid sidan
av Propertius Roms störste elegiker,
men av vekare och mera idyllisk
natur i sin förfinade poesi om
kärlek och lantliv, 2142.
Ticino [titji’nå], ty. Tessin. 1. Flod i
Schweiz och Italien, från S:t
Gotthard till Lago Maggiore och Po
nedanför Pavia. 237 km lång. — 2.
Kanton i s. Schweiz, kring övre
T. 1. 2 811 km2, 178 300 inv. 1953,
därav ®/io italiensktalande katoliker.
Huvudstad Bellinzona, 2955 K.
Ticinoalperna [titji’nå-], alpgrupp i
s. Schweiz, n. om Lago Maggiore,
2955.
Tickor, Polyp’orus, ett släkte
rörsvampar, som skiljer sig från
rör-sopparna genom att rören icke lätt
lossna från hatten. Några äro
ätliga, andra växa som parasiter på
träd och kunna förorsaka röta,
t. ex. björk- och tallticka. Se
Fnöske, Får ticka.
Tid, form för uppfattning av
ordningsföljden i skeendet. Tiden är
(liksom rummet) oåtkomlig för
exakt definition, enär den ej kan
återföras på andra och oberoende
begrepp.
Tidaholm, stad i s.ö. Västergötland,
Skaraborgs län, vid Tidan. 6 008 inv.
1954. Samrealskola.
Tändsticksfabrik, mekanisk verkstad,
snickeri-och möbelfabriker. Blev stad 1910.
— 3776, 3111 K.
Tidaholmsverken, Tidaholm, grundat
1935, är dotterbolag till AB Bofors
och tillverkar maskiner samt
maskindetaljer för dess räkning;
dessutom akrylplast (»Bonoplex»). —
Tidaholms bruks AB, grundat 1890,
tillverkade in på 1930-talet
lastbilar, bussar m. m., 3646.
Tidan. 1. Ä i östra Västergötland från
sjön Stråken på Smålandsgränsen
till Vänern vid Mariestad. 190 km
lång, flodområde 2 230 km2, 1951. —
2. Kommun i Skaraborgs län, 2 401
inv. 1954. Bildad 1952 genom
sammanslagning av Flistad, Götlunda
och Vad. — 3. Municipalsamhälle
i n.ö. Västergötland, vid T. 1., 18
km s.ö. om Mariestad, 563 inv. 1954.
Tidavad, församling i Ullervads
kommun i n. Västergötland, Skaraborgs
län, 277 inv. 1954.
Tidblad, Inga (f. 29/5 1901). En av
våra främsta skådespelerskor.
Dramatens elevskola 1919—22, verksam
vid Ranfts Svenska teater,
Oscarsteatern. Sedan 1933 vid Dramaten,
där hon har triumferat särskilt i
Shakespearetolkningar, präglade av
poesi och grace, t. ex. Ofelia,
Portia, Rosalinda. Beatrice, Viola.
Filmer bl. a. Intermezzo (1936), Det
brinner en eld (1943), Galgmannen
(1945) och Frånskild (1951), 3420.
Tidegärden, den i medeltida kloster
utbildade andakten vid vissa
bestämda tider av dygnet.
Tidelag, otukt med djur.
Bestraffades i äldre tid fram till 1864 med
dödsstraff, därefter med
straffarbete upp till två år. Sedan 1944 ej
straffbelagt.
Tidemand, Adolph (1814—1876), norsk
målare, en av de främsta
företrädarna för Düsseldorf skolan, jämte
Gude huvudrepresentanten för det
nationella, norska måleriet vid
1800-talets mitt. T. skildrar främst
norskt folk- och allmogeliv, bl. a.
i Haugianerna (1848) och Efter
vigseln (1870), 2529, 2531 B.
Tiden, Bokförlags AB T., Stockholm,
socialdemokratiskt bokförlag,
grundat 1912. Chef är sedan 1955 Alfons
Gidlund. Aktiekapital 205 000 kr.
Tiden, socialdemokratisk tidskrift,
utgiven sedan 1908 med 10 häften
årligen. Grundades av Hjalmar
Bran-ting, som var dess redaktör till 1917.
Redaktör är Kaj Björk.
Tidens Tegn, frisinnad norsk tidning
grundad 1910, indragen 1940. Hai
numera uppgått i Ver dens Gang.
Tidersrum eller Tirserum, församling
i Västra Kinda kommun i s.
Östergötlands län, 871 inv. 1954, med
spån-klädd träkyrka från omkring 1300.
Tideräkning. Enligt den av Julius
Caesar införda tideräkningen, den
s. k. julianska kalendern,
uppdelades året i 365 dagar med skottår
vart fjärde år. Denna »gamla stil»
förbättrades av Gregorius XIII, som
1582 lät utarbeta den s. k.
gregorianska kalendern eller »nya stilen»,
vilken i Sverige infördes 1753
(varvid 1 mars det året fick följa
omedelbart efter 17 februari). Enligt
denna är varje hundratal år skott -
4912
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
