Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Moder och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag är tokig! — sade hon derpå till den, som
öfverhopade henne med frågor. — Mina ögon ha bedragit
mig! Den unga mannen var inte min son! Det var
inte hans röst! Det är inte värdt att längre tänka
derpå! Det skulle sluta med, att jag såge honom
öfver allt.
Knappt tio minuter derefter instälde sig en
tartarisk officer i posthuset.
— Marfa Strogoff?
— Det är jag, — svarade den gamla qvinnan i så
lugn ton och med så trygg uppsyn, att de, som bevittnat
mötet mellan modern och sonen, ej skulle hafva känt
igen henne.
— Kom! — sade officeren.
Med säkra steg följde Marfa Strogoff den tartariska
officeren och lemnade posthuset.
Några ögonblick senare befann hon sig i lägret på
stora torget inför Ivan Ogareff, till hvilken man
omedelbart inberättat alla detaljerna af denna scen.
Anande sanningen, hade Ivan Ogareff sjelf velat
förhöra den gamla sibiriskan.
— Ditt namn? — frågade han brutalt.
— Marfa Strogoff.
— Du har en son?
— Ja.
— Han är tsarens kurir?
— Ja.
— Hvar är han?
— I Moskva.
— Du har inte haft några underrättelser från honom?
— Nej.
— På hur lång tid?
— Två månader.
— Hvem var då denna unga man, som du i
posthuset kallade din son?
— En ung sibirier, som jag tog för honom, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
