Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. På steppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den unga flickan förmådde nu gå blott med
yttersta svårighet. Hennes värkande fötter kunde knappt
bära henne. Men hon ansträngde sig, hon kämpade mot
tröttheten, och hennes enda tanke var denna:
— Efter han inte kan se mig, skall jag gå ända
tills jag stupar!
För öfrigt mötte hon intet hinder på denna del af
vägen, och lika litet hotade vidare någon fara, sedan
tartarerna passerat. Endast mycken ansträngning.
Sålunda fortgick det i tre dagar. Det syntes
tydligt, att den tredje inkräktarkolonnen framryckte raskt
mot öster. Detta såg man af den ödeläggelse, den
lemnade bakom sig, af askan, som icke rykte längre, af de
på marken liggande, redan i upplösning stadda döda
kropparna.
I vester kunde intet upptäckas. Emirens förtrupper
syntes icke till. Mikael Strogoff förleddes derigenom att
göra de osannolikaste gissningar för att förklara detta
dröjsmål. Hotade ryssarna med tillräckliga stridskrafter
direkt Tomsk eller Krasnojarsk? Riskerade alltså den
tredje kolonnen, skild från de båda andra, att blifva
afskuren från dem? Om så var förhållandet, skulle det
blifva lätt för storfursten att försvara Irkutsk, och den
tid, som vinnes mot en invasion, är ett nytt medel att
drifva den tillbaka.
Mikael Strogoff öfverlemnade sig stundom åt dessa
förhoppningar, men snart insåg han allt det öfverdrifna
i dem, och han räknade icke längre på något annat än
på sig sjelf, liksom om storfurstens räddning legat
uteslutande i hans händer!
Sextio verst skilde Kuitunskoje från Kimilteiskoje,
en liten köping belägen på något afstånd från Dinka, en
biflod till Angara. Icke utan fruktan tänkte Mikael
Strogoff på det hinder, som denna icke så oansenliga
biflod lade i hans väg. Det kunde icke blifva fråga om
att erhålla färjor eller båtar, och då han redan förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
