Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. På steppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hålet, hvari Nikolas hade blifvit nedgräfd lefvande,
utvidgade och förstorade han, så att han deri kunde
nedlägga den döde. Den trogne Serko skulle få ligga
bredvid sin herre.
I detta ögonblick hördes starkt buller på vägen, dit
man hade på sin höjd en half verst.
Mikael Strogoff lyssnade.
Af bullret fann han, att en ryttartrupp närmade sig
Dinka.
— Nadia, Nadia! — sade han med låg röst.
Vid dessa ord reste sig den unga flickan, som varit
försjunken i bön.
— Se, se! — sade han till henne.
— Tartarerna! — hviskade hon.
Det var verkligen emirens avantgarde, som i raskt
traf red framåt Dinka.
— De skola inte afhålla mig från att begrafva
honom ! — sade Mikael Strogoff.
Och han fortsatte sitt arbete.
Snart nedlades Nikolas’ kropp med händerna
hopknäppta öfver bröstet i denna graf.
Sedan Mikael Strogoff och Nadia knäfallit, bådo de
en sista gång för den stackars oförarglige och gode
Nikolas, hvilken med sitt lif fått betala sin vänskap för dem.
— Och nu, — sade Mikael Strogoff, i det han
fyllde igen grafven, — skola steppens vargar inte kunna
sluka honom!
Sedan sträcktes hans hand hotande efter den
förbiridna ryttarskaran.
— Framåt, Nadia! sade han.
Mikael Strogoff kunde icke längre följa vägen,
hvilken nu var upptagen af tartarerna. Han måste taga
kosan öfver steppen och kringgå Irkutsk.
Han behöfde alltså icke tänka på att öfvergå Dinka.
Nadia förmådde icke längre släpa sig fram, men hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
