Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk / 322 (1893) Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. En hare springer öfver vägen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TJUGUFEMTE KAPITLET.

En hare springer öfver vägen.

Mikael Strogoff kunde ändtligen tro, att vägen var
fri ända till Irkutsk. Han hade hunnit före de i Tomsk
fördröjda tartarerna, och då emirens soldater ankommo
till Krasnojarsk, skulle de blott finna en öde stad. Det
fans intet direkt kommunikationsmedel mellan Jenisejs
båda stränder. Alltså ett uppehåll för dem på några
dagar, ända till det ögonblick, då en flottbro, hvilken
det var svårt att åstadkomma, gjorde en öfvergång möjlig.

För första gången efter det olycksaliga mötet med
Ivan Ogareff i Omsk kände sig tsarens kurir mindre
orolig och vågade hoppas, att intet nytt hinder skulle
resa sig mellan honom och hans mål.

Sedan kibitkan under ett femtiotal verst tagit kosan
i sned riktning mot sydost, befann man sig åter inne på
och följde den långa väg, som aftecknade sig genom
steppen.

Vägen var god, och den del deraf, som går mellan
Krasnojarsk och Irkutsk, anses till och med såsom den
bästa delen af hela sträckan. Icke så många stötar för
de resande, riklig skugga, som skyddade mot de
brännande solstrålarna, stundom furu- och cederskogar, hvilka
hade en utsträckning af hundra verst. Der är ej längre
den ofantliga steppen, som vid synranden sammansmälter
med himlen. Men dessa rika landsträckor voro nu öde.
Öfverallt öfvergifna byar. Inga af dessa sibiriska
bönder, hos hvilka den slaviska typen är förherskande. Det
var öknen och, som vi veta, öknen på befallning.

Vädret var vackert, men redan nu kunde endast
med svårighet den under nätterna afkylda luften åter
uppvärmas af solstrålarna. Man närmade sig också de
första Septemberdagarna, och under denna höga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>