110 Tidigare ansåg förf., att ramarna i en kupa måste stå för kallt bygge för att nå bästa övervintringsresultat. Iakttagelser hade då gjorts på lågnormal- och wieslanderra-marna. Så uppstod svearamen, förf, följde med, slopade de låga ramarna och anskaffade nya kupor med svearamar och ville tillämpa längdbygge eller s. k. kallt bygge även för svearamen. Under årens lopp har dock den erfarenheten gjorts att för svea- och högre ramar är det likgiltigt, om ramarna ställas för tvär- eller längdbygge (varmt eller kallt bygge). För lågra ramar ställer sig saken helt annorlunda. Bild 79. Samhällets placering på kakan vid vinterns början där låga ramar äro ställda för tvärbygge. a foder; b biklungan. Bild 80. Samhällets läge under den tidiga våren. Samhället har ätit sig upp till överlisten. a foder; b biklungan, som ätit sig upp mot kakans överkant har avtagit i omfång. Tidigare har förf, framhållit svearamarnas företräde framför andra lägre ramtyper, på grund av att denna ram medger plats för vinterfodrets upplagring över bina. Jäm-iörelsen med lågnormal- och wieslanderramarna, har då skett med dessa ramar stående för tvärbygge, och ställda i den riktningen äro de svearamen underlägsna. I låga ramar ställda för tvärbygge lagra bina sina förråd åt ramens ändar och taga själva plats ■ i ramens mitt. (Se bild 79.) Under vintern äta de sig uppåt mot ramlisten. Härefter drager sig samhället till ena eller andra ändan av kakan. Så länge förrådet där räcker, kan samhället livnära sig, men när det är slut dör samhället av svält fastän i kakornas motsatta ändar flera kg. foder kan finnas. Om temperaturen under förvintern varit hög, har biklungan varit mera spridd över kakverket. Inträder kyla, Bild 78. Invändig täckbräda.