Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödemarkstroll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nnn
Ödemarkstroll. 13
för lifvet, kommer ändå ihåg att draga flätorna fram under
hakan, att inte fan, som rusar efter henne, skall få tag i
dem från nacksidan. Det bullrar och brakar i buskarna, på
många ställen . . . men hon springer för lifvet. Så ser hon
en gråklädd karl vandra emellan träden . . . alltså är det
regalt slut med henne . . . där blir hon motad af själfva
skogsmänniskan . . . Fina skriker som förgjord, snafvar öf-
ver en trädrot och stupar och blir liggande med ansiktet
nedborradt i jorden och händerna för öronen . . .
Med vänliga ord fick bondfar Fina till vettet igen och
förde henne hem till gården. Hon hade ingen motstånds-
kraft mer, hon kunde ingenting hålla tillbaka, utan berättade
allt hvad hon sett därute. En del af folket trodde hvad
hon sade, skakade på hufvudet betänksamt och menade,
att sådant nog många sett förr dit åt träsksidan. Men stu-
denten, som var på sommarnöje, han talade lärda ord om
en älgsilhuett med greniga horn —
de skulle vara den on-
des vingar —
om lommens klagande låt och dess svårighet
att få luft under vingarna, när den skall flyga upp. Det
där kunde nog ha sina sidor, menade folket, men när fan
är lös, så är han lös, och det fanns nog alltid troll i öde-
markerna därborta. Det hade de gamla sagt, och de visste
ändå något. För resten stod det i katekesen om skogsrå,
sjörå, tomtegubbar och mera sådant.
Efter den natten i skogen var Finas lynne annorlunda.
Hon var mildare och vänligare och likasom besegrad till
sinnelaget. Odemarkstrollen hade tuktat henne. Ibland for
hon också till kyrkan och gaf sig i samtal med de troen-
des skara, som arbetade för att vinna nya själar för det
rätta hemmet.
Hur det nu var, kom i alla fall den där historien med
barnet ut . . .
troligen hade hon redan i skogen talt om
det för bondfar . . . där i förskräckelsen. De andra tjä-
narne i gården började se misstänksamt på henne och talte
i förtäckta ordalag om det som skett. Men det skulle de
ej ha gjort. Fina hade ju blifvit straffad —
Herre Gud —
I
w
’
n
M||
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
