Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Ett oväder i Uralbergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Iemschiken fick tillsägelse att köra, och tarantassen
sattes i rörelse uppför de första afsatserna af Ural-bergen.
Klockan var nu åtta, och solen höll på att gå ned.
Det var redan mycket mörkt, ehuru skymningen räcker
ganska länge under dessa breddgrader. Ofantliga
dimmor syntes hänga ned från himlahvalfvet, men ingen
vindflägt rubbade dem ännu ur deras läge. Ehuru de förblefvo
orörliga från den ena horizonten till den andra, var dock
icke så förhållandet från zenit till nadir, och afståndet
mellan dem och marken minskades synbart. Några af
dessa dimlager gåfvo från sig ett slags fosforescerande
sken och antogo för ögat formen af bågar af sextio till
åttio grader. Dessa molnbälten tycktes småningom närma
sig marken och sammandraga sig till ett nät, så att de
snart komme att omsluta bergen, liksom en orkan i de
högre luftlagren jagat dem ofvanifrån nedåt. Dessutom
gick vägen uppåt mot dessa stora moln, hvilka voro
mycket tjocka och nästan färdiga att kondensera sig.
Inom kort skulle väg och dimmor sammansmälta, och så
vida icke molnen snart upplöste sig i regn, skulle
dimman blifva så tjock, att tarantassen ej kunde köras längre
utan fara för att störta ned i någon afgrund.
Ural-bergen uppnå emellertid blott en medelmåttig
höjd. Den högsta spetsen räknar icke öfver 5,000 fot.
Den eviga snön vet man icke af der, och den, som en
sibirisk vinter hopar på dessa bergs spetsar, smälter
fullkomligt för sommarsolen. Orter och träd uppnå der sin
vanliga höjd och deröfver. Liksom jern- och
koppargrufvornas erfordrar guld- och silfvergrufvornas jemte
ädelstenslagrens bearbetning en rätt ansenlig massa arbetare.
Också påträffas dessa byar, som man kallar zavody,
ganska allmänt, och den genom de stora passen sprängda
vägen kan utan svårighet befaras med postdiligens.
Men hvad som är lätt vid vackert väder och full
dager, är förenadt med svårighet och faror, då elementen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
