Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk / 419 (1893) Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Slutet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TRETIOANDRA KAPITLET.

Slutet.

Mikael Strogoff var icke, hade aldrig varit blind.
Ett rent menskligt, på samma gång moraliskt och
fysiskt fenomen hade neutraliserat verkan af den
hvitglödgade klinga, som Feofar Kahns skarprättare fört framför
hans ögon.

Läsaren torde erinra sig, att Marfa Strogoff var
närvarande vid straffdomens verkställande, sträckande
händerna mot sin son.

Mikael Strogoff betraktade henne så som en son
kan betrakta sin moder i lifvets sista ögonblick. I
vågor uppstigande från hjertat till hans ögon, hade
tårarna, som hans stolthet förgäfves sökte tillbakahålla,
samlat sig under hans ögonlock och, i det de
förflyktigades på hornhinnan, räddat hans syn. Det lager af
fuktighet, som bildats af tårarna, hade genom att lägga
sig mellan den glödande sabelklingan och Mikael
Strogoffs ögonstenar varit tillräckligt att tillintetgöra verkan
af hettan. Denna verkan var likartad den, som
frambringas, då en gjuteriarbetare, efter att hafva doppat sin
hand i vatten, utan att skada den för den genom den
smälta metallmassan.

Mikael Strogoff hade genast insett, hvilken fara han
skulle utsatt sig för, om hans hemlighet blifvit känd af
någon. Han hade tvärt om känt den fördel, han kunde
draga af denna omständighet för att fullborda sina
planer. Det var derför, att man trodde honom vara blind,
som man skulle låta honom behålla friheten. Han borde
alltså vara blind, han borde vara det för alla, till och
med för Nadia; han borde vara det öfverallt, borde icke
göra en rörelse, en åtbörd, som kunde komma någon att
misstänka uppriktigheten af hans roll. Hans beslut var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>