dessa bygga flitigt (behöva ej ha fullbyggt), upplyftes skatt- lådan och en ny med 8 halvramar ställes under och den bina arbeta i ovanpå. Så snart detta utrymme är upptaget, utbytes glasramen m ot ett stående spärrgaller och en ram med kakmellanväggar eller utbyggd kaka sättes intill gallret och glasramen bakom kakan. Allt efter behov insättes flera ramar. Skattning. Så snart klöverdraget är över (omkring 15 juli), avtages skattlådorna och samhället efterskattas med kakorna i yngel- rummet. Spärrgallret bör nu borttagas. Invintring. I slutet av augusti (i ljungtrakter i början av september) företages invintringen, då samhället sättes på minsta möjliga antal ramar. Om bottnen vändes med översidan nedat, uppstår ett större luftrum under ramarne, vilket förordas av en stor del biskötare, då bina därigenom skulle få ett förråd av frisk luft under sig. Man har nämligen kommit underfund med att skämd luft finnes kvar i kupan trots det öppna flyghålet. Jag anser däremot att avståndet mellan bottnen och ram arne ej bör ökas under vintern för att magasinera ej allenast frisk luft utan även kall s å d a n , ty samhällei sitter faktiskt varmare, ju närmare bottnen sluter intill detsamma. Och när folk vill ha ut den skämda luften ur ett rum, så sänker man inte golvet, utan man öppnar en ventil vid taket, så att den uppvärmda skämda luften kommer ut. För att tvinga den varma luften nedåt åtgår kraft eller energi — här binas livsenergi — och att uppvärma det kalla luft- lagret under bina åtgår likaledes energi. , , . Den som dock föredrager detta luftlager under bina nar att vända bottnen och under den förut om näm nda pack- ramen eller vinterluckan insätta pallar eller klotsar, som fyller öppningen mellan bottnen och packramen, resp. vin- terluckan Att bina behöva något mera skydd för flyghålet än ett enkelt flusterskydd eller vikbart fluster hava vi ofta fram- hållit. Extra anordningar1 fördyra dock endast den redan dyra kupan. Att detta likväl verkligen är av nehovet pakallat, visar ett utdrag ur en artikel i en fackskrift, där den erfarne biskötaren G. A. Bark i Björkvik, Södermanland, skriver.