- Project Runeberg -  Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk /
222

(1893) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Ett tartariskt läger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för ryssarna, och den kejserliga regeringen tycktes
befinna sig i en kinkig ställning på andra sidan
Ural-gränsen — åtminstone för ögonblicket, ty förr eller senare
komme ryssarna ovilkorligen att tillbakaslå dessa
inkräktande horder. Resningen hade nu utbredt sig till hjertat
af Sibirien, och den skulle genom det uppviglade landet
fortplanta sig antingen till de vestra eller östra
provinserna. All förbindelse mellan Irkutsk och Europa var
nu afskuren. Om trupperna från Amur och provinsen
Irkutsk ej hunne fram i så god tid, att de kunde
undsätta denna det asiatiska Rysslands hufvudstad, skulle
den af brist på tillräckliga försvarskrafter falla i
tartarernas händer, och innan man hunne återtaga den, skulle
storfursten, kejsarens broder, hafva hemfallit under Ivan
Ogareffs hämnd.

Hur var det med Mikael Strogoff? Vacklade han
under tyngden af så många pröfningar? Ansåg han sig
besegrad genom denna rad af motgångar, som efter
uppträdet i Ischim blifvit allt större? Ansåg han partiet
förloradt, sin mission förfelad, sitt värf omöjligt att
fullborda?

Mikael Strogoff var en af dessa män, som stanna
först med döden. Men ännu lefde han, hade icke blifvit
sårad, det kejserliga brefvet bar han fortfarande på sig,
hans inkognito hade blifvit bevaradt. Utan tvifvel
räknades han till antalet af dessa fångar, hvilka tartarerna
bortdrefvo såsom simpel boskap, men ju närmare han
kom Tomsk, desto närmare kom han också Irkutsk. Med
ett ord: han lemnade Ivan Ogareff allt mera bakom sig.

— Jag skall komma fram! — upprepade han för
sig sjelf.

Och efter affären vid Kolyvan koncentrerades hela
hans lif i denna enda tanke: att åter blifva fri. Huru
skulle han kunna rymma från emirens soldater? Då rätta
ögonblicket var kommet, finge han se.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:42:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kurir/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free