Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. En sista ansträngning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kringgå skogen och att utan att ådraga sig
uppmärksamhet tillryggalägga en fjerdedels verst, innan han blefve
sedd, att taga i anspråk alla de krafter, hans häst ännu
egde qvar, skulle det stackars djuret också störta ned
dödt vid framkomsten till Obis strand, att sedan på en
färja, båt eller genom simning, om så behöfdes, komma
öfver denna stora flod — se der, hvad Mikael Strogoff
borde försöka.
Gent emot faran hade hans kraft, hans mod
tiodubblats. Det gälde hans lif, hans mission, hans lands ära,
kanske hans moders lif. Han kunde icke längre tveka,
och han grep verket an.
Här var ej längre ett ögonblick att förlora. Redan
bemärktes en viss rörelse bland ryttarna. Somliga
skyndade fram och åter på gräsvallen utefter landsvägen,
andra lågo ännu under träden, men deras hästar samlade
sig så småningom i midten af skogen.
Mikael Strogoff föll i början på den tanken att
bemäktiga sig en af dessa hästar, men han invände med
skäl, att de borde vara lika ansträngda som hans. Bättre
då att anförtro sig åt den, hvarpå han var säker, och
som hade gjort honom så stora tjenster. Hans bakom en
hög ljungbuske gömda modiga häst hade undgått
usbekernas uppmärksamhet. Dessa hade dessutom icke
fördjupat sig så långt in i skogen, att de hunnit dess andra
gräns.
Krypande i gräset, närmade sig Mikael Strogoff sin
häst, hvilken lagt sig ned på marken. Han klappade
honom lätt med handen, talade sakta till honom och
lyckades få det förståndiga djuret att utan buller resa sig.
I detta ögonblick gjorde en lycklig slump, att de
helt och hållet utbrunna facklorna slocknade, och mörkret
var ännu temligen djupt, åtminstone under lärkträden.
Sedan Mikael Strogoff åter betslat sin häst, noga
undersökt sadelgjorden och pröfvat stigbygelsremmarna,
började han varsamt vid tygeln leda honom framåt. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
