Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Alcide Jolivet på sin kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Moder, moder! — utbrast Nadia, — fördöm
honom inte. Derunder låg en hemlighet, en hemlighet,
hvars domare Gud ensam i detta ögonblick är.
— Och, — sade Marfa Strogoff, upplyftande
hufvudet och betraktande Nadia, som om hon velat läsa i
djupet af hennes själ, — föraktade du inte i denna
förödmjukelsens stund denne Nikolas Korpanoff?
— Jag beundrade honom utan att förstå honom, —
svarade den unga flickan. — Jag har aldrig tyckt honom
vara mer vördnadsvärd.
Den gamla qvinnan teg ett ögonblick.
— Var han högväxt? — frågade hon.
— Ja, mycket.
— Och mycket vacker, eller hur? Seså, säg ut,
min dotter!
— Han var mycket vacker, — svarade Nadia,
blossande röd.
— Det var min son! Jag säger dig, att det var
min son! — utbrast den gamla qvinnan, omfamnande
Nadia.
— Din son! — svarade Nadia, helt försagd. — Din
son!
— Välan, — sade Marfa, — gå ända till slutet,
mitt barn! Din följeslagare, din vän, din beskyddare,
han hade en mor! Talade han aldrig med dig om sin mor?
— Om sin mor? — sade Nadia. — Han talade med
mig om sin mor, som jag talade med honom om min far,
ofta, alltid! Han tillbad denna sin mor!
— Nadia, Nadia! Du har för mig berättat just
min sons historia, — sade den gamla qvinnan.
Och hon tillade häftigt:
— Men helsade han då inte, då han passerade Omsk,
på denna mor, som du säger han älskade så högt?
— Nej, — svarade Nadia, — nej, han fick det inte.
— Nej? — utbrast Marfa. — Du vågar säga nej?
— Som jag sagt, men det återstår mig att upplysa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
