Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Bibelverser och visor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med byzantinska kupoler, som lyste i grönt och guld,
aftecknade sig mot den gråa himlen.
Det var Kolyvan, dit embetsmännen i Kamsk och
andra städer om sommaren taga sin tillflykt undan
Barabas ohelsosamma luftstreck. Enligt de underrättelser,
tsarens kurir fått, borde Kolyvan ännu icke befinna sig
i inkräktarnas våld. De i två kolonner delade tartariska
trupperna vände sig åt venster mot Omsk, åt höger mot
Tomsk och brydde sig icke om det mellanliggande landet.
Den enkla och logiska plan, Mikael Strogoff
uppgjorde, var att uppnå Kolyvan, innan de usbekiska
ryttare, som redo uppför Obis venstra strand, hunno dit.
Der skulle han, om han också måste betala tiodubbla
värdet, skaffa sig kläder och en häst och öfver södra
steppen begifva sig in på vägen till Irkutsk.
Klockan var 3 på morgonen. Den nu fullkomligt
lugna nejden omkring Kolyvan tycktes vara alldeles
öfvergifven. Ögonskenligen hade befolkningen på landsbygden,
flyende undan invasionen, mot hvilken hon icke kunde
göra något motstånd, dragit sig undan åt norr till
Jenisejsk-provinserna.
Medan Mikael Strogoff alltså med snabba steg
vandrade mot Kolyvan, nådde ljudet af ett aflägset dunder
hans öra.
Han stannade och urskilde tydligt ett doft brak,
som skakade luftlagren, och dessutom ett smattrande ljud,
om hvars natur han icke kunde misstaga sig.
— Det är kanonad, gevärseld! — sade han för sig
sjelf. — Den lilla ryska kåren har alltså inlåtit sig i
strid med den tartariska armén! Ah, himlen gifve, att
jag hinner fram till Kolyvan före dem!
Mikael Strogoff bedrog sig icke. Snart blefvo
knallarna småningom tydligare, och framför honom, till
venster om Kolyvan, förtätade sig ångor öfver horisonten —
icke rökmoln, utan dessa stora, hvitaktiga och skarpt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
