Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Bajkal och Angara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klockan var 5 på eftermiddagen. Natten stundade.
Den borde blifva mycket mörk och äfven mycket kall,
ty temperaturen var under noll.
Om också Alcide Jolivet och Harry Blount lofvat
att bevara Mikael Strogoffs hemlighet, veko de dock icke
från hans sida. De samtalade med låg röst, och
fullständigande hvad han redan visste med hvad de
berättade honom, kunde den blinde göra sig en noggrann
föreställning om sakernas tillstånd.
Det var otvifvelaktigt, att tartarerna hade
kringränt Irkutsk och att de tre kolonnerna förenat sig med
hvarandra. Man kunde alltså icke betvifla, att emiren
och Ivan Ogareff stodo framför den sibiriska hufvudstaden.
Men hvarför denna brådska, som tsarens kurir
visade att hinna fram dit, nu då han icke längre kunde
sjelf till storfursten öfverlemna det kejserliga brefvet,
hvars innehåll han dessutom icke kände till?
Alcide Jolivet och Harry Blount förstodo det lika
litet som Nadia.
För öfrigt kom man icke att tala om det förflutna,
förr än Alcide Jolivet trodde sig böra säga till
Mikael Strogoff:
— Vi äro nästan skyldiga att bedja om ursäkt
derför, att vi inte tryckte er hand vid vår skilsmessa på
skjutshållet i Ischim.
— Nej, ni hade rättighet att tro mig vara feg!
— I alla fall, — sade Alcide Jolivet, — har ni
vackert tilltygat den der uslingens ansigte, och länge
skall det bära spår deraf!
— Nej, inte länge! — svarade enkelt Mikael Strogoff.
En halftimme efter sedan man lemnat Livenitschnaja
voro Alcide Jolivet och hans kamrat underrättade om
de grymma pröfningar, som efter hvarandra öfvergått
Mikael Strogoff och hans följeslagerska. De kunde ej
annat än obetingadt beundra en energi, hvarmed endast den
unga flickans hängifvenhet kunde mäta sig. Och om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
