Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. En hare springer öfver vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvad är det? — frågade Mikael Strogoff.
— Ett lik! — svarade Nikolas, hvilken hoppade ned
ur kibitkan.
Det var verkligen liket efter en förfärligt stympad
och redan stelnad mujik.
Nikolas gjorde korstecknet. Derefter lade han med
biträde af Mikael Strogoff liket på sidan om vägen. Han
skulle velat gifva det en anständig begrafning, mylla ned
det tillräckligt djupt, att icke steppens rofdjur skulle
kunna sluka dess hemska qvarlefvor, men Mikael Strogoff
gaf honom icke tid dertill.
— Vidare, min vän, vidare! — utbrast han; — vi
kunna inte fördröja oss här, ej ens en timme!
Och kibitkan sattes åter i gång.
Om dessutom Nikolas hade velat bevisa alla de döde,
han nu kunde få se på den stora sibiriska landsvägen,
den sista tjensten, skulle han icke ha varit i stånd
dertill. I närheten af Nischni Udinsk fann man på marken
kroppar utsträckta tjogtals.
Man måste dock fortfarande följa denna väg ända
till det ögonblick då det befans omöjligt att längre göra
det utan att falla i inkräktarnes händer. Ingen
förändring gjordes alltså i marschrutan, och dock såg man
i hvarje by åter samma ödeläggelse, samma ruiner. Alla
dessa byar, hvilkas namn tillkännagifva att de
grundlagts af polska landsflyktingar, hade blifvit öfverlemnade
åt plundringens och brandens fasor. Offrens blod hade
ännu icke hunnit stelna fullkomligt. Man kunde icke få
veta, under hvilka förhållanden dessa hemska
tilldragelser timat, ty ej en enda lefvande varelse fans qvar att
säga det.
Denna dag upptäckte Nikolas fram emot klockan
fyra eftermiddagen vid horisonten de höga tornen på
Nischni Udinsks kyrkor. De voro omhvärfda af stora
töckenmassor, hvilka icke kunde vara moln.
Nikolas och Nadia sågo och meddelade Mikael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
