Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk / 79 (1893) Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Utför Volga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SJUNDE KAPITLET.

Utför Volga.

Strax före kl. 12 på middagen samlade ångarens
ringklocka på Volga-kajen ett stort tillopp af menniskor,
ty bland dem funnos de, som fingo följa med, och de,
som velat följa med. Kaukasus’ ångpannor hade
tillräcklig ånga uppe. Ur dess skorsten uppsteg blott en
lätt rök, medan från ångpipan och säkerhetsventilerna
utströmmade hvit ånga.

Vi behöfva icke säga, att polisen öfvervakade
Kaukasus’ afgång och visade sig obeveklig mot dem bland
resenärerna, som icke voro berättigade att lemna staden.

En mängd kosacker redo fram och tillbaka på kajen,
färdiga att lemna polistjenstemännen handräckning, men
de behöfde icke mellankomma, och allt försiggick utan
motstånd.

På den bestämda timmen ljöd den sista ringningen,
trossarna kastades loss, ångarens väldiga hjul piskade
vattnet med sina ledade skoflar och Kaukasus ilade snabbt
fram mellan de två städer, som bilda Nischni-Novgorod.

Mikael Strogoff och den unga liffländskan hade tagit
biljett på Kaukasus och fått gå om bord utan någon
svårighet. Såsom vi veta, berättigade den för Nikolas
Korpanoff utfärdade podaroschnan denne handlande att hafva
en eller flere personer i sitt sällskap på sin resa i
Sibirien. De voro alltså en broder och en syster, som reste
tillsammans under den kejserliga polisens garanti.

Sittande på akterdäcket, sågo de två reskamraterna
den af guvernörens kungörelse så djupt uppskakade staden
försvinna för sina blickar.

Mikael Strogoff hade icke sagt något åt den unga
flickan, han hade icke stält en enda fråga till henne.
Han väntade, att, om hon ville säga något, hon sjelf skulle
tilltala honom. Den unga flickan hade brådtom att få

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>