Sedan bottnen är hopspikad, avputsas kanterna så att den går lätt in i kupan utan att glappa och lämna vax- malsgöm m or vid sidorna. För att bottnen skall löpa lätt, spikas en 8 mm. tjock ramlist, som är lika lång som lösbottnen på vardera sidan av underbottnens översida. D essa kallas löplister och ha n:o 28. Skjut in bottnen till fullo och se efter om den är för hög vid fram- och sidoflyghål. Är så förhållandet, måste den hyvlas av, men lika i båda ändar och båda sidor, så att man kan ändvända densamma. Är den för låg, får m an använda tjockare löplister. Gavlar i lösbottenlådan är nödvändigt, och vid bakre än- dan lägges en med löplisterna lika tjock list för att för- hindra bina förirra sig under lösbottnen, där de kunna dö i massa. Att ha ett litet hål om 8 å 10 mm. diam. i lös- bottnen vid framkanten är bra, så att vilsekomna bin kunna Bikt 28. Gripöppning i Bild 29. Pall eller klots under lösbottnen. vinterluckan. kom ma upp i yngelrummet. Man behöver ej vara rädd för att vaxmalen skall gå genom hålet, ty där bina kunna gå behöver man ej riskera vaxmal i en starkt samhälle. För att lättare kunna dra ut lösbottnen, kan m an såga ur en bit ur ena gaveln, lagom långt och djupt att sätta in 3 fingrar i, t. ex. 100 mm. långt och 25 mm. djupt, och passa in en träbit i hålet, som fästes i ena ändan med en spik, som bild 28 visar. Pallar. När man vänder bottnen vid invintringen, uppstår en öppning mellan lösbottnen och vinterluckan eller packramen. Denna fylles genom att en pall sättes under. Spika därför ihop bitarna n;o 27, två och två, som bild 29 visar. Å ena kanten har då pallen samma höjd som lösbottenram en.