- Project Runeberg -  Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk /
370

(1893) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Mellan två stränder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alldenstund dess täthet är underlägsen dettas. Sedan ett
naftalager sålunda utbredt sig öfver Kaspiska hafvet, antända
de detta och njuta då af det ojemförliga skådespelet af
en eldocean, som böljar och bryter sig för vinden.

Men hvad som är en förlustelse i Baku skulle ha
varit en olycka på Angara. Om nu naftan antändes
genom illvilja eller oförsigtighet, skulle elden i ett
ögonblick fortplanta sig ända bortom Irkutsk.

På det hela taget behöfde man icke befara någon
oförsigtighet på flotten, men man kunde frukta allt af
dessa mordbrandsanläggningar på Angaras båda stränder,
ty för att antända denna naftaström behöfdes det blott,
att en eldbrand eller eldgnista nedföll i floden.

Alcide Jolivets och Harry Blounts farhågor fattar
läsaren bättre än om vi försökte skildra dem. Skulle
det icke ha varit att föredraga att undvika denna nya
fara, lägga till vid den ena stranden, gå i land, vänta?
Dessa frågor gjorde de sig.

— I hvad fall som helst och huru stor faran än må
blifva, — sade Alcide Jolivet, — vet jag en som inte
kommer i land!

Han menade Mikael Strogoff.

Under tiden dref flotten snabt nedåt floden bland
isstyckena, hvilka blefvo allt talrikare.

Hittills hade ingen tartarisk truppafdelning
upptäckts på Angaras stränder, hvilket utvisade att flotten
ännu icke befann sig i närheten af fiendens förposter.
Emellertid trodde sig Harry Blount fram emot kl. 10 på
aftonen se en mängd mörka gestalter röra sig på
isstyckena. Dessa skuggor, som hoppade från det ena isstycket
till det andra, närmade sig hastigt.

— Tartarerna! — tänkte engelsmannen.

Och smygande sig fram till den gamle båtskepparen,
hvilken stod i fören, fäste han dennes uppmärksamhet på
det misstänkta skådespelet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:42:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kurir/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free