Tillverkning av ramar och isättning av kakmellanväggar Material, dimensioner och ramtyper. Vid biskötsel i bihus användas ramar. Ramarna böra tillverkas av 25 mm bred ramlist, som bör vara hyvlad åtminstone på utsidan för att man lättare skall kunna renskrapa ramen. Ramvirket bör vara kvistren furu, gärna fet men icke ”vresig” eller ”tjurig”, vilket man lätt lär sig skilja på. Använd ej gran, då detta träslag gärna slår sig då det torkar. En ram, som nedsättes i ett bihus, skall alltid underkastas en granskning, och är den skev, skall den riktas. Ramvirket till helramarnas kakbärarelist (överlist) skall vara 10 mm och till sido- och bottenlister 8 mm tjock. Halvramar tillverkas helt av 8 mm tjock ramlist. Avståndet från mitt till mitt i binas naturliga bygge är 35 mm och kakgatorna äro c:a 10 mm. Man använder därför 25 mm bred ramlist och håller ett avstånd mellan ramarna av 10 mm. Detta avstånd fixeras medelst särskilda avstånds-hållare, som äro 10 mm långa. En tums virke i brädgårdarna är c:a 22 mm. Användes sådant, måste avståndshållarna göras 13 mm långa, då måttet 35 mm strikt måste hållas. Kakbärarelisten på såväl hel- som halvramar bör nå 15 mm utom sidolisternas ytterkanter på ramens båda sidor, så att ramen kan ligga kvar på zinklisten, även om ramen för-skjutes i sidläge. I Sverige användes huvudsakligen endast 2 ramtyper, svea och lågnormal. Svearamen är 300 mm i fyrkant och lågnor-mal 222 mm hög och 366 mm bred. På grund av svearamens höjd användes i vårt land, i kupor med denna ram, halvramar i skattlådorna i stor utsträckning. Genom att ställa två skattlådor på varandra kan utrymme beredas för helramar.