Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Uppför Kama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kanske är den äfven något kortare än den andra, men
till denna fördel sälla sig olägenheterna af frånvaron af
posthus, vägens dåliga underhåll och byarnes gleshet.
Man kan med skäl ej annat än gilla det val, Mikael
Strogoff gjort, och om dessa sigenare, hvilket syntes
sannolikt, följde denna andra väg från Kasan till Ischim, hade
han alla utsigter att hinna fram dit före dem.
En timme senare ringde klockan på Kaukasus’
fördäck, kallande de nya passagerarna, återkallande de
gamla. Klockan var nu sju på morgonen. Intagningen
af bränsle hade nyss slutat. Pannorna skälfde under
trycket af ångan. Kaukasus var klar att afgå.
De resande, som skulle från Kasan till Perm, hade
redan intagit sina platser om bord.
I detta ögonblick bemärkte Mikael Strogoff, att
Harry Blount ensam af de två publicisterna hade
återvändt om bord.
Ämnade då Alcide Jolivet ej passa på afgångstiden?
Men just som man kastade loss trossarna, syntes
Alcide Jolivet komma storspringande. Ångaren hade
redan lagt ut, landgången var till och med dragen upp på
kajen, men Alcide Jolivet var ej den, som stod förlägen
inför en sådan småsak, och tagande ett hopp med en
clowns vighet, föll han ned på Kaukasus’ däck, nästan
i sin yrkesbroders armar.
— Jag trodde, att Kaukasus skulle afgå utan er, —
sade den senare med en sötsur min.
— Bah, — svarade Alcide Jolivet, — jag skulle
nog vetat hinna upp er, om jag också måst befrakta
en ångare på min kusins bekostnad eller fara med
postskjuts efter tjugu kopek för verst och för häst. Hvad vill
ni begära mer? Det var långt från hamnen till telegrafen!
— Ni har varit på telegrafen? — frågade Harry
Blount, hvars läppar genast hopknepos.
— Ja, det har jag! — svarade Alcide Jolivet med
sitt älskvärdaste leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
