Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Alcide Jolivet på sin kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Redan i denna dag skall vårt högqvarter flyttas
till Tomsk.
Ivan Ogareff bugade sig, och åtföljd af husch-beguin
aflägsnade han sig för att verkställa emirens order.
Just då han skulle stiga till häst för att rida till
förposterna, hördes oväsen på något afstånd i den delen
af lägret, som blifvit anvisad åt fångarne. Rop höjdes,
och två eller tre skott smälde. Var det ett resnings-
eller rymningsförsök, som summariskt undertrycktes?
Ivan Ogareff och husch-beguin togo några steg
framåt, och nästan i samma ögonblick skyndade två män, som
soldaterna icke kunde hålla tillbaka, fram till dem.
Utan att göra några frågor gjorde husch-beguin en
åtbörd, hvilken var detsamma som en dödsdom, och de
båda fångarnes hufvuden skulle inom ett ögonblick rullat
på marken, om icke Ivan Ogareff sagt några ord, hvilka
hejdade den redan lyfta sabeln.
Ryssen hade märkt, att dessa fångar voro
utländingar, och han befalde nu, att man skulle föra fram dem
till honom.
Det var Harry Blount och Alcide Jolivet.
Sedan Ivan Ogareff ankommit till lägret, hade de
begärt att blifva förda till honom. Soldaterna hade
vägrat. Häraf tumultet, försöket att fly och gevärsskotten,
hvilka lyckligtvis icke träffade de två korrespondenterna;
men deras afrättning skulle icke hafva låtit vänta på sig,
om icke emirens underbefälhafvare lagt sig emellan.
Denne betraktade några ögonblick fångarne, hvilka
voro honom fullkomligt okända. De hade dock varit
närvarande vid uppträdet på skjutshållet i Ischim, då Ivan
Ogareff slog Mikael Strogoff med sin piska; men den
brutala resanden hade icke egnat någon uppmärksamhet åt
de personer, som då befunno sig inne i den gemensamma
salen.
Harry Blount och Alcide Jolivet deremot kände
mycket väl igen honom, och den senare sade halfhögt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
