Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Pligten framför allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Är du född här i landet? — frågade honom
Mikael Strogoff.
— Ja.
— Känner du den mannen, som tog mina hästar?
— Nej.
— Har du aldrig sett honom?
— Aldrig!
— Hvem tror du denne man är?
— En herre, som förstår att göra sig åtlydd.
Mikael Strogoffs blick trängde som en dolk in i
sibirierns hjerta, men postmästarens blick sänktes icke.
— Du tillåter dig att mästra mig? — utbrast
Mikael Strogoff.
— Ja, — svarade sibiriern, — ty det fins saker,
som ej ens en simpel köpman tager emot utan att ge igen!
— Piskrapp?
— Piskrapp, unge man! Jag har tillräckligt af
ålder och styrka för att kunna säga dig det!
Mikael Strogoff gick fram till postmästaren och lade
sina båda kraftiga händer på hans axlar.
Derefter sade han med egendomligt lugn röst:
— Gå din väg, eljest skulle jag kunna döda dig!
Denna gång hade postmästaren förstått honom.
— Jag tycker mera om det, — mumlade han.
Den följande dagen, den 24 Juli, voro kl. 8 på
morgonen tre starka hästar spända för tarantassen. Mikael
Strogoff och Nadia togo plats deri, och Ischim, som de
båda två borde hafva i så förfärligt minne, hade snart
försvunnit bakom en krökning af vägen.
Vid de skjutshåll, der Mikael Strogoff stannade, kunde
han förvissa sig om, att postdiligensen allt jemt befann
sig framför honom på vägen till Irkutsk, och att den
resande, lika brådskande som han, ej förlorade ett
ögonblick på färden öfver steppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
