Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Ett tartariskt läger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
timmars försprång framför Ivan Ogareff skall vara
tillräckligt för mig att före dem hinna fram till Irkutsk.
Hvad Mikael Strogoff framför allt fruktade, var och
måste vara, att Ivan Ogareff skulle befinna sig i det
tartariska lägret. Utom faran att blifva igenkänd sade
honom ett slags instinkt, att det hufvudsakligen var denna
förrädare han måste hinna före. Han insåg också, att
föreningen af Ivan Ogareffs trupper med Feofar Khans
skulle göra invasionsarméns effektiva styrka fulltalig, och
att denna armé, sedan föreningen skett, skulle marschera
rakt på östra Sibiriens hufvudstad. Också kommo alla
hans farhågor från detta håll, och i hvarje ögonblick
lyssnade han, om icke någon fanfar skulle tillkännagifva
ankomsten af emirens underbefälhafvare.
Med denna tanke förenade sig minnet af hans moder
och Nadia, den ena gjord till fånge i Omsk, den andra
bortförd utför Irtisch i de tartariska båtarna och utan
tvifvel nu en fånge liksom Marfa Strogoff. Han
förmådde ingenting uträtta för dem. Skulle han någonsin
återse dem? Vid denna fråga, som han icke vågade
besvara, sammanpressades hans hjerta förfärligt.
På samma gång som Mikael Strogoff och så många
andra fångar hade äfven Harry Blount och Alcide
Jolivet blifvit förda till det tartariska lägret. Deras förra
reskamrat, som jemte dem tillfångatagits på
telegrafstationen, visste, att de liksom han blifvit instängda i
denna inhägnad, hvilken bevakades af talrika
skildtvakter, men han hade icke sökt närma sig dem. Det
bekymrade honom föga, åtminstone i detta ögonblick, hvad
de kunde tänka om honom efter affären på skjutshållet
i Ischim. Dessutom ville han vara ensam, för att kunna
handla ensam, då ett gynsamt tillfälle yppade sig. Han
hade alltså hållit sig afsides.
Allt ifrån det ögonblick, då Harry Blount föll
bredvid Alcide Jolivet, hade den senare på allt sätt bistått
den förra. Under marschen från Kolyvan till lägret, d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
