- Project Runeberg -  Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk /
411

(1893) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Natten mellan den 5 och 6 Oktober

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade den utbredt sig öfver flodens yta, ofvanpå hvilken
den flöt i följd af sin täthet.

Sådan var Ivan Ogareffs uppfattning af kriget!
Sedan han ingått förbund med tartarerna, handlade han
såsom en tartar mot sina egna landsmän!

Den brinnande svafveltråden nedföll i Angara. Inom
ett ögonblick stod hela floden med elektrisk hastighet i
lågor som om det varit alkohol. De blåaktiga
eldflammorna slickade dess båda stränder. De i drift varande
isstyckena smälte som vax på en ugn, och det afdunstade
vattnet försvann i luften under ett starkt fräsande ljud.

I detta ögonblick hördes gevärseld vid stadens norra
och södra ändar. Batterierna i lägret vid Angara
spelade med högsta elevation.

Flera tusen tartarer störtade mot vallarna.
Trähusen på stranden fattade eld på alla håll.

Ett ytterst starkt sken skingrade nattens mörker.

— Ändtligen! — sade Ivan Ogareff.

Och med skäl kunde han jubla!

Den diversion Ivan Ogareff uttänkt var förfärlig.
Irkutsks försvarare sågo sig hotade å ena sidan af
tartarerna, å den andra af de förhärjande lågorna.

Klockorna ljödo och alla af befolkningen, som kunde
föra vapen, skyndade till de hotade punkterna och till
husen, som antändts af elden, hvilken hotade att sprida
sig öfver hela staden.

Bolkaja-porten var så godt som oförsvarad. Knappt
hade man der posterat några få man. På inrådan af
förrädaren, som ville, att stadens uppgifvande skulle
kunna förklaras utan hans åtgörande och på grund af
politiskt hat, hade dessa få försvarare blifvit tagna ur
de landsförvistes lilla kår.

Ivan Ogareff gick in i sitt rum igen, som nu
upplystes präktigt af lågorna på Angara, hvilka stego högt
öfver terassbalustraden. Derefter gjorde han sig i
ordning att gå ut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:42:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kurir/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free