Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Slag för slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ivan Ogareff hade skilts från emiren i Tomsk, dit
de båda två ankommit den föregående aftonen, och
återvändt till lägret vid Zabediero. Man hade stält i
ordning åt honom ett hus, hvari han skulle tillbringa natten.
I soluppgången den följande dagen skulle under hans
befäl återstoden af det tartariska kavalleriet och
infanteriet styra kosan mot Tomsk, der emiren ville mottaga
dem med den ståt, som är vanlig för de asiatiska
suveränerna.
Sedan de för halten nödiga förberedelserna blifvit
vidtagna, fingo omsider de af den tre dagar långa
marschen utmattade fångarna, hvilka plågades af en
brännande törst, släcka den i Tom och derpå hemta någon
hvila.
Solen hade redan gått ned, men horisonten
upplystes ännu af dess sista strålar, då Nadia, stödjande
Marfa Strogoff, uppnådde Toms strand. De hade hittills
icke kunnat bana sig fram genom leden af dem, som
stodo packade på stranden, och de kommo nu för att i
sin tur dricka.
Den gamla sibiriskan böjde sig ned öfver det friska
vattnet, och sänkande ned ena handen deri, förde Nadia
den till Marfas läppar. Derefter vederqvickte hon sig i
sin ordning. Det var lifvet, den gamla qvinnan och den
unga flickan återfunno i det friska vattnet.
I det ögonblick, då de skulle lemna stranden, reste
sig Nadia plötsligt upp. Ett ofrivilligt anskri undföll
henne.
Mikael Strogoff stod der, på några få stegs afstånd
från henne!... Det var han!... Dagens sista strålar
föllo ännu på honom!
Vid Nadias anskri hade Mikael Strogoff spruttit till.
Men han egde nog välde öfver sig sjelf att ej säga ett
enda ord, som kunde kompromettera honom.
Och dock hade han, på samma gång hans blick
träffade Nadia, igenkänt sin moder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
