Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Uppför Kama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invasionen, då jag lemnade Riga, — svarade den unga
liffländskan. — Det var först i Moskva, jag fick veta
denna nyhet!
— Och ändå fortsatte du din resa?
— Det var min pligt.
Dessa ord innefattade denna modiga unga flickas
hela karaktär. Nadia tvekade aldrig att göra, hvad som
var hennes pligt.
Hon talade derpå om sin fader, Vassili Fedor. Han
var en framstående läkare i Riga. Han utöfvade sitt
yrke med framgång och lefde lycklig bland de sina. Men
då det blef kändt, att han var medlem af ett hemligt
sällskap i utlandet, fick han befallning att afresa till
Irkutsk, och de gendarmer, som framburo denna order,
förde honom utan uppskof öfver gränsen.
Vassili Fedor fick blott tid att omfamna sin redan
mycket sjukliga hustru och sin dotter, hvilken kanske
snart skulle blifva utan stöd, och gråtande öfver dessa
två för honom så kära varelser, afreste han.
Sedan två år tillbaka var han nu bosatt i östra
Sibiriens hufvudstad, och der hade han, ehuru nästan utan
någon fördel, kunnat fortsätta med sitt yrke såsom
läkare. Icke desto mindre skulle han kanske varit
lycklig, så vidt en landsförvisad kan vara det, om hans hustru
och dotter befunnit sig hos honom. Men fru Fedor,
hvilken redan var mycket försvagad, skulle icke kunnat
lemna Riga. Tjugu månader efter sin mans afresa dog
hon i sin dotters armar, hvilken hon sålunda lemnade
ensam och nästan utan tillgångar. Nadia Fedor sökte
nu och erhöll utan svårighet den ryska regeringens
tillstånd att begifva sig till sin fader i Irkutsk. Hon skref
till honom, att hon skulle komma. Hon hade knappt så
mycket penningar, som behöfdes för denna långa resa,
men hon tvekade det oaktadt icke att företaga den
samma. Hon gjorde, hvad hon kunde!... Gud skulle
göra det öfriga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
